Ida och Patrik säljer villan för att resa med barnen

2143

Ida Thunberg, 38 och maken Patrik, 37, har två barn. Nu ska de sälja sin röda villa i Värmland för att resa jorden runt i nio månader.
– Vi har haft det här i huvudet. I höstas sa vi ”nu får vi bestämma oss, ska vi gå för drömmen eller inte”, berättar Ida.

Hela familjen på en strand i Thailand under en tidigare resa. Foto: Privat
Hela familjen på en strand i Thailand under en tidigare resa. Foto: Privat

Det är inte första gången familjen Thunberg ger sig ut på långresa. När sönerna Jack och Milo var tre och fem luffade familjen runt i sex månader i Sydostasien. De har också rest sex veckor i Indien och en rad gånger runt i Thailand. Det är backpacker-livet varje gång. Det är så familjen Thunberg föredrar att resa.

När nu nästa äventyr väntar tar de steget längre. Huset åker ut till försäljning. En dag i höstas satt paret ner och kikade över resrutten för den inplanerade långresan. Ett problem som gnagt en tid började bli för mycket. Huset. Vad skulle de göra med det? Ida tittar upp på sin make och säger:
– Vi säljer huset!
– Ja, det gör vi, svarar han.

Ida berättar:
– Jag trodde aldrig han skulle säga det. Men vi kände att vi skulle gå miste om lite frihetskänsla hur vi än vred och vände på det. Om vi skulle hyra ut huset vill jag inte sitta på en fårfarm på Nya Zeeland när de ringer och säger att frysen har gått sönder.

Beslutet kändes helt rätt för båda. Det röda trähuset med vita knutar i ett grönskande idylliskt Värmland kommer snart inte längre vara deras.
– Vi älskar vårt hus och Degerfors där vi bor. Vi kommer gråta floder, här har barnen växt upp, de är döpta här, vi trivs jättebra. Det är verkligen en jättefin plats. Det är vemodigt, ingen tvekan om det. Planen är att återvända till Degerfors. Det är inte det att vi måste bort och göra oss av med allt. Vi är rätt rotade här med familj, vänner och skola som barnen trivs i. Men den här längtan efter att bara följa drömmen en gång till medan vi har barnen omkring oss och som vill vara med oss, den är större än att stanna här, säger Ida.

Följ Ett annat liv på Facebook för fler texter som den här och andra inspirerande resetexter: www.facebook.com/ettannatliv

Milo på marknad i Indien. Foto: Privat
Milo på marknad i Indien. Foto: Privat

Resan börjar i slutet på augusti. Strax efter att äldsta sonen Milo börjat i årskurs två. Men familjen har tänkt, planerat, fått stöd och kommer undervisa honom själva under resan.
– Det behöver inte bli ett hinder med skolan. Vi har haft en jättebra och fin dialog. Framförallt med Milos lärare och rektor. De var positiva och såg möjligheter i det här och tycker det är roligt. Det blir en möjlighet för klassen att följa honom. Vi kommer ha tid att lägga på skolan, för det måste vi ju göra och det ska vi göra. Det känns som ett förtroende vi måste förvalta på ett bra sätt så han kan börja i årskurs tre sen när vi kommer hem.

Nu tänker många, ni förverkligar bara er själva och ser inte till barnens bästa. Så vad säger barnen om allt det här?
– Det är en så stor del av deras liv också. De pratar alltid mycket om våra resor och vi tittar ofta på bilder. De tycker att det är väldigt kul och säger att de får träffa nya kompisar. De tycker det är härligt, vi hänger tillsammans och gör allting tillsammans. De ser verkligen framemot det och är jätteglada att vi ska göra det här. De är med och planerar och tittar på tänkbara hus och små bungalows och farmer där vi skulle kunna vara. Vi ser resandet som en investering i familjen, säger Ida.

Familjen Thunberg säljer sitt älskade hus. Foto: Privat
Familjen Thunberg säljer sitt älskade hus. Foto: Privat

– Jag tänker att väldigt mycket handlar ändå om föräldrarnas inställning och vad vi gör av det. En vanlig arbetsdag när barnen är i skolan och på fritids och aktiviteter träffar jag dem kanske tre timmar totalt. Men när vi reser är jag med dem hela tiden. Tryggheten är att vara med sin familj, sen var man är tror inte jag är lika viktigt. Det funkar väldigt bra med våra barn, jag vet att de älskar det här. Det är inte jag som förverkligar mig själv. Det är vi som gör det här. Om vi inte var säkra på att det var positivt för barnen skulle vi inte göra det.

En del är planerat men inte allt. Resan går till  Dubai, Asien och Nya Zeeland där familjen tänkt spendera längre tid. Sedan Centralamerika med Nicaragua och Costa Rica och eventuellt något land i Sydamerika. Det låter onekligen som en dröm. Men är livet alltid en dans på rosor när man reser med barn. Såklart inte.
– När vi sitter på en busstation i södra Malaysia och bussen kommer inte. Då känns det bara skitjobbigt och man vill bara gnälla hela tiden. Och det finns ingen mat att köpa. Men då gnäller vi inte inför barnen. Det smittar av sig på barnen. Man måste ha inställningen att det kommer hända jobbiga grejer men att vi får se till att göra det bästa av situationen. Det är inte så jättemycket svårare. Det är inte så komplicerat.

Patrik och Ida Thunberg med barnen Milo och Jack. Foto: Privat
Patrik och Ida Thunberg med barnen Milo och Jack. Foto: Privat

Ida är frilansjournalist och skriver resereportage och Patrik fotograferar till reportagen. De har möjlighet att dra in en del pengar under resans gång. Men de lever också billigt i Sverige och resan kommer inte bli någon lyxresa.
– Vi har utvecklat en ganska sparsam livsstil som vi alltid har. Vi prioriterar det här hela tiden. Vi lever om inte snålt, så billigt. Vi tänker på vad vi lägger pengarna på. Vi har inga nya bilar och jag köper inga dyra handväskor. Det är inget konstigt eller uppoffring för oss. Vi är verkligen inga miljonärer eller har några monsterlöner, vi är väldigt vanliga personer som reser billigt, det är budget hela tiden. Vi tar någon lyxnatt på något fint hotell ibland, men annars är det verkligen budget, säger Ida.

Milo och Jack badar i vattendrag bland risodlingarna på Balis landsbygd. Foto: Privat
Milo och Jack badar i vattendrag bland risodlingarna på Balis landsbygd. Foto: Privat

Det är inte bara huset och prylarna som lämnas när resan börjar. Familj och vänner kommer inte längre vara lika nära när hösten kommer.
– De är härdade vid det här laget. Vi har fina människor omkring oss som gläds med oss. Sen förstår jag att det är jättetufft för mormor, morfar och farmor att vara utan barnbarnen. Men de är glada för vår skull. De känner oss väl. Det går ju att ha mycket kontakt idag via facetime, skype och bloggen. Det är lite skillnad mot när man själv var ute och flängde som ung i början av 2000-talet, det är lättare idag.

Ida skriver på bloggen ”Att resa med med barn” som du hittar här >>

————–

Blev du berörd? Glöm inte dela på Facebook så fler kan ta del av den här historien!

patrik

SHARE