Om någon har glömt bort – trots bombarderingen på sociala medier av svampkorgar – är det hög tid att komma ut i skogen och ta del av det gula guldet. Och många andra sorters svamp än kantareller, men jag har inte lärt mig känna igen så många än. Någon Karl-Johan har jag väl skrapat ihop och champinjoner kan jag nog skilja från vit flugsvamp (men har livet för kärt för att våga chansa). Fast det blir mest kantareller och trattkantareller. Resten lämnar jag åt superentusiasterna till den dagen jag själv blir en av dem. Och så sa jag hej till en liten snok när jag var ute härom dagen.

received_10155425117940090

received_10155425119685090

Kantarellerna är redan uppätna och trattisarna ligger fint och luftigt utplacerade på torkning. Att kantarellerna är uppätna är i och för sig bara halva sanningen. Den andra halvan är sparade i en kompis kök till nästa sopptorsdag. Jag och ett par vänner bestämde oss för att nu när det blir höst att äta soppa tillsammans varannan torsdagkväll, laga mat ihop, turas om vem en är hos, kanske tända ljus eller spela spel eller bara prata bort ett par timmar. Det minst provocerande en kan föreställa sig. På delad förstaplats med bingo, allsång och tombolalotterier med kaffe och broderade dukar som vinst. Och kafferep såklart.

Ta gärna efter det här med soppkvällarna. Jag tror folk lätt stänger in sig lite när hösten och mörkret och regnen kommer. Det behövs fler sopptorsdagar, mer mys, en chans att andas ut tillsammans. Och på två veckor har det hänt precis lagom mycket att prata om utifall att en inte hunnit ses sedan förra gången. Om världens ledande ledare möttes över valfri soppa som de lagat ihop tror jag att det mesta skulle bli bra sen.

Fred och kärlek till svampskogen!

johannaskogman

1 COMMENT

Comments are closed.