Patrik förklarar: Hur har jag råd att resa så mycket?

2385

Många undrar hur jag har råd att resa världen runt på heltid. Jag har skrivit liknande texter förut. Men den här gången tänkte jag vara mer grundlig än någonsin. I den här texten svarar jag på hur mycket pengar jag hade sparat när jag lämnade Sverige första gången, hur jag ändrade mitt liv och hur jag fått ihop ekonomin under åren jag rest, helt enkelt vad jag gjort för att få in pengar.

Här är jag i Cornwall i England.

När allt började – vad jag förändrade

Många frågar: Sparade du ihop massor av pengar innan du åkte? Svaret är: Jag jobbade heltid i sex månader. Jag jobbade inte extra. Men jag jobbade mycket kvällar och helger.

Men massor av pengar är väl en definitionsfråga. Jag hade cirka 80 000 kronor när jag åkte. Jag tycker inte det är en överdrivet stor summa. Det går att ha mycket mindre som startsumma och ändå klara dig utmärkt.

När jag bestämde mig för att boka en enkel biljett till Bangkok för att börja leva ett annat liv gjorde jag en rad förändringar innan resan. Då var det sex månader kvar tills jag skulle åka.

  • Jag hade sedan flera år tillbaka redan gjort mig av med min bil då jag helt enkelt inte behövde den ändå. Den var inte en del av mitt liv.
  • Jag sa upp mitt hyreskontrakt med det kommunala bostadsbolaget i Linköping där jag bodde och frilansande som sportreporter.
  • Jag sa upp mitt bredband.
  • Jag sålde en hel del grejer, en del utslitna möbler åkte till återvinningsgården och en del grejer gav jag bort.
  • Jag tog kontakt med min tidigare arbetsgivare på tidningen Expressen. Det fanns en möjlig lucka för ett jobb som jag tackade ja till.
  • Jag började leta bostad i Stockholm. Inte det lättaste, men till min förvåning kunde jag tillslut hyra en fin lägenhet i Hammarby Sjöstad för bara 5 000 kronor i månaden. Dessutom med stor balkong och utsikt över vattnet. Inte för att det spelar någon roll egentligen eller för att jag behövde det (men jag hade inte direkt så många val) – men det är ett exempel på att det faktiskt går att hitta bra boenden som inte behöver kosta skjortan.

Dra ner på inköpen

Listan ovan var praktiska grejer som jag tog tag i när jag väl bestämde mig. Men för att spara pengar och kunna leva ett annat liv handlar det om att ändra ett beteende. Det är inte lika lätt som att säga upp en lägenhet eller bredband. För mig var det inte ett jättestort kliv eftersom jag allt varit en person som köper väldigt lite prylar och väldigt sällan köper nya kläder. Jag är sällan ute och äter på restaurang och jag köper väldigt sällan någon alkohol. I mitt liv har jag generellt haft väldigt låga utgifter.

Men det är här du kan spara som mest pengar. De onödiga utgifterna i ditt liv är fler än du tror om du börjar lägga ihop dem.

Ett bra tips är att skriva ner exakt allt du köper. Skriv det på en lista som sitter på kylskåpet. På så vis blir det väldigt visuellt, varje dag ser du hur utgifterna ökar, hur pengar rinner ur dina händer. Då är det lättare att låta bli de där onödiga inköpen.

Fokuserad och målinriktad

I Stockholm började jag jobba heltid. Mitt schema på Expressen innebar mycket kvällar, helger och nätter. Det betyder extra ersättning för obekväm arbetstid och det betyder också att jag knappt hade ett liv utanför jobbet. Det var väldigt mycket jobba, sova äta.

Men jag visste vad som låg framför mig. Ett annat liv. Min målsättning var ordentligt fastskruvad. Dykning, palmer, stränder.

Jag sparade varenda krona jag kunde komma åt utan att gå till överdrift. Jag lagade god och nyttig mat hemma. Jag köpte inte ett enda paket med billiga nudlar om jag säger så. Det jag vill ha sagt med det är att du inte behöver leva som en fattig student för att kunna spara.

