Bali är onekligen en av de mest hajpade turistmålen i Asien. I början älskade jag att vara på Bali, men det berodde på att vi lämnade Sverige i februari och såg solen för första gången på flera månader.

Utan Giliöarna hade dock Bali varit en snudd på besvikelse.

Här är det bästa och sämsta på Bali.

Bali – Bäst
Giliöarna, Trawangan
Gili Trawangan skiljde sig från partyöarna Koh Tao (Thailand) och Koh Rong (Kambodja). Det var genuinare,  mer genomtänkt musik och allmänt fräshare. Matmarknaden erbjöd fantastiska rätter. Ifall vi skulle återbesöka Bali, skulle vi flyga till Lombok och så småningom ta båten över till Giliöarna.

Snorkling tur, Gili Meno
Gili Trawangan, första minuterna
Gili Vikings dykskola

Ubud

Detta är andra orten på Bali som jag skulle återbesöka, fastän just i Ubud fanns de oskönaste människorna. Ubud väcker känslor, sånt är bra. Jag skulle bo i norra delen av stan, nära till djungel och hajkingleder, bo på en resort och köpa månadskort på Yoga Barn. Jag skulle besöka ett spa varannan dag, menyerna är oändliga! Det säljs böcker om hälsa, yogakläder, ekologiska butiker och bio med mera. Ta med den stora plånboken.

Oförglömliga djungelpromenader i Ubud.
Sådär en helt vanlig entre till en “family compound”

Sanur

Rekommenderas varmt, särskillt för seniorer, inte för att det är en pensionärsstad. Sanur är etablerad med fem kilometer lång strandpromenad, små krogar, massage och en snäll strand, det är rent. Trottoarer och strandpromenader är annars ytterst ovanligt på Bali.

Solnedgång och snälla vågor, Kuta, perfekta stället att lära sig att surfa

Uluwatu

Jag skulle inte återbesöka Uluwatu, en gång räcker tycker jag. Det var magiskt med stora vågor och proffssurfare långt nedanför klippan.

Åk och se stränderna, solnedgången och surfarna på Single Fin-restaurangen, om inte pizza står som högsta önskan ät “Baksu” från vagnmannen 200 meter innan ingången. I Uluwatu skulle jag inte stanna mer än tre dagar, det finns inget att göra där om man inte är en proffssurfare.

Jimbaran

Åk inte dit, det är skitigt och skaldjurswarungerna är turistfällor, stränderna är smutsiga med hundlik spolade iland.

Kuta (Seminyak, Legian, Kerobokkan)

Själva Kuta är lite grisigt, australenska partypubar fyllda med australienare (de flesta från Perth). Stränderna norr om Kuta har höga koncentrationer av turister, barnfamiljer osv.

Bali – Sämst
Åtta månader in i vårt resa kan jag säga att Bali gav oss mest skinn på näsan när det gäller företagsamma försäljare. Innan Kambodjaresan läste jag om tuk-tuk maffian i Sihanoukville, Kambodja. “De kan omöjligen bli värre än i Ubud” tänkte jag. Det var sant, Ubuds taxiförare gav mig en bra jämförelseskala för vad jag anser är riktigt jobbigt. Efter Ubud har Vietnam och Kambodja varit piece of cake!

En annan sak som är vanlig på Bali är att man av någon anledning ofta nedgraderas till ett sämre rum på hotellen. Betalade jag extra för “garden view” fick jag en vägg framför fönstret, betalade jag extra för AC, var det ingen AC, betalade jag extra för 35kvm rum blev det 18kvm rum, ja ni hajar. Ändå bodde jag på gangska många ställen. Som svensk så vill man inte klaga, men någon gång var det nödvändigt. Jag vet inte om man sparar rummen för att försöka få ut mer pengar eller vad.

Dricks: det läggs på 10-20% service-avgift på notorna så dricksandet utöver det är helt frivilligt, men om du lämnar stora sedlar får du ofta ingen växel tillbaka. Det tas ut en dricks utöver serviceavgiften så att säga.

Balineserna fular sig, ofta, men de gör det med ett leende.

Jag uppfattade Bali som ett hälsomecka: döm min förvåning över all sockerlösning i juicerna och pizzahak-epidemin i Ubud. Socker är “gulan” på indonesiska, se upp för den om du tänkte äta hälsosamt!

Alltid bra logi på Bali
Såhär ser Sasakkillarna ut, glada och chillade

Sammanlagt tillbringade vi 36 dagar på Bali. Vi sov i snitt för 176kr natten, här finns en lista över ställen vi sov på. Därutöver spenderade vi i snitt 670kr per dag. Vi bodde på budgetställen, åt enbart på lokala krogar (warungs) och reste alltid med Über (ca 50% av taxiptiset vi normalt skulle ha betalat). Ändå blev det en del pengar som gick åt. Fisketuren slukade några tusenlappar och en stor Bintang kostar i affären 28 kronor, min man dricker öl.

Missa ingenting från Inga och Richards resande liv – gilla Ett annat liv på Facebook:

bl_ingasundell

2 COMMENTS

Comments are closed.