Andrea: “Jag låter som en pensionär när jag berättar om mitt liv”

4318

“…Jo, och så har vi en lägenhet på Teneriffa där vi är på vintern..”, hör vi oss säga nu då vi är tillbaka i Sverige. Det låter precis som om Adam och jag har snabbspolat 40 år framåt och berättar om vårt välförtjänta pensionärsliv efter årtionden av hårt slit och lidande. Men varför vänta så länge på att livet ska börja? Varför hoppas på en vinst i lotto? Varför skjuta upp sina drömmar till någon gång långt fram i framtiden? Vad som händer om 40 år när det är pensionsdags för oss är lika ovisst som SJ:s vintertrafik.

Vi kan bli sjuka, för sjuka för att njuta. Eller så finns kanske pensionssystemet inte kvar längre eller så är pengarna i potten ett hån, eller så har någon bank som tar hand om mina pengar och fonder råkat gå i konkurs och alla dessa hårtförvärvda ettor och nollor är ett minne blott. Eller så har någon kanske bestämt att vi ska jobba till vi är 85 år. Jag kanske har hunnit dö då redan? Eller så finns inget rent vatten att dricka. Vi kanske har slitit så mycket på jordens resurser och tolerans att det råder krig för rena rama överlevnad, över mat, vatten och mark? Eller så löser sig allting och blir jättebra. Mänskligheten har gemensamt klurat ut ett sätt att värna om vår planet och leva i samspel med natur och djur. Vi har massor med pengar i pensionsfonderna och behöver bara jobba till den dagen vi fyller 60. Vem vet? Dock ser trenden inte så rosig ut som ni kan läsa mer om i inläggen 833 kronor mer i pension om du har jobbat hela livet och Varför ska jag jobba hela livet när min pension ändå kommer suga?

charlotte_intervju

När jag blir pensionär, och systemet skulle fortfarande vara samma som idag, så vet jag att jag kommer klara mig då också. Ni som har följt mig här på “Ett annat liv” vet att jag inte behöver mycket för att vara lycklig. Näringsrik mat så jag slipper insjukna i välfärdssjukdomar, ett tak över huvudet, meningsfulla relationer, värme och närhet till natur är allt som behövs. Den lilla pensionspeng jag kommer få är något i stilen med vad jag har idag och då lever jag min dröm – mitt pensionärsliv, redan idag. Jag jobbar med mina passioner, jag vågar ta mig an nya projekt och utforska nya idéer. Jag vill aldrig sluta göra det bara för att jag går i pension. Jag vill inte börja med det först när jag har gått i pension.

LÄS MER: Samtalet med den gamle och sjuke mannen förändrade mitt liv >>

IMG_20180413_145110-EFFECTS

Följer vi blint in i ett trossystem där vi ska tjäna pengar för att köpa prylar som ger oss ett tillfälligt lyckorus, där vi ska klättra på karriärstegen för att få erkännande och någon form av ytligt injicerat egenvärde så följer vi ett system där det är okej att skaffa sig saker och ting med pengar vi inte har – ja, då sitter vi fast. Då har vi ett lån vi sitter på, då måste vi jobba ett jobb som vi kanske inte ens tycker om men som ger oss pengar att betala av detta sms-lån vi tog när vi fyllde 18 eller annat av de otaliga, jättesmidiga avbetalningslösningar för våra teknikprylar och bilar och allt annat som tappar pengarvärde sekunden man köper det. Tänk att behöva fortsätta betala alla dessa lån av vår hårt förtjänade pension? Om hela det här systemet vi har köpt oss in i nu skulle fungera så bra, varför är vi då så många som lider så mycket? Som bränner ut sig, som är depressiva, som känner sig tomma, urholkade och riktningslösa istället för uppfyllda, lyckliga och tillfreds? Varför väntar vi alla på att äntligen få gå i pension? Behöver livet vi lever idag vara så hemsk? Varför?

forskarna

Jag vill inte lägga mina bästa årtionden på något jag inte tycker om. Jag vill inte checka in i pensionärslivet som om det vore priset som ska gottgöra allt jag har utstått med i så många år. Livet är en gåva och ska njutas, inte genomlidas.

P.S. Glöm inte kika in på min Instagram.

andrea_endres

SHARE

6 COMMENTS

    • Ska jag in direkt och läsa! Tackar! Rubriken får mig att tänka på alla pensionärer som gjorde just det, “living on the road” i Australien. De reste med sommaren helt enkelt och hade hur mysigt som helst. Riktig frihet!

  1. Åh vad jag behövde läsa det här idag. Trots att jag vet vad jag vill med mitt liv, vilket bland annat inkluderar att resa mycket och ofta, så blir jag ändå påverkad av samhället och det liv som jag förväntas att leva. Jag slits mellan att leva mitt drömliv och att skapa ett tryggt och stabilt liv hemma i Sverige. För 7 veckor sedan flyttade jag till Edinburgh (en av mitt livs stora drömmar) och för det mesta känns det så himla rätt trots att kostnaden är högre än hemma i Sverige, men jag klarar mig. Ändå kommer de där rädslorna och tankarna: “vad håller jag på med? Jag borde skaffa ett jobb inom min utbildning och tjäna och spara pengar som alla andra!” Så tack för det här inlägget, det får mig att komma ihåg varför jag har valt den här vägen i livet 🙂 Nä, jag kanske inte kommer att sitta i min jättevilla när jag är 60, men vilka historier jag kommer att kunna berätta!

    • Åh, de historierna kommer jag också vilja höra! Tack för en underbar fin kommentar <3 …Och vem orkar städa en stor villa egentligen 😛
      Det kan hjälpa att testa dessa två formuleringar om man känner sig lite vilsen och behöver komma åt sin intuition: "Jag MÅSTE/BEHÖVER/BORDE skaffa det där jobbet etc" i jämförelse med hur den känns om du säger: "Jag VILL/ÖNSKAR/DRÖMMER OM att jobba med det jobbet etc". Det blir då väldigt tydligt vad vi vill lägga vår dyrbara tid på 😉 Vi är bäst när vi är som b
      st. Och bäst kan vi bara vara om vi gör det som är bäst för oss själva. Makes sense? 😀

Comments are closed.