To read this article in english press here.

I fjärde delen av vår artikelserie om downshifting träffar vi Markus Skoog som bor i självbyggt hus på hjul och jobbar 8 dagar i månaden. För att läsa mer om syftet med downshiftingtrenden och lära dig mer om de vanligaste formerna av downshifting hittar du samtliga artiklar här.

M.SKlockan är elva en vanlig vardag mitt i veckan när jag och 34-årige Markus pratar om den otippade vändning som hans liv har tagit de senaste sex åren. Medan de flesta andra sitter på jobbet är Markus på väg ut ur sitt mikrohus på hjul och in i de vackra Dalaskogarna för en promenad med hunden. Markus har nämligen jobbat färdigt för den här månaden. Han kombinerar 8 dagars heltidsarbete på ett boende för ensamkommande flyktingar med 22 dagars ledighet varje månad. Det innebär nio lediga månader om året.

Inkomsten räcker både för att täcka månadsutgifterna på 5 000 kronor och för att sätta in en fin summa pengar på sparkontot. Sina lediga dagar spenderar Markus på sådant som han betraktar som viktigt i livet; personlig utveckling, relationer, ideellt engagemang och aktivism inom frågor som han brinner för. Markus är intresserad av hållbar livsföring och driver bloggen Att leva det levande livet och facebooksidan med samma namn. Nyligen höll han sin första kurs i bygge av mikrohus på hjul.

Markus Skoog
Intresseanmälningarna strömmade in till Markus kurs där man får lära sig att bygga ett hus på hjul. Foto: Markus Skoog

– Det var kul! Intresset är stort. Efter bara en vecka hade över 1 700 personer anmält sitt intresse för kursen. Det fanns plats för 11 och då hade jag inte annonserat mer än på facebooksidan. En tjejkompis som ville bo i ett hus på hjul stod för all materialkostnad och behåller huset, jag höll i kursen och kursdeltagarna betalade 2 500 kronor för en fem dagars kurs, berättar Markus. En win-win-situation för alla involverade.

LÄS MER: Tove, 6 år, undrar: “Varför jobbar vi hela livet? >>

Markus intresse för småhusbygge i kombination med en växande efterfrågan innebär oundvikligen fler byggkurser framöver. Han har nyligen lyckats uppnå drömmen om att köpa en egen tomt i Skattungbyn utanför Orsa i norra Dalarna. Markus talar med uppskattning och tacksamhet i rösten när han berättar om sitt liv. Men det var inte länge sedan som hans livssituation såg helt annorlunda ut.
– I över tio år jobbade jag heltid som snickare på ett stort byggföretag i Stockholm. Jag bodde i hus, hade flickvän, hund och två timmars pendeltid om dagen. Ett ganska vanligt storstadsliv.

Han skrattar när han beskriver sig själv.
– Jag var rätt dampig och härjig. En typisk machoman och allmänt ganska jobbig person.
– Jag trivdes nog inte, lägger han till eftertänksamt. Det är svårt att utvecklas som människa när du jobbar sju till fyra, när två och en halv timma försvinner på pendling, två till på träning och sen ska du ha tid för förhållandet, hunden… du hinner knappt umgås, du har ingen fritid för att tänka fritt och fundera på vem du är, vem du håller på att bli och vem du vill vara. Jag kände att det här storstadsdammet som jag gick runt i varje dag fastnade i min själ. Jag blev dammig och tråkig och instängd. Jag passade inte in i sammanhanget och kände ett djupt missnöje med min tillvaro.

LÄS MER: Varför ska jag jobba hela livet när pensionen ändå suger >>

Det växande missnöjet fick Markus att lämna storstadslivet för att följa sin dröm. Under en dejt som Markus var på berättade tjejen han träffade om en folkhögskoleutbildning i ekologisk odling och hållbar livsföring i Skattungbyn. Temat väckte nyfikenhet hos Markus och resulterade så småningom i en ansökan, antagning och flytt till Dalarna.

