Jag står längst upp i backen, tittar ner och ser mina elever åka ner i nästintill perfekta svängar.

För fem dagar sedan hade de aldrig åkt skidor förut. Med en vilja och lära sig och en skidlärare som älskar sitt jobb blir det riktigt bra. Det är det som är så fint med mitt jobb. Att se människor utvecklas och att få se deras glädje när de inser att de kan så mycket mer än de tror.

Jag lär både barn och vuxna att åka skidor och snowboard. Ena timmen kan jag stå i barnbacken och lära de allra minsta barnen, nästa timme kan jag swisha nerför branten på en snowboard och jag njuter av både och.

Jag njuter av att se förtjusningen i barnens ögon när de inser att de själva kan stå på skidorna och kan bromsa, jag njuter när jag ser hur snowboardeleven gör sina svängar nerför branten. Jag njuter när jag ser den vuxna eleven som trodde hon aldrig skulle kunna lära sig kör ner fint för backen.

Mitt jobb är så mycket mer än att bara åka skidor. Det handlar om att peppa människor, trösta ledsna barn, ge dem härliga minnen, visa de det bästa av fjället. Hit till Hafjell kommer det gäster från flera olika länder. På en dag blandar jag svenska, norska, danska och engelska. Det kan bli minst sagt förvirrande men det är kul och lärorikt.

Morgonen startar halv 10 då det är dag för dagens första grupp. Varje lektion är 1,5 timme. Efter två lektioner är det dags för lunch. Runt bordet surras och skrattas det bland oss skidlärare.

Eftermiddagen innehåller två lektioner till så totalt blir det fyra lektioner på en dag. Efter en dag så har vi fått massor av energipåfyllning av alla gäster som lärt sig åka skidor.

Det är full fart hela dagarna så vi behöver också få tid till att ta igen sig och ladda upp. När vi inte jobbar så brukar vi åka skidor tillsammans, spela fotboll eller äta tacos.

Ibland behöver jag nypa mig armen för att förstå att jag får betalt för det här, det är mitt jobb. Hur bra får man ha det egentligen?