Familjen Hasselgren. Det är en vanlig svensk familj. Mamma Nina, pappa Magnus och tonårsdöttrarna Alice och Lisa. Men dem är också långt ifrån vanliga. Nu bor de i Shanghai i Kina. Men tidigare har de varit bosatta i både Tyskland och Chile.
– Det är så vi är i vår familj. Vi trivs att bo runt i världen och vill ha det så. Nu har vi ett år kvar här men samtidigt vill vi inte hem. Vi vill vara ute hur länge som helst, säger mamma Nina Hasselgren.

13705245_10153864366988224_938707927_n
Hela familjen på kinesiska muren. Foto: Privat

För många svenskar låter familjen Hasselgrens liv som något totalt ogenomförbart. ”Nä, det går ju inte. Hur blir det med barnens skola och man måste ju ha ett hus”. Ja, ungefär så går tankarna hos den genomsnittlige svensken. Men inte hos Hasselgrens.
– Vi har ju aldrig känt några hinder, vi ser bara positivt. Frågar man våra barn är de mestadels positiva för det som de får uppleva. De kanske känner att de förlorar sina vänner men de får med sig så mycket andra saker. Kulturer, resor och de får se väldigt mycket, säger Nina.

Barnen hon pratar om är Lisa, 15, och Alice, 17.
– Våra barn har överhuvudtaget ingen förståelse för den rassim och främlingsfientlighet som pågår i Sverige. De blir berikade. De går i internationell skola med barn från hela världen, säger mamma Nina.

Som de flesta andra utlandssvenskar faller även familjen Hasselgren in under den gemensamma nämnare. De är trötta på enformiga Sverige.
– Det är jävligt tråkigt med ekorrhjulet. Det är samma sak dag ut och dag in. Allt ska planeras och det händer inte så mycket. Jag vill att det ska vara spontant, det ska hända andra saker, inte bara det vardagliga, säger Nina.

Familjen har rest på många platser runt klotet. Jag ställer den klassiska frågan om vilket ställe som varit bäst hittills. Och som vanligt finns det förstås inget svar.
– Alla platser är vackra på sitt sätt. Alla har sin karaktär och struktur. Jag reser inte till en plats för att bara ha varit där. Jag reser dit för att jag har intresset att ta del av kultur och historia. Ta del av matkulturen och det att bara sätta sig och titta på folk. Många reser för att bocka av länder eller för att ta sig till en strand för att sola och bada, det gör inte jag.

Shanghai
Miljonstaden Shanghai är just nu familjens hem. Foto: Privat

Att leva sitt liv i Kina är förstås något helt annat med Sverige. Och Shanghai, miljonstaden som är Kinas största, saknar motsvarighet i Sverige. Det är helt annorlunda. Shanghai är aldrig tyst, det är mycket trafik, bilar som tutar, människor överallt och ett myller av mopeder.
– Det är spännande, jag är nyfiken. Det är kul att se och göra saker här. Men jag har valt att inte läsa kinesiska, Det är för svårt och tufft, säger Nina.

Hon fortsätter:
– Det är fantastiskt att få vara med om det vi är med om. Många tror att det är glamouröst och härligt på alla sätt och vis. Men man hamnar i den grå vardagen här också. Men i ekorrhjulet i Sverige hinner man inte tänka och reflektera. Jag är glad och tacksam att vi får uppleva det vi gör.

Mellan 2007 och 2010 bodde hela familjen i Chile. Ett land som också ligger väldigt långt bort från den nordiska tryggheten både geografiskt och kulturellt. Vi pratar alltså inte så mycket välfärdsstat, om man säger så. Men Nina pratar sig varm om det långsmala landet i västra Sydamerika.
– För mig är Chile det optimala landet att leva i på alla plan. Det enda som grusar är alla jordbävningar, säger hon.

Under de tre åren som familjen spenderade på kontinenten passade de förstås på att resa till länderna runt i kring.
– Vi reste till Peru, Argentina och Brasilien som familj. Vi åkte också till Påskön som jag är otroligt glad att jag fick uppleva. Det är böljande, grönt, frodigt och så havet och sen poppar de upp, de här fantastiska 15 moaierna. De står där med havet som bakgrund. Det är lite bohemisk känsla, lite mystik men otroligt vackert. Hästar som springer fritt över fältet, det är en sago- och fantasivärld.

13706116_10153864366978224_1572638996_n
Påskön – ett drömresemål som gick i uppfyllelse. Foto: Privat

Även om alla minnen konkurrerar med varandra drar Nina fram ett minne som lite starkare. Och det är just från Påskön. Det är något väldigt fint över den historien.
– När vi valde att flytta till Chile var min äldsta dotter 8-9 år. Hon ville absolut inte lämna Sverige och vännerna. Jag fick sätta mig ner med henne och visa bilder. Vi googlade och jag visade henne Atacana-öknen, jag visade vulkaner, havet, berg och skidåkning, säger Nina.

Ingenting dög. Ingenting var bra nog för Alice.
– Sen dök det upp en bild på Påskön. Då sa hon ”Bara dit vill jag åka”. Då sa vi det, att vi skulle göra det. Det var sista året innan vi skulle hem som vi bokade resan till Påskön. När vi kom dit och hon såg att vi var där med de här moaierna var hon helt salig. Hon fick svart på vitt att det existerade. Det var en sådan glädje för henne, berättar Nina.

Den glädjen är den som driver familjen Hasselgren att fortsätta sina äventyr.
– Meningen med livet är att uppfylla sig själv, sina önskemål och sina drömmar. Inte bara sitta där hemma och förvänta sig att någon annan ska uppfylla det. Man ska ta tag i livet.

Gilla Ett annat liv på Facebook för fler inspirerande texter, intervjuer och bilder.

patrik