294341_423714577675187_422341783_n
Markus första ”friggebod på hjul” var knappa 7 kvadratmeter. Hans nuvarande hus på hjul är 17 kvadrat. Foto: Markus Skoog

I Skattungbyn, där bostadsbristen var stor, blev Markus inspirerad av folk som bodde enkelt i små hus på hjul.  Så när två klasskamrater gjorde upp planer på att bygga egna mikrohus och bad Markus om hjälp var han snabb med att haka på.
– När jag bodde i Stockholm fanns det inte på kartan att man kunde göra såhär. Jag kände ingen som hade gjort något liknande. Det fanns inga bloggar om ämnet på den tiden, det är därför som jag startade min blogg.

Många tidigare kursdeltagare har valt att bo kvar småskaligt i byn som präglas av en blandning av ”vanliga” bybor och nykomlingar vilka dras till byns alternativa kurser med kollektivistisk anda, minimalism och självhushållning i fokus.

img_3961Livet i byn skiljer sig i mångt och mycket från Stockholmslivet. Markus bor nu på 17 , pendlar i bara 15 minuter och lever kollektivt med fem andra personer som turas om att laga mat till varandra. Efter midsommar slogs två mindre kollektiv ihop till totalt nio personer vilket innebär att Markus kommer att laga mat var nionde dag och få mat serverad övriga dagar.

Byn har en inköpsförening som bland annat köper in billig mat från matgrosisster vilket resulterar i en matkostnad på 700 kronor per person och månad. På grund av begränsad kollektivtrafik behöver byborna tillgång till bil. För att minska utgifter och miljöpåverkan är det vanligt med samåkning och skjutsgrupper. Studiecirklar, freeshopping, skänk/utbytesgrupper och arbetsutbyten är också vanligt förekommande. Det mesta sköts helt ideellt och alla hjälps åt. Markus får låna traktor från grannen när han ska flytta sitt hus, grannen får hjälp med ett snickeri längre fram. Allt går på så sätt runt.

Livsstilen medför ett annat förhållningssätt till omgivningen:
– I Stockholm träffar man hela tiden nya människor och befinner sig i nya sammanhang. Man kan bete sig som ett asshole i ett sammanhang och sedan byta till ett annat utan att det får konsekvenser. I byn går det inte göra så. Här känner alla varandra, man hjälps åt och man behöver varandra på ett annat sätt. Man träffar på varandra hela tiden och man utgör varandras sammanhang. Då kan man inte vara ett asshole.

collage
Allt i Markus hus är självbyggt – med hjälp av goda vänner. Foto: Markus Skoog

Att flytta till ett 17 hus på hjul innebar för Markus inte bara minskade utgifter och ny livsstil utan även tid för eftertanke.
– Jag tror att det under en 40 timmars arbetsvecka är svårt att vara en komplett person. Man blir formad av arbetslivet där man ska vara tävlingsinriktad och effektiv. Man hinner inte tänka efter, det går inte… Att fundera över viktiga frågor; Varför har jag det jag har? Är det sånt som finns i rummen eller sånt som sker i rummen som är det viktiga? Vad är det att vara människa och vad är det som skänker oss djup tillfredsställelse? Det känns som att vi glömmer bort det viktiga i livet. Nu har jag kunnat tänka mer på allt sånt och kan själv bestämma vilken riktning jag vill sträva i.

Men det var ingen självklarhet för Markus att bosätta sig i byn. Efter den första kursen flyttade han tillbaka till storstan ett tag och pluggade. Det var inte förrän ett par år senare då han ville läsa en ny kurs som han av en slump återvände till byn och då blev kvar. Till en början var det tufft att hitta sin plats men Markus kunskap, färdigheter och engagemang uppskattades i byn och han fann snart det sammanhang och den tillfredsställelse som han hade saknat i storstaden. I byn fann han även mer av sig själv.
– Jag kan vara man på ett helt annat sätt nu, jag kan visa känslor, vara mer harmonisk, kreativ och mjukare människa. Jag har tid för ideellt engagemang och kan bygga sånt som inte handlar om pengar och konkurrenstänk. Här handlar det mer om kärlek, relationer, vänskap. Jag har jäkla mycket mer djupa relationer idag och det är gott för själen.

img_4201
Foto: Markus Skoog

Att spendera tid på sådant som man brinner för är även det gott för själen. Markus intresserar sig för återbruk och ekologiskt bygge. Han har fått en lada av en vän och gamla fönster från andra bybor. För närvarande är han på jakt efter gammalt tegel för att kunna bygga en skorsten. Efter flytten till den nya tomten vill han fortsätta dela med sig av sin kunskap genom att organisera kurser, visningar och ekobyggfestivaler. Samtidigt vill han ha kvar sitt nuvarande jobb som han tycker är mycket givande.

