Jag springer över fältet. De gula och blå blommorna vajar i vinden och gräset kittlar kring benen. Det är en av de där vackra sommardagarna långt ute på landsbygden i vackra Södermanland. Jag är 10 år och livet är bekymmerslöst.
Vi var ute hela dagarna och byggde kojor, klättrade i träd, lekte med katterna eller hade ett galet vattenkrig. Vi väntade med spänning där ute i skogen på att mormor skulle hänga ut det stora vita lakanet utanför fönstret långt där bortom fälten. Det var signalen att pannkakorna var serverade.
Jag låtsades att marken var lava och att stenarna och stockarna var det enda som räddade mig från att bli bränd. Vi lekte kurragömma, burken, kull och mamma, pappa, barn.
Jag behövde inte tänka på mobilabonnemanget, bankkontot, huslånet eller elräkningen. Jag behövde inte gå på några viktiga möten, passa tider och hade ingen som bestämde vad jag ska göra om dagarna.
Jag saknar det. Jag saknar det så in i helvete jävla mycket. Ursäkta att jag svär, men det gör sjukt ont i hjärtat och halsgropen när jag tänker på att jag inte är ett barn längre. Jag mår på riktigt dåligt över att inse det.
Det var därför jag vaknade en dag och fick nog. LÄS MER: ”Jag är snubben som fick nog”
Så länge jag kan minnas har jag haft åldersnoja. Alltså vi snackar långt tillbaka. Redan när jag var 15-16 kändes det tråkigt att jag inte vara 10 längre. För varje år som går växer ansvaret. En ska lämna in läxor, plugga till prov, gå på möten, passa tider, ta körkort, betala räkningar och allt vad det innebär att bli vuxen.
LÄS MER: Rosanna har flytt Sverige för ett liv i Australien
Jag hatar det. Jag hatar att behöva bli vuxen. Men den dagen jag slutar leka är jag död. Jag har barnasinnet kvar och håller i det hårt och envist.
Jag vill för alltid vara ett barn. Och det kommer jag göra allt för alltid att vara. Jag har aldrig gillat tanken på att bli vuxen. Om ett år fyller jag 30, men i sinnet är jag fortfarande 10.
Jag älskar att klättra i träd, jag leker mer än gärna kurra gömma, jag älskar att gömma mig under sängen eller i ett skåp och skrämmas, jag älskar att vara barnslig och larvig, jag älskar att klä ut mig och låtsas vara någon annan, jag älskar att leka kull, jag älskar att ha vattenkrig med ett gäng galna barn och en av mina favoritfilmer är fortfarande Lejonkungen.
Jag är Peter Pan.
