Suzanna: Från ett äventyr till ett annat

1036

Äntligen. Nu är det äntligen dags för nästa äventyr. Denna gång handlar det förvisso “bara” om att skapa en vardag någon annanstans, men det känns ändå som ett äventyr. Det är en nystart och jag har alla möjligheter till att göra vad jag vill och jag kan skapa vilken tillvaro jag vill.

För att berätta lite mer konkret så har jag precis flyttat till Perth, Australien, med min australienska fästman. Vi träffades i Mooloolaba som ligger norr om Brisbane under 2013 när vi båda var på resande fot. Han reste runt i Australien och jag hade flytt från tillvaron hemma i Sverige. Vi klickade, och för att göra en lång historia kort fick jag med honom till Sverige i Augusti 2014. Han friade, och vi kämpar nu för att skapa rättigheter för oss båda i båda länderna så vi kan åka fram och tillbaka som vi vill framöver. Vi vet inte var vi vill slå oss till ro, utan vi kommer försöka bo lite växelvis så länge vi orkar. Framtiden får utvisa vad som händer.

På väg utanför Karlskoga. Foto av Roger Gleisner

Vem är jag då?
Några av er kanske har hört talas om mig innan, men många har nog inte en susning. Jag var ute på mitt senaste äventyr i somras, då jag red genom Sverige på min fjording Krumelur. Ett helt fantastiskt äventyr där jag fick uppleva en gemenskap och stöttning från främmande människor som jag inte ens visste existerade. Jag red för välgörenhet, för att samla in pengar för djur som är i nöd. Det blev en lyckad insamling på  135 000 kronor och vi träffade och lärde känna människor från hela landet. Det är svårt att beskriva känslorna men det faktum att vilt främmande människor kom ut med mat till mig och min häst, de öppnade sina hem, de lade ut pilar för att vi inte skulle gå vilse, de ringde runt till vänner och bekanta för att hitta en passande plats med tak över huvudet åt oss. Mindre och större företag sponsrade oss med skoningar, massage, veterinärkontroller och behövande prylar. Det var väldigt många som gick den där extra milen bara för att kunna hjälpa oss på något vis.

När jag startade min ritt hade jag räknat med att få campa i stort sett hela resan. Resan tog mig hundra dagar och jag campade fyra av dem, hur otroligt är inte det? Att det finns människor på cirka tre mils avstånd genom hela Sverige som har möjlighet och viljan att ta emot en främling plus hennes häst känns ganska otroligt. Men så var det, och inte nog med det, de gav oss dessutom middag, frukost och skickade med ett mellanmål. Sen blev jag många gånger inbjuden på lunch eller fika längs vägen. Det hände till och med att jag fick tacka nej till erbjudanden om vila för att vi skulle kunna ta oss framåt. Jag har fortfarande inte kunnat smälta all godhjärtenhet som vi stötte på.

Ett exempel på när några som vi bott hos kom ut med lunch åt oss, här hade jag dessutom ridsällskap
Här parkerade vi hästarna när vi skulle in och handla på Ica i Älvsbyn

 

Målfoto på när vi anlänt vid slutmålet Jokkmokk
Målfoto på när vi anlänt vid slutmålet Jokkmokk

Annat på G. 
Hur som helst, som ni märker är jag fortfarande ganska överväldigad av känslor och tacksamhet från denna resa. Och ni kan ju tänka er att den gav mig blodad tand för fler, liknande äventyr. Jag har lite idéer men måste lägga dem på is några månader bara då jag har ett bröllop snart att stå i.

Till att börja med har vi som sagt flyttat ner till Australien. Vad ska vi hitta på här nere då? Ja, vi har ju bröllopet då, men inte här utan det kommer ske på Sri Lanka under april 2017 så vårt fokus just nu är främst att spara ihop pengar till det. Därför kommer Brad försöka fortsätta att göra det han alltid gjort – arbeta som mekaniker i gruvorna i Western Australia.

Jag, däremot, har miljoner olika idéer om vad jag ska göra. Hemma i Sverige har jag haft en detektivbyrå och det är något jag vill fortsätta med. Reglerna är dock lite annorlunda i Australien och jag behöver gå en licenskurs som jag för tillfället tyvärr inte har råd med då 1. Den kostar en slant och 2. Jag har inte råd att vara ledig för att gå den just nu.

Jag har också funderingar på att importera svenska koncept och har lite möten ordnade angående det. Sen brinner jag för djurs välfärd och har sökt otaligt många jobb på RSPCA men tyvärr utan framgång. Men jag har anmält mig som volontär så jag börjar i den änden. Jag har även en examen i Global utveckling så annars skulle jag kunna försöka hitta jobb inom det, problemet är att utbildningen är så pass ny att det är sällan som arbetsgivarna vet vad det handlar om, och knappt jag själv heller…

Jag är också sugen på att arbeta med hästar, något jag gjort tidigare när jag varit där nere. Jag älskar att hållas med hästar och äventyr till häst är bland det absolut bästa jag vet.

Ja, jag har ju då lite blandade saker på gång, och jag vet knappt själv i vilken ände jag ska börja. Nackdelen med detta är att risken finns att jag går in lite halvdant på alltihop för att hinna med, och så blir det bara pannkaka av alltihop. Men samtidigt är det detta jag älskar, att ha så många möjligheter. För att inte tala om hur spännande det känns, att inte ha en aning om hur det faktiskt kommer bli i slutändan. Jag får helt enkelt prova mig fram, sen får tiden utvisa vad jag landar i.

kangaroo-1409660_1920

suzanna_-bl

1 COMMENT

  1. Bra där Suzanna, jag tror allt kommer lösa sig som du vill och att alla planer kommer leda till succé ? Ser fram emot nästa post ?

Comments are closed.