Att ha inkomster från flera håll utgör en bra grund att stå på men vägen dit har varit kantad av utmaningar.  En av de största utmaningarna när Markus bestämde sig för att leva ett mer levande liv var bristen på likasinnade personer i omgivningen.

8367819239_bd62ca3125_k
Foto: Tammy Strobel Link: https://flic.kr/p/dKrg8v

– Det viktigaste är att ha en förebild, någon som gör det man vill göra eller lever så som man vill leva. Hittar man en enda likasinnad person så står det plötsligt ett helt fält av dem framför en, eftersom den känner många fler och de kan hjälpa en att se möjligheter och införskaffa information och kunskap. Det gäller att hitta den där första personen, sen blir det mycket lättare.

En annan utmaning bestod i att hantera omgivningens reaktioner. Även den närmaste omgivningen hade till en början svårt att förstå Markus beslut.
– Föräldrar tror alltid att deras sätt är bäst och att det är tryggt att gå i deras fotspår. De blir självklart oroliga och de var nog särskilt oroliga när jag inte jobbade. De påminde mig om pensionen och tänkte nog att mitt liv höll på att spåra ur. Men de har tagit emot det bättre och bättre med tiden och nu ser de också att jag mår mycket bättre än vad jag gjorde innan.

Markus har i samband med sin offentliga onlineprofil ibland fått negativa kommentarer om sin livsstil av främlingar. Att konfronteras med ett annat sätt att leva verkar skrämma en del människor och göra att de reagerar med fientlighet och aggression.
– Men jag tror att det är så… att folk blir rädda och oroliga när de inte förstår vad något handlar om. Det är precis som med rasism och allt sånt… folk som säger dumma saker. Jag tror att det är för att det väcker något i dem som de har svårt att förstå och förhålla sig till.

Att inte jobba heltid är något som ofta stigmatiseras oavsett om det är självvalt eller inte. Många tror att man är lat eller att man lever på bidrag. Ofta beror fördomarna på okunskap. Markus har aldrig levt på bidrag och i Skattungbyn är det många som väljer att inte jobba heltid.  Istället är den alternativa ekonomin stor. Den sammanhållning och gemenskap som finns i byn är i själva verket beroende av att invånarna jobbar deltid och kan engagera sig i byns föreningar ideellt på sin fritid. Att många inte arbetar heltid utgör på så vis grunden i det hållbara samhället.

9529961201_57f32afd95_z
Ingång och kök, samt trappa till sovloft i ett hus på hjul i USA. Foto: Tammy Strobel/rowdykittens.com

– Folk tror att man inte bidrar till samhället om inte man jobbar heltid, men vad är det som vi egentligen bidrar till när vi faktiskt gör det? När vi tjänar mer pengar konsumerar vi oundvikligen mer och nyttjar därmed mer resurser. Det går ut över både miljön och de fattigaste i världen och innebär en direkt negativ påverkan på samhället. Att gå ner i arbetstid är även på global nivå det bästa man som individ kan göra för att bidra till en hållbar samhällsutveckling, menar Markus.

Trots detta väljer många av Markus bekanta som bor i mikrohus att inte gå ut med hur de lever eftersom de inte orkar bemöta negativiteten.
– Ibland verkar det som att det stör en del folk att man har ett väldigt bra liv. Då känner jag bara för att säga ”Kom hit så får du en kram, du verkar behöva det,” berättar Markus. Jag tycker att negativiteten är lättare att hantera nu. När man själv känner sig fridfull och kärleksfull, då kan man hantera det bra, säger han.

