”Jag kände mig som en superhjälte”

571
Foto: Tobias Lundell
Foto: Tobias Lundell

Under vår utbildning till dykguider är det obligatoriskt att medverka i ECO-dagar där vi tillsammans städar ön. Vi lyssnar även till personer kunniga inom olika områden vad gäller havet och djuren som lever där.

Det är magiskt att se solen försvinna i horisonten. Det dina ögon sedan möter är dock inte lika magiskt. Innan jag visste vad de var för slags båtar jag nu kunde beskåda la jag en tanke på vad de egentligen sysslar med. Nu när jag vet vad det är för slags båtar kan jag inte annat än bli förbannad när jag ser dem. På dessa båtar befinner sig ett antal människor, som under slavförhållanden, arbetar ihjäl sig för att vi ska kunna äta havets läckerheter. För mig är det absurt. Innan jag började dyka tänkte jag aldrig i dessa banor. Jag var alldeles för naiv för att förstå hur mycket vissa människor ska behöva slita för att jag ska kunna äta min tom yam soppa med räkor. För att poängtera – jag har inte ätit den sedan jag fick reda på detta.

Världen konsumerar i runda slängar 91 miljoner ton av havets läckerheter varje år. Därmed är det inte bara människorna som under slavförhållanden fångar dem, som lider, utan även havet i sig. I den utsträckning vi idag fångar havets invånare kommer det om några år vara utfiskat på många ställen runt om i världen. Vi som konsumenter och dykare kan tillsammans försöka minimera risken för att detta ska ske. Är vi på en restaurang som erbjuder fisk och skaldjur, välj något annat. Hittar du inte burken tonfisk med loggan ekologiskt i matbutiken, välj någon annan mat.

Foto: Tobias Lundell
Foto: Tobias Lundell

Det faktum att vi slänger flera ton sopor i havet varje år är också ett oerhört stort problem havet får utstå. Att djur dör på grund utav oss är ett ännu större problem. Att slänga sopor i havet är ren idioti. Du som tappar din påse på stranden och ser hur den flyger iväg men är för lat för att springa efter den, hoppas du slår i din lilltå i alla trösklar du någonsin går över i resten av ditt liv. Jag hoppas även att det enda du kan se är videon med sköldpaddan som misstog en plastpåse för en manet. Den stackars lilla sköldpaddan som behövde dö på grund utav din lathet

När jag medverkade i min första ECO-dag kände jag mig som en superhjälte. Trots att det var varmt och svetten rann som ett vattenfall var det bara glada miner. Vi var tio personer i min grupp och vårt uppdrag var att städa en av alla stränderna här på ön. Ingen av oss hade nog ens i vår vildaste fantasi kunna föreställa oss vad vi skulle mötas av. På bara en timme lyckades vi samla ihop tjugo stora plastsäckar med skräp. Det var fruktansvärt att se vad vi människor ställer till med.

Var är den högre rösten som talar de vänner som slänger skräp i havet till rätta? Tillsammans kan vi göra mycket mera än vad vi tror. 
Vi har en stor fördel idag mot förr i tiden – sociala medier. Utnyttja dess storhet: Dela den här texten.

linda

SHARE