”Lever ett annat liv i Mårdaklev” står det jämte mitt foto på denna websida. Det är sant, åtminstone cirka 10 månader om året. Dock, de resterande två månaderna på året så lämnar jag riket och söker mig till främmande länder. Då blir det nästan som i seriemagasinet Fantomen, om någon till äventyrs fortfarande skulle minnas den figuren. Vid närmare eftertanke så finns det flera liknelser mellan mig och denne mytomspunne Fantom Mr Walker.

Låt mig lista några av de viktigaste gemensamma nämnarna:
Vi bor båda tämligen isolerat, långt ute i skogen.
Vi köper aldrig nya kläder.
Vi är båda omringade av infödingar, eller rättare sagt lokalbefolkning.
Ibland lämnar vi de djupa skogarna och går på stadens gator som en vanlig man.
Vi drivs båda av en inre lust att försöka rädda världen.
Vi är båda otroligt starka.
Den sista la jag mest till för att göra det uppenbart för alla läsare att denna krönika kan innehålla spår av satir.

Just nu är jag inne i en fas kopplad till punkt fyra här ovan. Det betyder att jag sålde en gammal byrå för 1100 kronor och därefter väntade hemma tills det norska flygbolaget hade en biljett till det priset. Jag fick vänta någon vecka extra, men när det gäller “Bootstrapping” så är flexibilitet en grundläggande egenskap.

Man kan ha många olika synpunkter på det sinnessjuka faktum att det 2018 ens är möjligt att åka i en Boeing 787 Dreamliner till Kalifornien för 1199 kronor.

Det är en flygmaskin som kostare över en miljard i inköp och jag kan ta mig direkt till Los Angeles på andra sidan jorden för en dryg tusing? Hur i helskotta räknar kamrern på den firman?

De miljömässiga faktorerna av att ha så billiga biljetter vågar jag inte ens tänka på. Min enda ursäkt är att jag aldrig flyger utan att vara borta länge. Minst två månader. Ibland längre. Dessutom var det 29 år sedan jag flög till Amerika senast. Ibland inbillar jag mig att min annars extremt spartanska livsstil ska ge mig några pluspoäng i Miljöhimmeln. Jag är plågsamt medveten att man i denna fråga kan räkna på olika sätt, varav det ena kvalificerar mig till en frontplats i miljömarodörernas värstingliga.

På samma sätt som jag ”bootstrappade” en del av min resa i Indien, så hoppas jag nu att mitt intresse för återbruk och gammalt bråte ska komma att föra mig ända ner till Västindien. Redan på den tredje dagen i Kalifornien lyckades jag dra med min värdfamilj till en gigantisk loppmarknad. Mitt trick ska nu bestå i att omvandla de lite udda semiantika eller intressanta föremålen som jag rotade fram där till nya friska prasslande dollarsedlar, gärna ungefär dubbelt eller tre gånger så många som jag betalade för dessa föremål.

Spelet jag spelar kallar jag ju ”Dubbla din hundring” och har berörts tidigare i denna spalt (Läs här >>). Min idé går i korthet ut på att om jag handlar bråte för 1500 kronor och lyckats sälja det för lite drygt 3000 kronor, då har jag genom det jag kallar Bootstrapping finansierat min biljett till Söderhavet, eftersom denna kostade 1800 kronor.

Givetvis kan jag ju bara få pengarna tillbaka, eller i värsta fall inte få sålt något alls. Jag ryser av bara tanken.
Cal3 Cal11trunk1

På anrika Denios i Roseville har man sedan över 70 år haft en marknad för lokal handel, såväl traditionella varor från jordbruket och begagnat. Förutom att placera det på sina egna garageuppfarter så är det hit lokalbefolkningen kör sitt överskott från dödsbon och röjningar. Dessutom finns det något som heter Estate Sales, där den gamige och morgonpigge kan göra fynd.

Mitt intresse för människor och möten gör att jag gärna spanar efter fotografier, brev, vykort och teckningar när jag är ute på mina loppisåterfall. Om jag via internet kan hitta information om personer som förekommer ibland materialet så kan jag ibland kontakta dessa och berätta om mitt fynd. Det har hänt att dessa slumpmässiga kontakter lett till fantastiska historier, och ibland till och med livslång vänskap.

Cal2

Just nu så sitter jag och lirar lite på Internet, och söker information om några släkter Paxton och Hatheway, vars gamla släktfotografier på något märkligt sätt kommit på avvägar och hamnat i en gammal koffert på en stor grusplan i utkanten av en liten stad i norra Kalifornien.

Kanske är jag lite stollig. Men jag tycker det är väldigt spännande!

Kanske blir jag avvisad av en misstänksam släkting som utgår från att allt bara ett ett försök till bedrägeri.

Kanske blir jag välkomnad och får mig serverad ett makalöst livsöde.
Och vem vet, kanske hittar jag på detta vis mitt livs stora kärlek…

anders