Anders krönika: Innergård av kullersten – en kärleksförklaring

2162

En miljönörd boende strax utanför Mårdaklev skulle en dag börja pimpa sin grusade gårdsplan. Det handlade om stensättning och inte om några små ytor. Genast uppstod flera hinder. Låt oss för enkelhetens skull dela upp dessa i det tre huvudgrupperna Tid, Pengar och Miljö.

Tid. En yta på cirka 300-400 kvadratmeter är ett jätteprojekt och skulle ta flera månader att göra ensam. En snabb slutsats av detta är att jag snarast måste inse att detta inte är ett projekt som jag kommer att ha möjlighet att arbeta heltid med från dag 1 tills dess att det är färdigt. Jag kommer att behöva utföra detta i etapper, och vissa perioder står således arbetet stilla. Normalt sett är ett sådant arbetsupplägg inte förenligt med plattsättning, eftersom regn ganska snabbt kan ödelägga en förberedd yta. Jag hittade dock snart en typ av stensättning som lämpade sig för mina oregelbundna arbetsinsatser: Kullersten. Med kullersten kan jag sätta en halv kvadrat ena dagen, tio kvadrat en vecka senare och så vidare. Jag kan låta allt stå i träda över vintern och fortsätta till våren som ingenting hänt. Som den ovane lekman jag är skulle kullerstenen säkert ta längre tid att sätta, men å andra sidan är den något mer förlåtande för eventuella misstag och lutningar.

Pengar. Ny betongmarksten kostar pengar. 200 kronor kvadraten är inte ovanligt om det ska vara en tjocklek som slamsugningsbilen ska kunna köra på utan att allt spricker. Det skulle bli 60 000 kronor bara för markstenen. Det alternativet fick strykas. Att försöka hitta 300 kvadratmeter begagnad marksten som är likadan är inte lätt, och jag kände inte riktigt för att lägga ett lapptäcke av sju olika stenar på gårdsplanen. Här kände jag att snaran började dras åt något, och det enda alternativet som fanns kvar var: Kullersten. Den kan man nämligen få gratis om man frågar bönder och markägare i sin närhet. Anledningen är att kullersten, eller natursten som man ibland kallar dem, kan vara ett gissel för bönderna. Den kryper fram ur jorden på vintrarna och kan ställa till problem för jordbruksredskap. Dessutom finns den ofta i de naturgrustag som lantbrukare ofta nyttjar för när de behöver sand eller grus.

Miljö. Tänk att kullersten är ett helt naturligt byggmaterial. Tillverkad för miljoner år sedan och därefter levererad säsongsvis direkt upp ur jordskorpan. Inga CO2-utsläpp, ingen energikrävande cement som ska brytas och transporteras land och rike runt. Och frågar man lantbrukarna i trakten är de ofta glada i att bli av med den, det vill säga gratis och närproducerad! Dessutom tidlös! Bästa valet!

Kullersten fick det bli. Den kryssade så att säga alla rutorna. Om nu någon skulle komma med argumentet att en kullerstensgård är svår att skotta och besvärlig för rörelsehindrade så har jag en lite lösning för detta med: Jag bryter av med gångar i gamla uppochnervända trädgårdsplattor! När man bott in sig ett tag på ett ställe så märker man att man oftast går på en viss rutt när man ska till garaget, ladan eller hönshuset. Där lägger jag gamla trädgårdsplattor av modellen dansk sjösten, fast jag vänder på dem…Då kan man skotta dem, och man får en plan yta att gå på.

IMG_1557
Här ligger det en dubbelgång, för att rullstolar ska kunna rulla lite fritt in i det kommande stencaféet.

Trädgårdsplattor är ibland som människor, den ordinarie ytan kan vara ointressant men om man vänder och vrider lite på dem så blir det ofta spännande. Om metaforen tillåts.

Det är högst osäkert om allt blir klart 2016. Kanske inte ens 2017. Men varken Rom eller Mårdaklev byggdes på en dag. Dessutom satt jag och spånade fram en underbar idé häromnatten, i glada vänners lag. Ett stencafé! Världens hittills enda kända café där man kan betala med stenar! 2 stycken kullerstenar hämtade i skogen = 1 kaffe. 8 st kullerstenar = Kaffe med våffla. På så vis kunde jag få alla stenarna fraktade till min gårdsplan, och på köpet få en massa trevliga besökare.

Värt att fundera på!

IMG_1676
Här försänker jag ett stort planteringskärl ner i stensättningen. Av en förståsigpåare har jag har blivit avrådd från att göra så här. Han påstår att det blir för varmt för växterna. Jag väljer ändå att prova. Den stora bulan på ryggen är ett getingbo. Dock obemannat vid fotograferingstillfället.

Missa inga texter av Anders. Gilla ”Ett annat liv” på Facebook:

anders

kuller

SHARE