Inga och Richard: Så blev första månaden hemma

Första månaden hemma var inte så ångestframkallande som vi befarade. Efter en månad hemma kan man säga att vi bara börjat landa. Jag och Richard lever fortfarande i vår asienbubbla. Jag dricker folköl med is i små glas och när vissa låtar spelas, tittar vi i samförstånd på varandra, vi förflyttas tillbaka.

Den tredje mars landade vi på Arlanda. Naturen som omgav flygplatsen var bäcksvart, det var det första intrycket jag fick av Sverige. Träden, marken, allt var sotsvart. Jag hade vant mig vid naturens intensiva färger, jag tittade lite oförstående på trädens döda konturer. Lite som en skräckfilm.

Vältrade oss i svensk lyx
Redan första veckan gav vi oss ut i skidspåret, för att kontrasten från Sydostasien skulle vara total. Jag visste att våra vänner i Vietnam skulle uppskatta uppdateringen, vilket de också gjorde. Sedan gottade vi oss i charkuterier, ostar och vin. I Sydostasien är detta en ofattbar lyx, så vi passade på. Svensk kebab och ugnsbakad lax, mums. Både kallt och varmt vatten i kranarna, det kalla vattnet smakar som källvatten. Lidl känns som en lyxig matbutik, även med japanska mått. Hur kunde jag någonsin rynka på näsan åt Lidl? Svenska (osockrade) mejeriprodukter är helt oslagbara. Heja Arla! Mars innebar födelsedagar och kära återseenden. Folk var dock inte så intresserade att höra om vår resa, mest ville de berätta om sina egna liv. Efter ett par glas vin, kom jag på mig själv att ändå berätta anekdoter, som ingen ville höra.

Arninge golfklubb skidspår av konstsnö

Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder

Första fredagsmyset hemma. Vi gick upp två kilo var första månaden.

Här firar vi min fina mammas födelsdag, med all tänkbar lyx på balkongen.

Ugnsbakad lax, vad jag har saknat dig! Om man skulle servera denna i Vietnam, Japan eller Bali skulle folk bara gapa.Det är galet dyrt med lax i Asien, det mesta flygs in från Skandinavien.

Fixa
Sen gick allt snabbt. Packa upp sjuka mängder med prylar från källaren, skaffa mobilnummer, gymkort och tillbringa timmar i myndigheternas automatiska telefonväxlar. Datorn gick att starta upp, som tur var. Hur skulle vi spara alla våra foton utan att datorn kollapsar?

Vecka ett drog jag fram mitt CV
Vecka två gjorde jag en utbildningsplan för att plugga digitala medier
Vecka tre påbörjade jag läsa till körkort. Planen är att ta körkortet i april.

Allt ska hinnas med innan jag får jobb och sugs tillbaka in i ekorrhjulet. Richard börjar sitt nya jobb på dagen en månad efter hemkomsten. Man får ingen A-kassa efter ett års resande, så det gäller att ha vikt undan några sedlar till hemkomsten.

Hur är saker annorlunda, vad är behållningen av sabbatsåret?

Det första som är annorlunda är att vi båda kommer att arbeta 80 procent hädanefter. Vi måste lägga ned tid på att utvecklas och förkovra oss, tänka på vår framtid.

Den andra förändringen är att jag tar en sak i taget. Innan resan skulle jag vara så effektiv som möjligt och multitaska. Nu fokuserar jag på en sak i taget. April är det körkort och inget annat som gäller. Maj är det digitala medier. Jag har för övrigt en lång lista på projekt jag kommer att dra igång, men jag ska ta dem en i taget.

Det tredje är koll på pengarna. I Asien får man pruta och förhandla mycket. Det innebär att man ska kunna uppskatta vad något kostar innan man frågar om priset. Det har vi tagit med oss hem. Saker som vi anser kostar oskäligt mycket, lägger vi tillbaka på hyllan. Innan resan hade de hamnat i varukorgen. ”Det är bara 500 spänn” sades ofta i vårt hushåll. Men 500 spänn kan man göra rätt roliga saker med, roligare än slänga dem i sjön. Inte så att vi har blivit galna snåljåpar, utan att vi tänker på vart vi investerar våra pengar i. Ett av årets mål är att se över vårt sparande till exempel.

Sammanfattningsvis

Jag var mer ”mig själv” i Asien än jag är hemma. Jag känner mig åter som en främling. Precis som det var innan vi reste iväg, denna känsla kanske aldrig försvinner. Å andra sidan är det inte så hemskt att komma hem som expats tror. Våra vänner ryste av obehag när vi berättade att vi skulle åka hem. Det är vad du gör av din tid på hemmaplan som är viktigt. Vägra sugas in, kämpa. Det finns en uppsjö av möjligheter här också. Vi kom hem för att starta vårt nya liv på riktigt. Solbrännan och leendena sitter kvar, vi har inte blivit ”det gråa folket” än och tänker inte bli det heller. Blir vi det då är det bara packa ryggan och dra, hur svårt kan det vara?

Här lämnar vi Palawan, lilla flygplatsen i Puerto Prinsessa. Det kommer dröja länge innan jag hör fåglarnas kvitter, känner lukten av rökelse och bliv väckt av tuppar i gryningen.

Adjö Filippinerna, adjö Asien

Såhär glada var vi på Manilla-Bangkok Thai Air flyget när vi fick massor av benutrymme. Kort flygning men så skönt plan! Det var inte lika skönt på Bangkok-Arlanda flyget.

Hemma igen, efter ett år och en vecka, all packning har vi på ryggarna, thats it!

Inga: Så blev första månaden hemma

1 kommentar till “Inga: Så blev första månaden hemma”