Suzanna: Då var det äntligen dags – Bröllopsdagen i Sri Lanka

1961

Det var måndag och bröllopsgästerna skulle äntligen anlända. Själva bröllopet skulle inte äga rum förrän på torsdagen men vi hade angett att alla skulle boka in sig måndag till lördag på hotellen, för att alla skulle hinna lära känna varandra och umgås ordentligt. Vi var ganska nervösa då de flesta aldrig hade träffats tidigare. Skulle alla mingla eller skulle svenskarna och australiensarna hålla sig var för sig? Hur skulle jag och Brad i sådana fall klara av att fördela vår uppmärksamhet lika till alla? Vi ville ju visa vår uppskattning till alla, ingen fick känna sig glömd.

Som väl var visade sig oron vara helt obefogad. När bussen som bestod av 40 av våra gäster från både Sverige och Australien (resterande 30 kom på egen hand) anlände, möttes vi av, om än trötta, skrattande och lyckliga ansikten. Mina fem brudtärnor, som inte de heller känner varandra sedan tidigare, kom fram till mig och gav mig bamsekramar och lovordade varandra. Alla hade bekantat sig med varandra på bussen och det hade inte varit några som helst kontsigheter. Det var precis som om alla redan kände varandra. Brad och jag tog varsin lättnadens suck och kände att det här kommer bli bra.

Alla bekantade sig med varandra under bussresan.
De följande dagarna lät vi alla upptäcka Arugam Bay på egen hand, vilket de gjorde genom att sola på stranden, surfa, åka moppe och gå på safari för att sedan samlas allihop på kvällarna för lite gemensam mat, dryck och mingel. Det faktum att vi hade två hotell i stort sett helt uppbokade av vårt sällskap gjorde att det var lätt för alla att umgås och alla kom verkligen fantastiskt bra överrens. De trivdes och lade knappt märke till skräpet som Brad och jag oroat oss så över.

18221782_10155033369877911_1769516617377698621_n 18057704_10159001035655354_9125979949212920669_n 18057013_10158975496930354_7782429388612867270_n 18199423_10154651125842149_7526261347638503661_n FB_IMG_1493048294037 DSC05148 DSC05127

Rätt var det var blev det torsdag, vår bröllopsdag. Jag vaknade på morgonen och kände mig lite vilsen. Jag hade ju hört att bröllopsdagen brukade bestå av mycket stress i och med allt som skulle fixas, men jag kunde inte känna stressen infinna sig.

Samtidigt hade jag väldigt dålig koll på vad, och hur, allt skulle fixas vilket fick mig att tänka att jag borde vara mer nervös. Jag och Brad klev upp och gick och pratade med hotellägaren på Hideaway, Sharon, för att försöka få lite klarhet i hur vi skulle strukturera upp det hela.
– Om det är något jag kan så är det att organisera och strukturera. Ni behöver inte tänka på någonting, gå och lägg er vid poolen eller på stranden, sa Sharon.

Dessa lugnande ord från Sharon fick oss att rycka på axlarna och även om det kändes lite konstigt att ha så lite kontroll, var det samtidigt otroligt skönt. Vi hade inte gjort annat än visat lite bilder för Sharon på hur vi föreställde oss dagen, samt gått igenom menyn och schemat för dagen, vilket gjorde att det kändes väldigt spännande att se hur det hela skulle bli. Vi hade inte sett eller smakat maten, vi hade inte sett hur restaurangen skulle dekoreras, vi hade inte tittat ut dekorationer eller sett blommorna och diskuterat buketter.

Där och då visste vi det inte, men det visade sig att hon visste precis vad hon pratade om. Inte nog med att hon hade lyckats greppa allt precis hur vi ville ha det, eller bättre faktiskt, hon hade dessutom ordnat med tillsånd, fixat transport för alla gäster, ordnat med traktor som grävt om stranden, fixat blommor och blombuketter, dekorerat inte bara stranden och restaurangen – utan hela hotellet. De hade gjort allt!

