Britta lämnade vardagen: ”Jag är lycklig när jag är fri”

1945

Solen har precis gått upp över Linköping en varm sommarmorgon. Det är 2015. För Britta Henriksson,19, från Björsäter väntar ännu en arbetsdag i ekorrhjulets absoluta kärna – mataffären. Jobbet på Citygross i Linköping innebär långa dagar men Britta vet att det bara är en av stationerna på väg mot målet – resan till Australien. Hon kämpar sig igenom sommaren med sin resa som morot. Det är det enda hon har i sikte.
– Jag jobbade för mycket. Jag har aldrig haft en så tråkig sommar i hela mitt liv. Jag jobbar bara för att komma ut i världen, för att se saker. Det är bara sådan jag är, säger hon.

Britta Henriksson njuter av utsikten i en av alla nationalparker i Australien. Foto: Patrik Enlund
Britta Henriksson njuter av utsikten i en av alla nationalparker i Australien. Foto: Patrik Enlund

Trenden är tydlig. Allt fler människor inser att ekorrhjulet och pengar inte gör oss lyckliga. Britta Henriksson är en av alla som bestämt sig för att leva och göra något annorlunda. Hon växte upp på sina föräldrars stora mjölkgård utanför Björsäter. En idyll på den östgötska landsbygden. Men där ville hon inte fastna hur vackert det än är. Hennes mamma och två äldre bröder har alltid pushat henne till att upptäcka världen.
– Min mamma har alltid sagt ut och res med dig. Hon var i USA när hon var 20-21 och jobbade och pluggade och hon har pushat mig att åka iväg på saker. Hon har tagit med mig på återträffar i Sydafrika och Frankrike, säger Britta.

I detta nu är Britta mitt uppe i det stora äventyret hon drömde om hela sommaren. I oktober lämnade hon hus, hund och pojkvän för att kuska runt i en bil i Australien på jakt efter häftiga, roliga och fantastiska upplevelser. Och resan har börjat bra. När jag träffar Britta kommer hon springandes från surfcampen med blött hår och ett stort leende.
– Jag lyckades ställa mig upp på brädan idag, säger hon och ger mig en high-five.

Följ Ett annat liv på Facebook för fler liknande texter och resereportage i ditt flöde: www.facebook.com/ettannatliv

Britta med sin vita Toyota hon har döpt till Bilis. Foto: Patrik Enlund
Britta med sin vita Toyota hon har döpt till Bilis. Foto: Patrik Enlund

Vi promenerar ner till den berömda Seven Mile Beach för att prata mer om Britta intressanta livsval. Seven Mile Beach ligger några timmars bilfärd söder om Sydney i det sömniga lilla samhället Gerroa. De bofasta bor i husen på kullarna med en fantastisk utsikt över Stilla havet och den kritvita, långa stranden.
– Jag tycker Sverige är tråkigt ibland. Om jag skulle stanna kvar hemma skulle jag fastna i vardagen. Jobba, städa, diska och laga mat. Jag skulle fastna i rutiner. Jag vill uppleva hur det är att leva i Australien och göra allt roligt, säger Britta.

Vi sitter i sanddynorna på stranden och njuter av utsikten. Surf Camp Australia i Gerroa är Brittas hem för fem dagar. Hon har gett sig fanken på att hon ska lära sig att surfa.
– Ingenting slår känslan av att stå upp på en våg, säger Britta.

Det är alltså mamma Inga-Britts ivriga påhejande som har tagit henne hit. Till fin utsikt och en annorlunda vardag. Men Britta berättar att hennes engagemang i Scouterna också påverkat henne till att vilja se världen. När hon bara var 11 år följde hon med 40 personer hon inte kände på en scoutresa till Island och förra året åkte hon och en kompis med scouterna till Ungern för att vandra.
– Halv två på natten blev vi avsläppta utan att veta var. Vi fick en mapp med en karta, pennor och uppgifter och sen sa de hejdå, vi ses om 10 dagar. Vi skulle vandra minst 16 mil och vi fick inte köpa färdigmat eller betala för någonstans att bo. Tanken är att du ska fråga folk om du kan bo hos dem och få mat hos dem för att lära känna landet, berättar Britta.

britta--4
Även för en vildmarksälskare som Britta är ett stopp vid operahuset i Sydney förstås ett måste. Foto: Patrik Enlund

Resan till Ungern är en av de häftigaste sakerna hon upplevt hittills.
– Det jag blev fascinerad över är att folk kan vara så snälla. Det var en kvinna vi bodde hos, hon förstod inte oss och vi förstod inte henne men vi fick bo och äta där.

