Rosanna lämnade Sverige för ett nytt liv: ”Jag är fri och jävligt lycklig”

1412

De sista dagarna av 2014 närmar sig. Det är juletider i Stockholm. På Drottninggatan ligger snöslasket som ett tunt irriterande täcke och gör hela dagen lite jobbigare.

Vi sitter innanför glasfönstren vid Hötorget och tittar på alla människor som passerar utanför med kassar proppfulla av julklappar.

Rosanna nyper tag om en sushirulle med pinnarna, tittar upp, ler stort och säger:
– Bara en månad kvar nu.

rosanna

10385317_10207237280834530_8236284189484321762_n
Rosanna i sitt rätta element – på stranden i östra Australien. Foto: Privat

Vid den här tiden räknar hon ner dagarna till januari då hon ska lämna allt det där. Mörker och snöslask. Men framförallt det överkommersiella Sverige där allt går ut på att jobba och tjäna pengar för att sedan spendera dem på till exempel julklappar.

Vi möttes ett år tidigare. I ett luftkonditionerat klassrum på dykresorten under en klibbig dag på ön Koh Tao i Thailand. Vi hade precis tagit våra första stapplande steg i stora vida världen. Med samma tankar om samhällets mönster och krav blev vi så klart snabbt vänner.

Nu sitter vi där på sushirestaurangen med flera månaders hårt jobb i Sverige bakom oss för att bygga upp reskassan. Redo för nästa äventyr. Hon ska till västra Australien och starta ett nytt liv. Jag ska göra karriär i dykvärlden.
– Jag vill se nya saker och träffa nya människor. Är jag kvar på samma ställe länge, där jag inte får ut något av det, då blir jag rastlös. Jag vill åka, lämna. Jag vill hela tiden ha mer vilket kan vara en dålig egenskap. Men jag nöjer mig inte. Jag strävar efter något mer, säger hon.

Ett annat liv skrev om Rosanna redan i april förra året. Läs den intervjun här >>

Nutid. Ett år har gått sedan Rosanna lämnade Sverige. I Rosannas kanaler på sociala medier: en urgullig Quokka. Djuren som bara finns på ön Rottnest utanför Perth och blivit kända för att de ser så fantastiskt roliga ut när turister tar selfies med dem.

quokka
Quokka. Foto: Rosanna Holmström

Det här har varit Rosannas hem sedan en tid tillbaka. Hon jobbar i ett café på ön under den Australiensiska sommaren.
– Det känns bra! Det känns absolut inte som att det var ett helt år sen jag åkte, tiden går så snabbt. Jag har haft lite hemlängtan då och då men det är för att jag saknar alla nära och kära där hemma, säger hon.

Hon har redan klarat av sina 88 dagar av ”rural work” för att få stanna ett andra år i Australien. Något som de flesta förknippar med att plocka frukt på en stekhet farm i bushen.

Rosanna hittade en annan lösning. Campingvärd. I paradiset. Enkla arbetsuppgifter så som tömma sopor, städa toaletter och serva kunder. På kvällarna då? Vad sägs om paddleboard i solnedgången, snorkling med knölvalar eller en drink med bästa barndomsvännen på stranden.
– Jag har sätt så många fina platser, man får ett lugn i kroppen. Jag vaknade i tältet och tänkte ”gud vad det här är fint”. Jag kan inte fatta att jag vaknade till det. Stjärnhimmel. Kängurur i det vilda. Jag blir så imponerad.

11202111_10207237282994584_2465296272904122349_n
Vilken solnedgång. Det här var Rosannas vardag i bushen. Foto: Privat
11836677_10207648394712120_8391752959273326516_n
Rosannas hem. Rätt spartanskt…

Campingen Rosanna jobbade på ligger på Australiens västkust. Hon fortsätter berätta:
– Det var öken med hav. Vi träffade på intressanta människor. En kille tog med oss och snorklade med valar, hoppade på vågor och besökte stränder. Vi var väldigt mycket med folk, satt runt brasan på kvällarna och pratade och drack öl. Det var väldigt härligt. Vi hade ingen elektronik, ingen mottagning på telefonen och inget internet.

För att ladda mobilen var de tvungna att gå till en laddningsstation. Rosanna säger att hon lärde sig mycket av det.
– Jag har alltid varit beroende av att kunna använda min mobil. Att kunna logga in FB och Insta när jag vill. Kolla upp det där och det där. Det var nyttigt att inte alltid kunna göra det. Istället läste jag en bok och kollade in i brasan eller tittade på stjärnorna, säger hon.

Rosanna är glad att hon hamnade långt ut på vischan.
– Jag älskar det. Mycket av min tid i bushen fick jag se det riktiga Australien. Jag träffade bara australiensare, inga turister. Jag såg det riktiga Australien. Här i Perth är det mest australiensare men lite turister. Jag gillar det. Jag vill bo här i Australien, säger hon.

Hon fortsätter:
– Jag har hela tiden velat det här. När jag var liten sa jag att jag inte ville bo i Sverige. När jag är i Sverige känns det som jag är där tillfälligt. Här känner jag att jag jobbar för att jag vill leva här. Jag kan tänka mig att starta ett liv här. Tanken på att komma hem till Sverige finns inte. Jo, visst för att komma hem och hälsa på förstås.

11406517_10207097410257853_5400700350041708602_n
Paddleboard ser inte inte helt fel ut. Foto: Privat

Sverige är verkligen något som inte attraherar Rosanna överhuvudtaget. Hon menar att människorna i Australien är mycket gladare och socialare.
– Om man går förbi en främling säger de hej och de frågar mycket och är nyfikna. I Sverige upplever jag att man inte hälsar på främlingar och bryr sig inte om man inte är vänner.

Hon utvecklar:
– Man missar ju chanser att lära känna folk. Alla personer man pratar med kan leda till något. Du pratar med någon och de kanske har ett jobb du kan söka. Vi missar mycket när vi inte hälsar på främlingar. I Sverige bryr sig inte folk om varandra. Jag var också sån. Vi är uppväxta så. Man sköter sitt. En australiensare sa till mig ”varför tar du inte för dig mer”. Svenskar är så. Man ber inte om så mycket. Man vill klara sig själv.  Man säger inte vad man tycker. Han sa att de alltid säger vad de tycker här. Jag jobbar fortfarande med det. Det är så inpräntat i ens huvud, det tar tid att komma från Jantelagen. Men det känns bra att komma ifrån den, säger Rosanna.

– Det gjorde mig såhär är att jag rest mycket. Jag har lärt mig klara mig själv. Du kan inte falla tillbaka på dina föräldrar när du blir pank eller när något händer. Det har gjort mig självständig.11800115_10207556498734778_9044311118471529726_n

Om en dryg månad väntar nya äventyr för Rosanna. Då bär det av till Australiensiska östkusten.
– Jag är så taggad, det är svårt att beskriva känslan i ord men jag känner mig fri och jävligt lycklig.

Det blir hennes sista ord innan vi avslutar vårt Skypesamtal för den här gången. Jag blir glad av att höra just det.

Hon är fri. Och jävligt lycklig.

patrik

 

SHARE