One man’s garbage is another man’s gold

538

Vad är skräp? Denna triviala fråga, ändå oändligt viktig. Den upphör aldrig att förvåna och fascinera mig.

Förvåna för att två människor kan tycka så olika. Båda kan vara fullt friska, ha en god utbildningsnivå, eget boende, komma från samma stad och dela många andra värderingar.

Men när det kommer till att bedöma vad som är skräp, där går deras uppfattningar så långt isär från varandra att man undrar om de är från samma planet.

Fascinerande är det för att ju mer man börjar intressera sig för skräp, desto mindre skräp hittar man. Däremot hittar man mer och mer råvaror.

Idag ska jag bara skriva om skräp. Jag menar råvaror.

13566043_791549534210606_1871487858_n

Vi börjar med en gammal kasserad vagn med punktering. En granne ringde och skulle tömma sin fallfärdiga lada. Vagnen stod i vägen och den bedömdes som värdelös, eller möjligtvis i trakten av cirka 500 kronor. Detta är i och för sig en betydande summa, framförallt för den som inga kontanter har. Om jag hämtade vagnen innan kl 14 kunde jag få den gratis.

Jag bogserade hem den till mig, och därefter tjänstgjorde den några år som materialvagn för brädor och plank som skulle från ena änden av gårdsplanen till den andra. Varje resa var således bara cirka 20 meter, men jag slapp iallafall bära virket styckevis.

Jag tyckte den var charmig, men när mitt bygge närmade sig slutet stod den mest i vägen. En dag tyckte jag att den såg lite ledsen ut. Jag la ut den på försäljning på Internet, och tyckte nog att den borde kunna inbringa 1 500 till mitt matkonto. Inget svar på den annonsen. Efter två månader la jag ut annonsen på nytt, och sänkte priset till 1 000. Ett svar kom då, från en kvinna som dock sedan aldrig dök upp.

Efter ytterligare en period av osåldhet la jag så småningom ut en tredje annons. Nu var jag lite trött på vagnen, och dessutom hade den nu kostat mig 60 kronor i annonskostnader.
Därför beslöt jag mig för att radikalt förändra min prissättning.

Denna gång begärde jag 5 000. Efter 32 minuter var den såld. Till en Stockholmare…

Ovanstående lilla episod är handlar inte om att någon varit dum som gett bort ett värdefullt föremål. Ännu mindre handlar det om att någon varit smart som kunnat försörja sig en månad eller två på en vagn som någon kasserat.

Nej, detta handlar om att värde är subjektivt. Vi kan lätt förstå att ett föremåls värde kan variera med vår geografiska position. En resväska full med sedlar hjälper oss lika lite vid porten till Sankte Per som den gör om vi går vilse i Amazonas. Men det som är intressant är hur ett föremåls värde kan variera stort på samma plats, fast i händerna på två olika personer.

Det är egentligen denna princip som jag använt för mitt uppehälle och min gårdsrenovering de senaste sex åren. Det som ”stod i vägen” hos någon annan kom till användning hos mig. Men varför står saker ofta ”i vägen” när de stått ett tag? Här har jag märkt att tiden är en viktig faktor när något ska förvandlas till skräp. En och en halv bal isolering som blivit över vid en garagebygge har en ”skräpifieringstid” på mellan två dagar och två år. Detta är den tiden som dessa ganska skrymmande varor får ligga innan ägaren ruttnar på att se dem, och kastar bort dem eller i bästa fall skänker bort dem. Ett paket spik eller en hink färg kan ibland stå lite längre.

Så tidsfaktorn är ofta viktig när något förvandlas från investering till skräp. Så när alla andra säger att ”Tid är pengar” så säger jag ”Skräp är pengar”

One man’s garbage is another man’s gold.

Glöm aldrig det.

Gilla ”Ett annat liv” på Facebook för att inte missa en enda av Anders texter:

13570175_791550650877161_92439604_o

anders

SHARE