Krönika: Galna köttkvinnor och en borttappad tuktuk-chaufför

803

Mitt hår fladdrar i vinden som kommer från det öppna bussfönstret. Vi har åkt på den överfulla bussen i flera timmar när den saktar in för att stanna i en liten by.

Jag halvslumrar lite, men rätt som det är vaknar jag till av att flera kvinnor sticker in köttstycken genom fönstret och viftar helt galet med dem rakt framför ansiktet på mig. Det är inte så jag är van att
vakna.

köttkvinna
En typisk köttkvinna? Fast här på en annan buss än den omskrivna och dessutom – inuti bussen. Foto: Patrik Enlund

De ropar något på Laotiska som jag antar betyder att jag ska köpa av dem. Det var fläskkött och kyckling direkt från grillen. Jag känner med ens att det börjar kurra i magen och det är nu det börjar – köpslåendet. Mitt första bud får den galna hopen med kvinnor att vifta ännu mer med sin mat vilket jag tar som att mitt bud är för lågt. Då kommer en annan kvinna inuti bussen bärandes på påsar med färsk mango – vilket lockar mig.

Det är nu det börjar på riktigt. Jag börjar köpslå med mangokvinnan och ser i ögonvrån hur köttkvinnorna nästan startar ett uppror utanför fönstret. Efter ett tag kommer vi fram till ett bra pris – jag får mango och kött och kvinnorna får pengar. Slutet gott allting gott.

Det känns som igår när vi satt på den där evighetslånga bussresan som tog oss över gränsen till Kambodja. Resan som skulle ta 7-8 timmar men som tog 12 timmar.

Förutom kött och mango bjöd Laos på underbart vacker natur, goda vänner, trevlig lokalbefolkning, grottor, vattenfall, öl och kajakpaddling.

När vi så kom in i Kambodja var såklart målet Angkor wat och alla andra tempel. Vi cyklade runt och ”templade” en hel del. Dagen därpå hyrde vi en tuk-tuk-chaufför som vi lyckades tappa bort bland alla tempel. Nu frågar ni er säkert hur man kan tappa bort en chaufför och hans tuk-tuk?

Det är inte helt lätt att hålla koll på alla kambodjaner och deras färgglada tuk-tuks – speciellt eftersom nästan alla ser likadana ut.

Mycket buss blev det, men in i Vietnam åkte vi båt. Vietnam, det där avlånga landet som välkomnade oss med en padda i toaletten. Trots paddan blev det en riktigt bra vistelse. Strandliv och cruising på mopeder, men vi tog oss även an vågorna på surfingbrädor.

Att resa på det här sättet var för mig nytt. Att aldrig veta vad som väntar en. Att vakna upp och påbörja ett nytt äventyr varje­­ dag kan bara beskrivas med ordet frihet. En frihet att göra vad man vill när man vill. Thailand, Laos, Vietnam och Kambodja – tack för allt ni gav mig! Och en uppmaning och några avslutande ord till alla er som drömmer om att komma iväg: GÖR DET BARA!

emelie

SHARE