Liftarsommaren – en historia från vägen: Del 3 Flen–Gnesta

600

flen

gnesta

Sträcka: Flen-Gnesta
Total väntan med tummen ute:
Cirka 35 minuter
Bilar:
3
Personer:
3

Efter en trevlig helg på den sörmländska landsbygden hamnade jag i Flen och var mycket förväntansfull på vad samhället här kunde erbjuda i liftarväg. Jag ställde mig strategiskt efter den stora rondellen vid macken där väg 57 går. Vägen är hyfsat bred och utan dike så det finns god möjlighet för bilar att stanna till.

flen

Det var en skön sommardag. Som vanligt bar jag shorts och en skjorta. Jag tror klädseln spelar in. Det första intrycket från bilisten är oerhört viktigt. Om jag ser hel och ren ut ger det definitivt ökade möjligheter att få lift. Det har påpekats av de allra flesta som plockat upp mig. Att jag ser reko ut.

Sen är jag nog lite vidskeplig. Jag ser till att alltid lifta i samma skjorta. Det har blivit min turskjorta. En mörkblå snyggskjorta som jag rullar upp ärmarna på.

Flen skulle inte göra mig besviken. Jag hade precis blivit varm i kläderna och hade en bra känsla när första bilen stannar. Jag öppnar dörren och döm om min förvåning när jag ser vem som sitter där. Det är prästen som konfirmerade mig när jag var 14 år. Alltså 14 år sedan.

Ett mycket trevligt återseende. Vi pratar om våra liv, vad som är meningen med livet och allt där i mellan.
– Såg du att det var jag där vi vägen? frågar jag honom.
– Nej, inte att det var du direkt. Men jag tyckte jag kände igen dig och stannade, berättar han när jag är nyfiken.

Det visar sig att vår resa blir relativt kort då han bara kan köra mig till Sparreholm. Han är en av de snällaste och genomgodaste människor jag känner på denna planet. Såklart att det är han som stannar. Det här mötet ger mig enorm energi för den fortsatta dagen.

sparreholm

stjarnhov

Jag blir avsläppt mitt i Sparreholm vid busstationen. Jag hinner knappt lägga ner min lilla ryggsäck och hålla upp skylten innan bilen stannar till, det har inte gått mer än fem minuter. Det är en vit skåpbil med en kvinna som stannar. Passagerarsätet är helt fullt av prylar och diverse verktyg. Hon lägger i handbromsen, kommer runt och flyttar på allt så jag kan hoppa in.

– Jag jobbar som trädgårdsmästare på ett säteri, säger hon.

Jag hinner tänka att det faktiskt var mitt första intryck. Hon såg oerhört ”trädgårdsmästrig” ut med gråa och gröna kläder och händer som tydligt syns att de arbetat. Vi pratar om hur vackert Sörmland är. När vi rullar på vägen med Sörmlands största sjö Båven (efter Mälaren och Hjälmaren – som inte enbart ligger i Sörmland) på höger sida är det fantastiskt grönt och frodigt i naturen.

– Jag skulle vilja rida med min dotter i Sörmlandsskogarna. Vara ute i fem dagar. Vi får se om det blir tid till det, berättar kvinnan.

Hon har något av en tysk brytning men tiden går så fort att vi inte hinner språka mer om detta. Rätt vad det är står jag på vägen igen utanför Stjärnhov.

stjarnhov

gnesta

Den allra bilen som kommer efter att jag blivit avsläppt stannar direkt. Det är en man i 40-årsåldern som kör en stor vit bil, typisk familjebil.
– Jag har precis lämnat sonen på körskolan i Flen, berättar han.

– Folk är så rädda idag, men jag brukar stanna, säger han vidare när jag undrar varför han plockade upp mig.

Vi samtalar lite om ditten och datten och en del av mig tänker att dagens liftning inte bjudit på någon sådan där dunderhistoria. Men jag ska inte bli besviken idag heller. Efter ett par mil sipprar det fram.
– Jag flyttade till Spanien med familjen när jag var fyra år. Jag bodde där i 18 år. När Spanien gick med i EU och Sverige ännu inte gått med fick jag inget arbetstillstånd. Som 22-åring fick jag flytta tillbaka till Sverige, berättar han.

Det visar sig att han jobbar på Saltå kvarn i Järna.
– Jag är mjölnare. Jag har jobbat där sen jag kom till Sverige.

Jag är oerhört nyfiken och vill prata om hur jobbet går till och nörda ner i detaljer. Men inte heller här räcker tiden till. I Gnesta lyfter jag på hatten och tackar för idag, eller ja – det hade jag gjort om jag haft en hatt – nu får det bli ett vanligt adjö.

När jag summerar dagen känns det ändå roligt att kunna säga att jag idag åkt med prästen, trädgårdsmästaren och mjölnaren. Bra mix och härliga människomöten.

patrik

SHARE