Tekla i Jakarta – Livlig trafik, mat på gatan och kulturkrockar

225

Det finns bilar och mopeder överallt, trafiken är konstant. Det känns att luften är fylld med avgaser från alla motorer när den står som stilla mellan husen. Jag får intrycket av att det är människor överallt, hela tiden. Jakarta är Indonesiens huvudstad och här bor det lika många människor som i hela Sverige.

Vi har främst hållit till i södra Jakarta, där även de minsta gatorna aldrig är helt tomma. Mat har vi ätit från något av gatuköken i närheten, och för mig som inte kan språket har jag inte alltid vetat vad jag beställt. Oftast är de få bord som finns upptagna, så vi sitter på stora platsmattor längs husväggarna. Där blandas alla ljud från trafiken med doften av matos. Det är inte ovanligt att se stadens små invånare springa i skuggorna – katter, råttor och kackerlackor.

LÄS MER: Tekla lämnar Sverige: ”Dags att prova något annat” >> 

Mat i Jakarta.

Självklart finns det utmaningar här också. Att kulturen är annorlunda är ett faktum, jag är ovan att behöva tänka på om mina kläder är passande eller ej. Det finns nya normer att anpassa sig till. När vi ordnade vårt boende var det tal om jag ens skulle få bo i studentrummet med två av mina närmsta vänner, eftersom jag var ogift. Men det löste sig, som det mesta hittills.

En dag besökte vi ett nöjesfält, Dufan Ancol. Det var skönt att få en liten paus från all trafik, att få slappna av och verkligen känna den kittlande känslan av barndom när jag kastades upp och ned i olika karuseller. Det är sådana tillfällen jag verkligen uppskattar att resa – att känna igen dessa nostalgiska känslor, så långt hemifrån. Det påminner mig om att det inte riktigt spelar roll var jag är, utan att känslorna finns inom mig. Jag kan skapa dem var som helst. När det var böneutrop stannade alla karuseller och upprymda skrik tystnade, för att sedan sättas igång strax efter. En detalj som påminde mig om att oasen jag befann mig i var beläget tusentals mil hemifrån.

Lite över två veckor har gått sedan jag åkte från Sverige. Det börjar gå upp för mig att jag är här. Vilket känns helt fantastiskt.

 

SHARE