Idag är dagen.

Idag är dagen då jag ensam sätter mig på ett flygplan och landar med fötterna i land nummer 45. Väskan är packad med solkräm och kläder som skvallrar om ett varmare väder. Runt min hals sitter en kedja med en berlock som föreställer en skyddande hand och i handbagaget ligger sarongen som får agera halsduk, filt, klänning, handduk eller tröja beroende på väder och situation.

Sverige är så väldigt vackert idag. Jag sitter på flygbussen och beundrar kontrasterna. Klarblå himmel mot röda höstlöv och grönt gräs fläckat med frost. Jag undrar om samma gräs kommer vara täckt av snö när jag kommer tillbaka. Undrar om jag kommer att ha förändrats lika mycket som naturen när jag återigen står på svensk mark.

Nu skymtar jag Arlanda lite längre bort, ser flygplan i luften. Att säga att jag inte är nervös skulle vara en stor underdrift. Fast jag vet att jag reser ensam men aldrig kommer vara själv så vrider nervositeten sig i magen. Men som han med den vackraste brittiska accenten alltid brukade säga till mig ”if it makes you nervous, do it”. Så nu gör jag det här. Nu sätter jag mig på det där flygplanet och gör det som får mig att känna total lycka. Vietnam, vi ses om några timmar.