En herrans massa saker – så som tillstånd – hade jag inte haft en tanke på behövdes. Att organisera över 20 tuktuk, som alla dekorerats med blommor och ballonger dagen till ära, kan inte heller vara helt enkelt och hade definitivt inte varit för mig och Brad som inte talar språket. Att säga att vi var överväldigade är en underdrift. Finns inte en chans att jag och Brad hade gjort ett lika bra jobb!

18221827_10154651133182149_3792255058963187411_nblogg9

Men redan då hade vi en bra känsla och jag och Brad tog henne på orden och spenderade förmiddagen slappandes. Vid lunch delade vi på oss och begav oss till varsin bungalow, jag med mina tärnor och Brad med sina brudgummar. Jag hade varken provsminkat mig eller gjort en håruppsättning inför denna dagen så jag improviserade genom att be min syster sminka mig och fråga en av gästerna, som är frisör, om hon kunde fixa mitt hår. De antog glatt, om än nervöst, sina utmaningar.

fix trix

När klockan närmade sig 16.00 kom Sharon och sade att det var dags. Alla gäster, inklusive brudgummarna, hade blivit skjutsade till Crocodile Rock där ceremonin skulle hållas. Vi hoppade in i bilarna och då hände det, då kände jag för första gången på hela dagen suget i magen. Jag blev nervös.

Vi kom fram till stranden och jag kunde se gästerna och Brad och brudgummarna en bit bort. Vi var tidiga och alla hade inte kommit i ordning ännu. Det var lite rörigt en stund, med alla tuktuks och chaufförer, vilket distraherade mig och gjorde att nervositeten släppte.

_MG_8684 _MG_8695 _MG_8693

Sedan pang bom, plötsligt såg jag Brad och brudgummorna med varsin tärna vid armen gå ner längs den dekorerade sandgången. Lite stressade körde vi fram till starten av sandgången där jag möttes upp av min far som leende erbjöd mig sin arm. Jag slätade till klänningen och tittade upp.

Synen som mötte mig var som tagen ur en saga. De hade byggt upp en gång i sanden som var kantad av vackra stänger med puderrosa dekorerade glas. Ett vackert bambuställ var dekorerat med blommor och inlindat i vitt tyg som svepte i vinden. Vid båda sidorna om sandgången, intill stolar inlindade i vita lakan, stod alla gäster vända mot mig och log lyckligt och förväntansfullt. Brad stod där framme, sida vid sida med sin far som agerade vigselförrättare. Bredvid Brads far stod brudtärnorna i sina vackra, långa, puderrosa klänningar och bredvid Brad stod hans fem närmsta vänner, alla i matchande vita skjortor, ljusa shorts och blå hängslen.

_MG_8665

Under hela ceremonin kände jag mig som om jag svävade på moln. Jag såg andra runt omkring diskret torka tårar ur ögonvrån, men själv kunde jag inte låta bli att bara le stort. Allt var verkligen perfekt.

weddingceremony _MG_9174blogg2

blogg8

Blogg

Efter ceremonin tog vi de obligatoriska fotona och gästerna skickades tillbaka till hotellet. Vi gjorde vår entré senare genom att promenera in och bjuda på vår första dans som make och maka. Efteråt minglade vi en stund för att sedan bege oss till mat och fest. Och vilken fest det blev.

dance

Gudomlig mat, fantastiska tal, show med elddansare. Alla – verkligen alla – dansade loss på dansgolvet och kvällen avslutades med att alla, fullt påklädda, slängde sig i poolen. Vid det laget stannade jag upp och såg mig omkring. Det jag såg var mina vänner och min familj, samlade och lyckliga, på denna tropiska ö. De skålade med varandra och pratade, skojade och skrattade. Många satt dyngsura i poolen, andra sittande vid kanten med fötterna dinglande. Och de var alla här för min och Brads skull. Då kände jag vad jag inte kan beskriva som annat än ren och skär lycka.

blogg5

SHARE