Från Roof top bar på kända gatan Khao San Road i Bangkok är det lätt att överblicka folkmyllret som påminner om en myrstig. Det slutar aldrig komma folk. Det är unga, gamla, långa, tjocka, korta, vita, svarta, gula, hippies, backpackers och pensionärer i en enda stor salig och härlig blandning.

Det är lika trångt som vid Gullmarsplan en måndagsmorgon när folk sicksackar mellan stånden av kläder, souvenirer och grillar. Men tittar du dem du möter i ögonen ser du helt andra blickar. Ingen stress. Ingen ångest.

Springer du in i någon får du ingen arg grimas tillbaka utan snarare ett ”Hey, where you from?”. Här studsar inga fördomar på ytan lika tydligt som i Sverige. De som kommer hit är inte på någon tvåveckorssemester för att snabbt komma bort. Här påbörjas eller avslutas långa resor med ett större mål. Folk som vill leva ett annat liv. Den känslan dallrar i luften, smakar i maten och porlar i vattnet.

Hela ens personlighet omsluts sakta av en aura med budskapet att vad som än händer så går det att lösa. Och livet fortsätter ändå. Med en klackspark.