När jag sedan åkte iväg hade jag som sagt, i runda slängar, 80 000 svenska kronor.

Ett annat liv börjar på riktigt

Flygbiljetten till Bangkok var en enkel resa och kostade runt 2 000 kronor. Jag tog sedan vad jag kallade 3 månaders semester. Jag reste runt i Thailand i en månad, Filippinerna en månad och Indonesien en månad. Jag dök vid korallrev, jag surfade, jag besökte ett roligt vattenland på Bali, jag såg hundratals solnedgångar, åkte en himla massa moped och åt jättemycket god mat. Jag höll en strikt budget men njöt ändå av livet till hundra procent. Jag gjorde allt jag ville göra, jag lät inte pengarna stoppa mig.

Sedan var det dags att sätta min plan i verket. Det som jag bara avundsjukt sett andra göra på min första långa resa ett drygt år tidigare. Jag skulle bli dykguide – Divemaster som det heter. Ett jobb som jag kan ha var som helst i hela världen och som är mer häftigt en jobbigt.

Flyget från Bali till Australien och Cairns var redan bokat. Jag åkte dit med mitt ”Working Holiday”-visum (Vad är det? Läs mer här >>). Cairns kallas ofta för ”porten till Stora Barriärrevet”. Det var här min dröm skulle bli verklighet Jag landade på eftermiddagen och redan nästa morgon gick jag ner till centrum för att välja vilken dykskola jag skulle göra min utbildning hos. Jag började prata med några andra jag träffade där nere och via ryktesvägen fick jag höra att en utbildning skulle börja redan nästa dag hos Cairns Dive Center. Sagt och gjort – jag gick dit och skrev upp mig direkt. Nästa dag satt jag i klassrummet för att bli Divemaster. Det hade inte ens gått två dygn från att mitt flygplan satte ner hjulen på Australisk mark. Min målsättning var som sagt ordentligt fastskruvad. För mig existerar inte ”mycket snack och lite verkstad”. Har jag bestämt mig så har jag.

Jag under vattnet på Stora Barriärrevet. Photo: Joe Redfern

Gick lärlingsprogram – kostade mig ingenting

Vet ni vad det fina i kråksången är? Jag gick ett lärlingsprogram. Det betydde att jag inte behövde betala ett enda öre till dykskolan. Jag behövde bara betala för kursböckerna som dykorganisationen PADI står för. Och jag behövde betala avgifterna för att registrera mig som PADI Divemaster. Men själva utbildningen betalade vi av genom att jobba för dykfirman under 52 dagar samtidigt som vi gick utbildningen.

Och med jobba menar jag då vara ute på Stora Barriärreveti princip varje dag (Läs mer här >>). Vi jobbade fyra dagar och var lediga två. Ett klockrent schema. Vi fick se valar, delfiner och hajar från båten. Vi fick dyka och snorkla massor. Visst, vi fick hjälpa till att lasta på och av båten, dammsuga, skrubba däck, knyta knopar, fylla dyktankar och hjälpa besökare med diverse olika grejer. Men mest av allt – vi fick vara ute på världens längsta korallrev. Något som andra betalar tusenlappar för att få uppleva.

Photo: Joe Redfern

Så ja, jobb och jobb – det där är en definitionsfråga. Samtidigt som jag skrubbade däck, knöt knopar och fyllde tankar lärde jag mig ju allt om hur jobbet på en stor dykbåt går till. Och det fick jag lära mig utan att behöva betala med något annat än min tid. Och i och med att jag lärde mig så mycket ser jag det som väl investerad tid.

Lärlingsprogram för att bli dykguide är jättevanliga på flera håll i världen. En enkel sökning på nätet och du hittar mängder med information.

Jag hade givetvis kostnader för boende och mat under tiden jag blev Divemaster. Jag delade boende med andra från dykfirman och ofta lagade vi mat tillsammans. Jag bodde med personer av olika nationalitet och vi alla turades om att laga mat från vårt hemland.

