Den lilla kanoten, som är en urgröpt stock, glider ljudlöst ner längs floden Rapti som utgör norra gränsen till nationalparken Chitwan. Tät djungel omger floden på båda sidor. Det är riktigt varmt idag och luftfuktigheten hög. Jag torkar svett ur pannan var och varannan minut. Vi ska vara ute hela dagen och börjar med en längre kanotfärd tidigt på morgonen för att sedan vandra tillbaka tills solen går ner.

Läs om första dagens safari i Chitwan här >>

Vår guide Bishnu sitter längst fram i kanoten och tittar intensivt i sin stora svarta kikare. Det går en timme. Det går två. Vi har fått se mängder med olika fåglar som trivs nära vattnet. Både här och där på flodbanken ligger krokodiler och solar, några av dem ligger i vattnet med bara ögonen som sticker upp.

– Tiger, tiger, tiger, viskar plötsligt Bishnu högt.

Han ställer sig upp i kanoten och jag kan se att han blir helt till sig.
– Ser ni trädet där, där det är röd jord, precis där. Den är där nere vid vattnet, fortsätter han.

Bishnu nästan skakar av iver. Jag tittar och letar med ögonen i den gröna röran av grenar och löv. Den är kanske 200 meter bort så det är svårt att se.

Men tillslut ser jag den. Tigern har gått upp på flodbanken och bevakar oss. Den tittar rakt mot oss. Jag zoomar in med min kamera och det känns som vi har ögonkontakt. Tigern tittar rätt in i kameran. Allt är över på en minut. Sedan smyger den försiktigt in bland löven och försvinner.

Ett ord: WOW.

Wow, wow, wow, wow, wow, wow och wow igen.

Det går inte att beskriva mina känslor i text.

Det var ju för bövelen en tiger. En vild tiger. Ingen djurpark. Inga staket. Ingen matning. Inga fotande turisthorder. Det var den vildvuxna djungeln, vi i en kanot. Och tigern.

Wow.