Men även om en del kommentarer är negativa så tycker den stora majoriteten att Markus gör något bra och bemöter honom positivt. Och Markus fortsätter sin livsresa på sitt sätt.
– Man väljer sitt liv varje dag, genom varje beslut man tar. Jag vill vara glad och trevlig, så det försöker jag vara. Men det har tagit tid att bli en skön person! Det har varit tuffa perioder av intensiv personlig utveckling, tillägger han med ett skratt.

Om Markus mål var att bli en skön människa så tycker jag att han verkar ha lyckats bra. Under vårt samtal talar han med ett lugn och en självklarhet oavsett vilket tema vi berör. Han förskönar inte och han gör inga försök till att påtvinga mig sin livsfilosofi. Han berättar helt enkelt sin berättelse, varken mer eller mindre, och det är upp till mig vad jag gör av den. Jag kan personligen inte låta bli att inspireras av den. Både av Markus livsval och av tryggheten som genomsyrar hans röst. Den där inre tryggheten som vi känner när vi är tillfreds med oss själva och livet.

httpsflic.krpdKwsAU
De flesta mikrohus har loft med säng. Många bygger takfönster med himmelvy. Foto: Tammy Strobel/www.rowdykittens.com

Och jag är långt ifrån den enda som inspireras. Markus får ibland förfrågan om att bygga mikrohus på hjul åt andra som frestas av att leva ett annat slags liv.
– Jag erbjuder gratis rådgivning och kan ibland tänka mig att bygga mot betalning om jag väljer att spendera min tid på det, men jag rekommenderar alltid att man gör det själv om man kan. Idag finns det mycket information online och kurser som man kan gå för att lära sig att bygga. Det finns ett stort värde i att bygga sitt eget hus. Du lär dig, du utvecklas som person och det blir ett hus som du känner. Tänker man efter så är det bara de senaste knappt hundra åren som man inte bygger sina hus själv.

Att bygga ett komplett mikrohus på hjul med 18 beräknas ta  ett par månader om man bygger på heltid. Materialkostnad kan variera avsevärt. I Nordamerika är det vanligt med relativt lyxiga mikrohus medan mikrohusrörelsen i Sverige är mer basic. Grovt uppskattat brukar materialkostnader kunna hamna kring 100 000 kronor. Arbetskraft blir ungefär lika mycket vilket innebär en slutkostnad på ungefär 200 000 kronor.*

Tiny_house_interior,_Portland
Foto: Tammy Strobel/http://www.rowdykittens.com

Men Markus är tydlig med att hus på hjul inte är lösningen för alla. Markus visste att han ville leva enkelt i ett hus och att han en dag ville köpa en egen tomt men han visste inte vart detta skulle bli. Därför blev hus på hjul en riktigt bra och billig lösning för honom.
– Men om någon bara kopierar det som jag har gjort är det inte säkert att det funkar för den, säger han. Det är viktigt att inte snöa sig in på en boendeform eftersom man ser att andra gör så. Man måste alltid utgå från sina egna behov, förutsättningar och resurser för att skapa en lösning som passar just en själv, menar Markus.

Många tvekar länge inför en livsstilsförändring och upplever ett motstånd även när de väl har bestämt sig. Markus har stött på detta upprepade gånger.
Det händer att folk hör av sig till mig och frågar hur de ska göra. De säger att de är trötta på sitt liv och vill ha en förändring. Då informerar jag om möjligheterna med att sälja en bil, byta försäkring, sälja huset och så vidare. Men då får jag höra att det inte går för att det ena och det andra. Man skapar ursäkter. Då förstår jag att den här personen vill ha en förändring utan att förändra något. Och vill du inte förändra något så kommer ingenting att förändras, det säger sig självt. Då kommer du fortsätta vara stressad och du kommer fortsätta att inte ha tid för dina barn och barnbarn och så vidare. Folk sitter fast i det där. Om du vill ha det annorlunda måste du våga offra något.