Vissa veckor bodde jag gratis då jag jobbade för boendet. Jag var ”nattportier” mellan 19 och 23. Det innebar att jag fick ta emot de som checkar in sent. Oftast var det ingen som checkade in sent. Så jag hade jouren, men behövde väldigt sällan göra något.

Hyra och matkostnader grävde förstås ändå ett hål i min budget, men det var ju ändå planen. Efteråt var jag färdigutbildad Divemaster och har haft en fantastisk tid på Stora Barriärrevet.

Jobbade på bondgård

Efter att ha varit på Barriärrevet i närmare sex månader rullade jag och några nya kompisar vidare ner längs Australiens östkust och hade det gött. Några månader senare bestämde jag mig för att jag ville ansöka om att få stanna i Australien ett år till. För det behövs att en jobbar inom ett visst område på landsbygden. Och jag behövde lite mer pengar. Då tog jag ett jobb på en bondgård. Huvuduppgiften var att vara chaufför åt bonden, hade hade nämligen blivit av med körkortet för en tid och behövde någon som kunde köra honom runt på farmen, åka till närmsta stad en timme bort för att köpa reservdelar och maskindelar som behövdes till arbetet på gården. Givetvis fick jag även hjälpa till med en del arbete på gården. Det var en köttgård så det mesta arbetet bestod av att laga staket, hålla koll på vattenpumpar och i slutet byggde vi ett bevattningssystem.

Här sitter redaktör Patrik på ett café i stan för att skriva artiklar och koppla upp sig mot internet. Foto: Lovisa Enlund

Frilansade skribent

I och med att jag har både utbildning och flera års erfarenhet från arbete som journalist var steget till att bli frilansade skribent väldigt litet. Jag startade eget företag drygt ett år efter att jag lämnat Sverige. Sedan dess har jag skrivit texter och artiklar och sålt till ett gäng olika webbsidor eller tidningar.

I mitt företag hamnar också intäkterna från annonserna på den här bloggen och sedan 2018 också intäkter från annonser på Youtube-kanalen som du hittar här >>

Detta är inga summor jag helt och fullt kan leva av. Jag omsätter inte tillräckligt mycket pengar för det. Det är en extra liten inkomst vid sidan om. Tack vare olika samarbeten genom bloggen och Youtube-kanalen har jag också ibland fått rabatt på lite olika aktiviteter.

Divemaster i Thailand

Under tre högsäsonger har jag jobbat som dykguide i Thailand. Om ekonomin i det livet har jag skrivit en helt egen artikel. Alla summor presenterade. Den kan du läsa här >>

Men kort sagt, du sparar inga enorma summor på att jobba som dykguide, men du har tillräckligt för att leva och äta utan att känna dig stressad över pengar. Och om du inte är ute och festar varje vecka så kan du faktiskt lägga undan lite grann.

Foto: Privat

Working Holiday-visum

Detta koncept finns i flera länder. Bland annat Australien och Nya Zeeland där jag har varit. Även Kanada är populärt för unga backpackers. Du får ett visum där du får både resa och jobba i landet i upp till 1 eller 2 år. Du kan i princip jobba med vad som helst – om någon vill anställa dig. Alla länderna är i stora behov av extra arbetskraft. I Australien och Nya Zeeland är det mycket fruktplockning, vin och jobb på bondgård. I Kanada jobbar många uppe i bergen på några av alla skidanläggningar. Det är generellt väldigt lätt att hitta jobb. Jag har inte hört om en enda som åkt iväg till någon av dessa tre och inte fått jobb.

När vi var i Nya Zeeland under 2018 och 2019 skrev jag ihop en artikel om vår exakta budget. Med alla kostnader och alla detaljer. Läs den utförliga ekonomiska rapporten här >>

Här är också min ”Stora guide till Working Holiday-visum i Nya Zeeland” med ALLT du behöver veta.

Fler tips: Det kan du göra för att tjäna pengar i världen >>

SHARE