Anton i Sydney: ”Vet inte vad morgondagen har att bjuda på”

1568

Ett campingbord, två små enkelsängar och lite andra nödvändiga saker pryder lägenheten jag, för tillfället, kallar mitt hem.

Det är här jag och min goda vän Adam, som jag även har nöjet att kalla min reskamrat, huserar.

IMG_5022

Jag har alltså lämnat mitt trygga liv hemma i Sverige för ett, minst sagt, annorlunda liv ute i världen.

Och Australien kändes som om det var en bra början på detta äventyr.

Det är ett land långt, långt borta från allt du förut hade nära och tryggheten du hade hemma i Sverige. För vissa kanske det låter jobbigt men för mig är detta något underbart. Tänk att gå och lägga dig varje kväll och inte riktigt veta vad morgondagen har att bjuda på. För visst är det så, den ena dagen är inte den andra lik och man får ta del av nya möten och intryck varje dag.

I Randwick, som är en förort till den stora staden Sydney, har vi slagit läger. Just nu är denna lägenhet vår utgångspunkt och har varit i drygt två månader.

Här lagar vi mat i vårt lilla kök, umgås med grannar från Nepal och på kvällarna sitter vi ute på den nygjorda uteplatsen och pratar om allt mellan himmel och jord medan solen sakta går ner och Looptroop rockers spelas i bakgrunden.

Redan första dagen då vi tog bussen från innerstaden ut till vårt nya lilla krypin bärandes på stora påsar som innehöll billiga hushållsgrejor från K-mart och en låda öl på axeln så blev vi varmt välkomnade av våra nya grannar. De satt med varsitt sexpack öl utanför deras hus och bjöd, utan någon längre introduktion av vilka vi var, in oss till deras hem.

Vid det tillfället var vi både trötta och hungriga efter en lång dag med allt fixande innan vår inflyttning men framförallt var vi sugna på kall öl. Och kall öl avnjuts bäst i goda vänners lag så sagt och gjort, vi dumpade våra påsar från K-mart i lägenheten, slängde i oss något att äta och traskade upp till grannarna med vår låda öl. Sedan dess har vi delat många öl, försökt förstå varandra i diskussioner med knackig engelska och svettats tillsammans när vi blivit bjudna på alldeles för stark curry mitt i natten. Men framförallt så har vi delat många skratt. Och fler kommer det bli.

Att komma ut till dessa förorter är för mig ganska skönt då själva innerstaden kan bli lite för stressigt och stelt för min smak.

Här byts kostymen och de nyputsade skorna ut mot badkläder och slitna flip-flop samtidigt som stressen i blicken byts ut mot en blick full av längtan efter havets svall.

Även om det är roligt att traska runt på de knökfulla gatorna i den fartfyllda staden så är det skönt att komma ut till de lite mer lugna delarna av Sydney där man väcks av syrsornas gnisslande och fåglarnas kvitter istället för morgontrafikens muller från innerstadens alla bilar.

Dessa två månader jag nu spenderat i Australien har varit intensiva både för kropp och själ. Så mycket att se, så mycket att göra och så många steg att gå.

De första dagarna efter att flygplanet hade fällt ut landningsställen och släppt av oss i Sydney sprang jag runt i staden för att se det majestätiska operahuset, Harbour bridge och andra populära sevärdheter. Efter att gått otaligt många steg med den stekande solen i nacken och svetten lackandes i pannan så insåg jag att allt inte behöver göras på en dag, en vecka eller till och med en månad.

Jag har ingen tid att passa och därför bör jag ge fan i att kolla på klockan samtidigt som jag stressar runt med kameran hängandes runt halsen för att ta fotografier av allt Sydney har att erbjuda.

Nej, ingen stress tänkte jag för mig själv och sedan dess har jag tagit allt i min egen takt. Detta var ju faktiskt en av anledningarna till att jag svingade upp ryggsäcken på ryggen och åkte hit. För att slippa stressen.

IMG_2197

Nästa projekt jag hade var att så småningom hitta ett jobb så jag kunde försörja mig själv under min tid här. Jag kom dock inte hit för att jobba mer än vad jag gjorde hemma i Helsingborg. Nej, snarare tvärtom.

Både jag och Adam lämnade två kanonbra jobb i Sverige och båda hade även målet inställt på att prova något helt nytt här i känguruns land.

Och annorlunda har det blivit.

Jag har serverat folk öl och diverse drinkar på en båt som kryssar runt i hamnen, sprungit runt och delat ut reklam i folks brevlådor för att sedan bli blåst på pengarna jag skulle få och just nu arbetet jag med lite diverse grejor i bygg och trädgårdsbranschen.

Vår lägenhet jag inledningsvis har nämnt var i slutskedet av en renovering när vi flyttade in det var många dagar i början på vår vistelse som vi väcktes av byggarnas hamrande och sågande.

Men just detta var början på min nuvarande karriär eftersom en av byggarna ville ha min hjälp på en arbetsplats i några dagar. Jag tackade glatt ja och några dagar har blivit till några veckor.

Jag lär mig något nytt varje dag och jag tror att min mamma, som nästan förgäves försökt lära mig diverse namn på blommor under årens lopp, skulle bli förvånad över att se mig nu när jag kryper runt i rabatter på mina bara knän och planterar blommor, buskar och träd.

Rutinerna som man har haft sedan många år är som bortblåsta och morgondagen kan bjuda på plantering av buskar, cementblandning eller något annat spännande. Och till helgen kanske jag springer runt med tallrikar på armen för att servera de hungriga gästerna på båten igen. Vem vet? Inte jag i alla fall. Och jag gillar det.

IMG_5219

IMG_5222

IMG_5217

Jag vill inte trilla tillbaka till vardagen jag hade för ett par månader sedan där jobbet var den största delen av min vakna tid. Här vill jag kunna njuta av långa dagar på stranden, utflykter i naturen och umgås med nyfunna vänner hela dagar mitt i veckan.

Och just nu är det precis vad jag gör. Njuter alltså.

I skrivande stund så sitter jag med en egenrullad cigarett i mungipan, med myror som tassar runt mina tår för att bita till här och där och samtidigt pirrar det i magen då tankarna på vad som kommer hända härnäst snurrar runt i huvudet.

Sydney är en häftig stad och just nu känner jag mig väldigt till freds med min vardag och tankarna på äventyren som komma skall.

Och när jag kommer packa ihop campingbordet i lägenheten och lämna mitt läger för att dra vidare är för tillfället oklart och jag känner ingen stress.

Ja, det var drygt två månader sedan jag satte foten i Australien även om det känns som om det var igår.

Och visst är det som våra visa förfäder en gång för länge sedan sa, ”tiden går fort när man har roligt”.

anton_nilsson_byline

SHARE