Är det nu jag ska börja vara rädd?

899

– Nu är det krig i Europa! utbrister plötsligt tjejen med slitna jeans.

”Krig? Tänker jag, vad menar hon nu?  Jaha, ännu en terrorattack.”

Jag funderar inget mer på det, dagen tuffar på som förut, ända till det några timmar senare kommer tillbaka som ett hårt slag mitt i magen. Det krampar och jag blir nästan illamående. Vad är det här? Vad är det som händer i världen? Jag kan inte, hur jag än vrider och vänder, veckar pannan och kör hjärnan på högvarv, förstå hur det har blivit såhär.

Jag tänker på flygplatser där jag spenderat åtskilliga timmar, tåg som tagit mig från A till B på olika platser i världen. Jag hör människor som skriker, känner oron och förtvivlan. Kaos, blod, skadade människor. Nej, jag kan inte ens föreställa mig, det känns långt borta. Samtidigt flåsandes i nacken, skrämmande nära.

Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig det hat som driver en människa till att utföra någonting liknande. Vad hände? Var gick det fel? Hur kommer detta att sluta?

Är det nu jag ska börja vara rädd innan jag ska flyga, eller känna oro när jag sitter på tunnelbanan? Är detta början till en katastrof, något hemskt och fasansfullt? Jag vågar inte spekulera mer.

Jag som aldrig läser någon tidning eller följer nyheterna. Ändå känner jag mig bombarderad av hemskheter, hela tiden är det någonting nytt. Jag vill bara försvinna till en plats där det inte finns några andra människor. Kanske en obebodd ö i ett tropiskt hav, eller ska jag bygga mig en koja långt upp i bergen någonstans där ingen sätter sin fot.

För vad kan lilla jag göra? Jag vet inte, jag kan fortfarande inte förstå. Det jag vet är att hat föder hat. När dessa iskalla hatvindar drar in över oss med kraften av en orkan får vi aldrig glömma det.

Den varg som vinner är den vi föder. Sprid kärleken. Tillsammans är vi starkare!

amanda

SHARE