Det var en helt vanlig måndag. Sådär som måndagar kan vara ibland, ni vet. Inte visste jag att en av mina drömmar skulle gå i uppfyllelse just denna måndag. Jag skulle komma att få se något som jag bara sett på film och på kort, sånt som jag hört folk prata om hur häftigt det är. Detta magiska fenomen.

Vi klädde på oss varmt för att sen åka till affären för att köpa med oss lite snacks, för här skulle det norrskens-vakas.

Vi bor nere i dalen mellan bergen, så för att komma bort ifrån alla ljusföroreningar åkte vi upp mot toppen, så långt vi kunde komma. Vi parkerade bilen och lämnade ljuset och bruset bakom oss och tog oss in i mörkret, där endast stjärnorna fick leda vägen. Vi bestämde oss också för att ha telefonförbud och bara njuta av naturen och sällskapet. Minnena av kvällen finns bara lagrade inom oss – inga bilder blev tagna.

Vi gick och gick tills vi kom ut i ingenstans, ingenstans som nu blev någonstans. Någonstans som istället för tomhet blev fylld med vår förväntan och längtan efter vad som skulle komma att ske.

Vi tog våra medhavda sittunderlag och slog oss ner för att invänta skådespelet. Med ens blev vi fulla i skratt, det var som att vi skulle se på bio, men det här är så mycket bättre. Mina vänner om ni inte har prövat att åka upp på fjället en mörk, kall stjärnklar natt så är det något jag starkt kan rekommendera. Vi åt munkar, chips och räknade stjärntecknen. Där var Cassiopeja, Orions bälte, Karlavagnen och de tre vise männen. När vi räknat stjärntecknen, ätit upp chipsen och trodde vi väntat för länge, var det som om himlen bytte färg. Jag började först hoppa av glädje över att få se detta vackra fenomen för att sen stå som förstenad och bara tittade på detta mäktiga skådespel där norrskenet dansade på himlen.

En frusen och trött men mycket mycket nöjd Emelie gick och la sig den natten. Men det är det värt för att få se norrsken. Berätta gärna om din upplevelse av norrskenet.