Elin: En roadtrip genom naturens konstverk

1729

Jag hade hört mycket om Great ocean road, den fanns i turistbroschyrer och på allas läppar. Bara namnet avslöjar att det är den perfekta vägen för en roadtrip, ett måste för den som älskar att gasa så att vinden drar i håret och så att havssaltet fastnar på pedalerna.

Jag var inte ensam om att vilja provåka de breda vägarna längs med Melbournes kust, att hitta sällskap när man reser ensam är aldrig något problem. Facebook har många grupper med nyfikna och spontana backpackers som alltid är redo att utforska nya platser så snart någon kommer med förslag. Jag, en tjej från Belgien och två killar från Israel fann varandra bland reseinläggen och kommentarstrådarna. Ingen av oss visste knappt någonting om Great ocean road men vi hade hört ryktena och var alla lika ivriga att komma iväg.

image

Efter att ha hyrt en bil från en av de många firmorna i Melbourne började vi köra åt det håll dit gps-en pekade. Frågetecknen var dock många så vi hoppade in på ett informationscenter för att räta ut dem och kom ut igen med kartan full av röda markeringar och med luffarlusten kittlandes i magen. Vi körde igenom surfarstaden Torquay och doppade tårna i havet vid en av de vackra strandremsorna. Med hjälp av kartan från informationscentret hittade vi en fyr där man med lite möda kunde klättra upp och belönas med en enastående utsikt över en strand som aldrig tycktes ta slut. Jag delade min matsäck med en papegoja som lös som en julgranskula i ett av träden och såg ut över havet som flöt ihop med himmelen långt bort i horisonten. Det är något mäktigt med hav utan ände.

image

Att resa med människor man inte känner gör resan ännu mer spännande, man vet aldrig riktigt hur det kommer att bli. Vi var fyra väldigt olika personer, men med livsglädje och musiksmak gemensamt flög vi fram med stereon på högsta volym och med frihet i blicken. Nästa stopp var en regnskog med ormbunkar stora som träd och med vattenfall som verkade börja någonstans uppe bland molnen. Vi kände oss som småkryp där vi sprang runt och fotade varandra bredvid enorma trädstammar som ingen trädkramare i världen hade kunnat nå armarna runt. Vägen genom skogen kantades av eukalyptusträd med kronorna fyllda med koalor och medan vi beundrade dem med nackarna krökta i nittio graders vinkel kändes vi oss närmre Australien än någonsin.

imageimageimage

Tanken var att campa längs med vägen eller att sova i bilen men ingen av oss hade tält och nätterna blev kalla så vi tog in på ett hostel. Det kändes dock mer som att vi var hemma hos mormor då ägaren var en tant med krökt rygg och djupa rynkor. Hon hade ingen kortmaskin så vi betalade med sedlar som hon varsamt stoppade i ett skrin med dagbokslås. Vi fick ett varsitt set av urtvättade blommiga lakan som inte matchade och fyra sängar i ett rum med utsikt över havet. Trots att vi skulle upp tidigt dagen efter stannade vi uppe till långt efter månljuset och spelade kort och drack rödvin med en tjej från Colombia och tre fransmän.

image image

Höjdpunkten på Great Ocean Road kallas Twelve Apostles. Som höghus reser sig jättelika stenblock ur havet vid de branta klipporna i Port Campell Nationalpark. Vi trängdes med många andra turister längs med staketen och beundrade naturens konstverk. Jag tog ett par kliv upp på staketplankorna som om jag stod längst fram på Titanic och såg andlöst på när vågorna störtade mot stenväggarna. Det blåste hårt ute på klippan men det var sannerligen inte bara vinden som fick mina ögon att tåras. Varma i bröstet satte vi oss i bilen igen och följde kartan till nästa nationalpark, The Grampians. Vägarna slingrade sig uppför kullarna precis som till Bamses hus och ibland låg vi bokstavligen ner i kurvorna. Vi hann hälsa på ett par orädda kängurur som betade gräs vid vägkanten och gasade sedan vidare mot Reeds Lookout för att hinna i tid till solnedgången.

image image

Vi nådde utsiktsplatsen i samma stund som solen började brinna bortom bergen. Tysta stod vi bredvid varandra och glömde nästan bort att andas när den orangeröda stjärnan drog sig tillbaka för natten. Jag kikade på de andra och undrade om de tänkte samma sak som jag; världen är vacker och Great Ocean Road var verkligen Great.

elinstadenberg_bl

SHARE