Att vandra mitt i natten i Ungern är ett scenario som är helt otänkbart för de allra flesta svenskar. Men äventyr, galenskap och roligheter har alltid lockat Britta.
– Jag är lite så. Jag blir rastlös om jag är på samma ställe för länge. Det är skitkul att se och uppleva nya saker. Jag kan inte se mig själv åka till ett kontor, sitta där och sen åka hem igen och göra det dag efter dag, säger hon.

Britta i nationalparken Blue Mountains i Australien. Foto: Privat
Britta i nationalparken Blue Mountains i Australien. Foto: Privat

Sommaren i ekorrhjulet på nyöppnade Citygross i Linköping gav Britta många insikter.
– De dagar jag började jobba vid fyra då såg jag allas vardag när jag mötte alla bilar på väg till jobbet. Då tänkte jag jaha, nu är varenda person påväg hem. De ska hem för att laga mat och städa. Det blir så tydligt när man jobbar på ett ställe dit alla måste gå någon gång. Det är intressant att tänka på hur livet ser ut, man märker hur människor fungerar och vad som kan vara gränsen för någon. Om en viss mjölk är slut kan vara gränsen för vad som får deras dag att bli ett helvete.

Vad tänker du när du ser de här människorna som är fast i vardagen?
– När jag ser dem blir jag rädd, för jag kan se mig själv i det, säger Britta.

Hon är tacksam att hennes familj hjälpt henne att vilja se världen. De flesta från Östergötland blir lätt kvar i samma gamla håla hela livet menar Britta.
– Man måste bli pushad för att komma bort. Kommer man till exempel från Åtvidaberg från början så fastnar man där, säger hon.

Britta gick i skolan årskurs 6 till 9 i Åtvidaberg och började sedan gymnasiet på Ljunkan i Linköping. Redan där gick hon mot strömmen.
– Jag läste teater ett år. Men jag insåg att det inte var min grej. Det var en tjejklass och deras största mål var att supa sig redlösa på helgerna.
I stället valde hon att flytta sig själv och sina drömmar till Osby i Skåne för att börja på en naturbruksskola med äventyrsinriktning.
– Jag hoppade in i tvåan. I ettan hade de lärt sig allt om tält, vandring, cykling, klättring, kajakpaddling, skidåkning och allt det där. När jag kom in i tvåan var vår första uppgift att guida varandra.

Äventyrsgymnasiet passade Britta perfekt. Tredje året valde hon inriktning dykning och tog sedan studenten som nyutbildad Divemaster vilket innebär att hon nu kan jobba som dykguide i hela världen. Något som också är en del av hennes plan i landet down under.
– Det jag tänkt är att söka jobb på olika dykcenter. Om jag inte hittar något så kan jag jobba på någon gård. Jag ska också hälsa på flera kompisar, dyka, surfa, träffa folk och leva lite tänkte jag.
Det är tanken, men jag är spontan.

Foto: Patrik Enlund
Foto: Patrik Enlund

Hon skrattar och gestikulerar när hon pratar. Håret blåser kring hennes huvud i brisen från havet. Det syns att Britta lever livet. Hon är långt ifrån alla de gamnackar du varje dag ser på stadsbussarna, i mataffären eller i bilköerna i Linköping. Här snackar vi livsglädje.

Det är början på december och ämnet är ofrånkomligt. Saknar Britta inte julmyset där hon sitter på stranden i 30 grader. Hon slår undan samtalsämnet tydligt och bestämt.
– Jag hatar julen, säger hon.
– Det är sådan jäkla hysteri hela november och december. Köp, köp, köp och sen är det över och sen är det nyår och vi ska börja träna. Det är töntigt. Jag lägger hellre pengar på upplevelser än på saker. Folk köper nya saker bara för att. Det är larvigt att köpa en ny telefon bara för att den du har är gammal. Vi har redan allt vi behöver.

Många är dem som jagar lyckan hela livet. De har fast jobb, bra boende och mycket pengar att köpa coola prylar och kläder för. Men aldrig förr har svenskar heller varit så olyckliga om vi ser till hur många som går in i väggen eller äter antidepressiva mediciner.

Brittas kringflackande liv i en bil i Australien är långt ifrån allt det där. Hon tror sig veta vad som är vägen till lyckan.
– Jag är lycklig när jag är fri. Det är den enda sanningen, säger hon bestämt.

Hon hoppar in i sin vita Toyota. Vrider om nyckeln och försvinner iväg över krönet. Fri och lycklig. Mot nya äventyr.

patrik

SHARE