Ann-Louise: Jag firar jul med orangutangerna

1068

Idag har vi haft sista dagen av denna underbara vecka. Ja vi är en del av teamet som jagar upp de yngre orangutangerna från marken. En vild orangutang spenderar väldigt lite tid på marken då faror lurar i form av bland annat rovdjur och parasiter. Här på Sepilok så är orangutangerna rätt skyddade från rovdjur. Att vara rädd för parasiter förstår de inte. Där kommer vi in i bilden.

Den innersta matplattformen ”outdoor nursery” kan turister komma till. Det är också träningscentret för de störra orangutangerna. Vårt jobb är att förbereda maten, städa och hälla ut frukt och grönskasmixen inför turisterna. Resten av tiden sitter vi på sidan redo att jaga en orangutang upp för en lerig backe i hopp om att denne inte ska hinna upp på taket. Väl uppe på taket är det svårare att locka till sig orangutangen.

Chikita på äventyr.
Handskar och mask använder vi för att inte sprida sjukdomar, då en orangutang och människa delar cirkaa 96% DNA.

Fyra av orangutangerna är för tillfället fortfarande under rehabilitering. Resten som ses på plattformen är vilda eller halvvilda, rehabiliterade men fortfarande kvar runt centret. För att en orangutang ska ”ta en examen” och lämna övervakningen måste den visa att den kan bygga ett bo, klara av att hitta mat själv och inte störa människor.

Just nu har vi Gelison, Chikita, Bidu-Bidu och Beryl att ta hand om. Som en del av volontärplatsen så fick vi en adoptionsorangutang. Min är Gelison. Dessa går att adoptera även för er. Det är så de drar in pengar till centret för att kunna upprätthålla det ekonomiskt.

Gelison sittandes på matplattformen till vänster. Han fullkomligt älskar att leka med bebisarna som hälsar på vid middagstid. Fotografi taget av Amoy, ranger på Sepilok rehabilitation centre.

Gelison är en mycket söt sjuårig orangutang som kom till centret 2010, då åtta månader gammal. Han tillbringar mycket tid ute och smiter gärna. Han älskar när orangutangmammorna kommer med sina bebisar som han leker med.

Chikita hängandes. Fotografi taget av Amoy, ranger på Sepilok rehabilitation centre.

Chikita var bara en månad när hon anlände till centret 2010. Precis sex år fyllda så ger hon oss massor att göra. Hon är smart. Vet att vårt jobb är att hålla dem ovanför marken. Därför retas hon med oss. Tittar oss djupt in i ögonen och stoppar sakta ner en fot på marken för att snabbt dra upp den igen när vi kommer springandes.

Chikita och Gelison ger oss fullt upp och massor av motion. Gelison älskar att springa upp för den leriga backen och gör det så fort han får chansen. Chikita är likasinnad, båda väldigt vackra.

Bidu-bidu! Fotografi taget av Amoy, ranger på Sepilok rehabilitation centre.

Bidu-Bidu, 2013 kom han till Sepilok som ettåring. Han har en stor rund och fin mage och leker gärna med de stora grabbarna. Man hittar honom gärna brottandes med de som är runt 10 år. Skötsam kille som nästan aldrig är på marken. Bara när han blir nedslängd av någon stor under lek, eller när regnet öser ner.

Beryl biter ofta på sin underläpp. Fotografi taget av Amoy, ranger på Sepilok rehabilitation centre.

Beryl kom även hon som ettåring, fast år 2012. Hon har en yvig päls på övre kroppen och nästan ingen päls på underkroppen, vilket gör att det ser ut som hon har en jacka på sig. Det är en söt primadonna som oftast sköter sig, men som ibland kan reta volontärerna genom att smita.

Denna vecka har vi bjudit på en show utan dess like. Orangutangerna har lekt med oss, busat och jävlats. De är smarta. Med all rätt. Gelison har vägrat komma in i flera dagar. På den här nivån kan de välja. Alla utom Bidu-Bidu har rymt vid något tillfälle. Han har istället ställt till med show när han hjular sig runt om bland repen. Akrobaten själv.

Vi har åkt kana ner för lerbacken innanför glasrutorna till barnens förtjusning, de har kiknat av skratt. Det är tur att orangutanger inte är snabba djur. Men sju av tio gånger så hinner de ifrån oss och vi får bli stående med huvudet vänt mot taket. Med turister och andra djurskötare bakom oss, fulla av uppmärksamhet och förundran om vi ska lyckas locka ner rymlingen denna gång eller inte.

På väg hem från förmiddagspasset vid turistplattformen som varit allt annan än lugnt så möter vi en kille i 20-årsåldern som tittat på.
– Good work guys, I’m so impressed and jealous.

Vi hade imponerat, vi hade haft roligt, en lyckad förmiddag.

Nu väntar sista månaden med upprepning av förra. Vi börjar i kliniken, med bebisarna. Vi har fått tillökning av en bedårande ettåring som heter Bakut. Förändringar har skett sedan vi kom hit. Jag trivs så mycket bättre.  Nu får det vara slut på sjukdom och problem. Nu ska jag bara njuta av dessa närbesläktade djur i en månad. Får ibland nypa mig i armen, det händer på riktigt. Jag ska fira en grön jul och grönt nyår svettandes. Det är första gången för mig och är något som jag förhoppningsvis aldrig glömmer.

Vill du stödja orangutangerna i Sabah, Borneo? Gå in på den här hemsidan och adoptera en orangutang. 

https://www.orangutan-appeal.org.uk/

ann-louise

SHARE