– Det finns egentligen ingen anledning i Sverige till att vi ska vara så skuldbelagda som vi är, säger Markus. Folk betalar så mycket pengar för att ha förråd i form av bostadsytor som inte används. Föräldrar vars barn har flyttat ut har ofta en massa saker som tar rum men som aldrig används. Stora bostadsytor innebär kostnader för uppvärmning. Många klagar över att pensionen inte räcker till. Men flyttar man till ett hus som är anpassat till två personer och byter från en yta på 110 till 50 så räcker pengarna utmärkt. Man måste göra det bästa av sin situation. Många har möjlighet att göra mycket bra för sig själva men fastnar i ett gammalt tänk eller rädsla för förändring. Jag tror att det beror på att vi är vanedjur. Vi vet vad vi har men inte vad vi får.

img_4093
Det där med isolering kan vara bökigt, men det finns ett stort värde i att bygga sitt hus själv tycker Markus. Foto: Markus Skoog

Hur tror du utifrån din erfarenhet att vi kan komma ut ur våra låsningar och bryta dessa vanemönster när vi märker att de påverkar oss negativt?

– Jag vet inte hur man kan bryta dem och jag ser inte mig själv som en förebild, svarar Markus. Men om jag skulle kunna förmedla något med mitt sätt att leva så är det att våga prova något! Står du och stampar eller är deprimerad över ditt liv så ta ett steg i en riktning och prova något annat – bara för att se hur det blir. Du kanske vill dansa? Prova! Var det inte din grej så vet du i alla fall det nu, du har lärt dig något. Och så provar du något nytt istället.

– Vi har bara ett liv så vitt vi vet. Det är synd att vi ofta tänker att ”när jag blir pensionär så ska jag göra… ” Men det är inte säkert att det kommer gå. Gör det nu! Nu är en minst lika bra tid som alltid. Och det går alltid att ändra sig, så kör! Det är bara barn och tatueringar man inte kan ångra, annars går det att ångra det mesta!

 *Kostnad för både material och arbetskraft varierar avsevärt och beror bland annat på val av material och byggfirma. Uppgifterna är endast ungefärliga och baserade på Markus personliga erfarenhet.

Är du sugen på att växla ner i ditt liv men osäker på hur du kan gå tillväga? Följ artikelserien som kommer att avslutas med en onlineworkshop med temat “Downshifting för nybörjare”. Gilla Ett annat liv på Facebook för att försäkra dig om att du inte missar nästa del.

marcus

mari

6 COMMENTS

  1. Låter som ett bra byte och underbar livsstil! Skatteungbyn är ett trevligt ställe. Och det verkar som Markus har bra sunda prioriteringar. Fast jag förstår inte hur han menar med “När vi tjänar mer pengar konsumerar vi oundvikligen mer och nyttjar därmed mer resurser. Det går ut över både miljön och de fattigaste i världen och innebär en direkt negativ påverkan på samhället.” hur går konsumption ut över de fattigaste? Jag håller inte med där alls. Jag jobbar med import sedan många år med små tillverkningar i fair trade stil. De 100 tals jobb de får där skulle inte finnas om folk inte konsumerade. Konsumption är nödvändigt för att världen ska bli bättre, det är inte ont. Däremot kan folk tänka på vad och hur de konsumerar istället.

    • Om du handlar Fair Trade så är det ju helt ok. Problemet är ju att det gör inte den stora massan!

  2. Det vore trevligt att komma och hälsa på när vi har vägarna förbi Dalarna! Vi går också s med tiny house drömmar och skulle vilja träffa ett community och se hur ett sådant kan fungera!

  3. Väldigt inspirerande artikel! Insiktsfullt och så bra med Markus fokus på att var och en måste hitta den väg som är rätt för sig. Jag tror att många skulle må bättre av att skala ner livet, förbruka färre onödiga resurser och verkligen ta sig tid för att fundera över vad som gör dig lycklig. Det som de flesta säger att de ångrar i slutet av livet är det som de inte vågade, det som de inte provade och tiden de förlorade på grund av stress, press och tvång från samhället.

  4. Coolt men klarar samhället sig om många skulle sänka sina realinkomster och därmed sänka sina skatter?

    Du betalar dina möjligheter till skola och vård med de skatter du betalar. Det finns inga andra pengar.

    Till denandraresan:
    Ordet stavas “konsumtion” på svenska.

Comments are closed.