Annika är 35 år. Hon har make, hus och tre småbarn. Just nu är hela familjen i Thailand i tre månader dit de åkte efter att ha rest i Kambodja. Huset i Sverige är uthyrt. Annika har alltid älskat att resa. Hon tänker inte låta familjelivet stoppa henne.
– Jag kan nästan bli provocerad när folk säger att alternativet till att resa och se världen är Svenssonlivet. Men jag tycker inte det. Man behöver inte vara en Svensson. Man kan följa sin dröm, säger hon.

bangkok
Annika med yngsta dottern Nelly på en gata i Bangkok, Thailand. Foto Privat
”Jag skulle följa mina drömmar och resa om jag kunde. Men jag har ju partner, barn, hus och bil”. Det är en kommentar som väldigt ofta dyker upp under artiklar och statusar om personer som följt sina drömmar och reser runt världen.

Annika Myhre och hennes familj är beviset på att det både går att ha kakan och äta den. Tillsammans reser småbarnsfamiljen flera gånger om året.

Klockan är 03 på natten. På hotellrummet i Las Vegas är hela familjen klarvaken. Annika, maken Tobias och barnen Sebastian, 5, och Julia, 3. Efter flera timmar på flygplan genom tidszonerna har jetlagen gjort sitt. Det är omöjligt att somna om. Annika och Tobias bestämmer sig för att packa väskorna, checka ut och dra vidare.
– Vi sätter oss i vår cab, en svart Mustang, och cruisar ner för “The Strip” mitt i natten. Neonlamporna blinkar och folk festar, det är den tiden på dygnet då allt händer i Las Vegas. Frihetsgudinnan på ena sidan och Eiffeltornet på den andra, berättar Annika.

Gasen i botten. Familjen åker ut i öknen och lämnar den blinkande staden bakom sig.
– Jag hade vinden i håret och när jag tittade bakåt satt barnen där och kollade storögt. Tänk att vi får göra det här med vår familj, vi är inte ett gäng backpackers utan jag kan göra det här med mina barn och man, säger en nästan lyrisk Annika.

Ett minne hon aldrig kommer glömma. Ett minne som förklarar varför Annika tar med sig familjen ut i världen.

Du följer väl Ett annat liv på Facebook för fler inspirerande intervjuer, reportage, människoöden och resetips i ditt flöde: www.facebook.com/ettannatliv

flygplats
På Pekings flygplats, på väg hem från Taiwan. Foto: Privat
När Annika var 23 år och hade pluggat klart på juristlinjen var det dags för den stora resan. Hon åkte runt hela jordklotet på en klassisk backpack.
– Jag började i Sydamerika, sen blev det USA och Costa Rica, Hawaii, Fiji, Nya Zeeland, Australien och Thailand.

Hon blev kär i världen. Det här var hennes hem. Det var bara ett litet problem. Annika kommer från en familj med sju barn. Familjen är viktig för henne. Hon är familjekär. Man och barn var på något vis självklart. Men Annika har aldrig släppt drömmen om ett resande liv. Hon har gjort den till verklighet.
– När jag träffade min kille Tobias som jag sen gifte mig med var ett av villkoren att vi måste bo utomlands och resa. Det var jätteviktigt för mig. Ska man skapa en familj tillsammans måste man vara med på det. Om det betyder så mycket som det gör för mig, att jag behöver resa för att må bra, måste jag leva med någon som kan förstå den känslan. Och hänga med. Tobias var helt med på det. Vi snackade om det väldigt tidigt. Jag hade precis flyttat hem från Tyskland när vi började dejta, så han förstod. Han har definitivt gått mycket mer åt mitt håll, men vi får kompromissa.

Idag bor familjen i ett radhus en timme från Stockholm. Men varje år reser de iväg. Så ofta de kan.

När första barnet Sebastian kom till världen var såklart moderskänslorna starka och resorna inte så långa.
– När man får sitt första är man inte så kaxig. Man vet inte hur det fungerar och hur det ska gå. Men då började vi med att resa till min syster i Skottland och tog det successivt. Sen åkte vi till Grekland och Tunisien som då kändes som säkra resmål. När jag fick mitt andra barn var vi i Thailand i ett halvår. Då var vi varma i kläderna, berättar Annika.

Tänkte du på familjeresande som ung?
– Innan jag fick barn fick jag höra ”Du förstår väl själv att du inte kan hålla på och resa när du får barn”. Då tänkte jag ”jag ska nog visa dem”. Det finns verkligen förutfattade meningar, ”Nu får du barn, då får du sluta resa”. Man får göra sitt bästa för att anpassa sig och situationen efter de nya förutsättningarna.

Idag har Annika tre barn, den yngsta är bara ett år. Men lilla Nelly är redan en världsvan resenär.
– 1-åringen har jag varit ute med på sex resor. Först var det Teneriffa när hon var fem månader. Sen åkte vi till Taiwan och Kina. Det gick jättebra. Runt ett halvår är en jättebra ålder för att resa. De har inte börjat krypa än och man kan sätta dem i bärsele och göra i princip vad man vill. De hänger med på ett helt annat sätt innan de blir ett och ska springa och man får jaga dem. De är som små kattungar man kan bära omkring på, säger Annika och skrattar.

Nu är det många föräldrar som skakar på huvudet och sätter kaffet i halsen: ”Nej, men herregud, barn behöver ju trygghet och vara på en plats”. Annika har svar på tal.
– Jag och min femåring har pratat mycket. Hon har mycket tankar. Hennes trygghet finns i familjen och familjen är här. Hon är trygg om hon ser att vi är med. Vi är vår lilla enhet, säger Annika.

Hon fortsätter:
– För barnen är världen inte konstig. Att packa väskan och åka är en naturlig del av deras liv. De packar sina väskor själva. De vet att det finns en stor värld där ute och att alla är olika. När man reser med barn är det de som lär oss saker. Saker som är konstigt för mig är inte konstigt för dem. De har inte hunnit skapa sig några fördomar än. Det är kul att resa med dem, de ställer de här frågorna man inte tänker på och ser detaljer som man själv inte ser. De är väldigt öppna. Medan jag är i min egen värld har de börjat prata med någon på gatan.

muirwoods1
Sebastian och Julia fascineras i Muir Woods norr om San Francisco.. Ett av familjens stopp på deras roadtrip i USA. Foto: Annika Myhre
Annika är fullkomligt övertygad om att resande är bra för barnens utveckling, utbildning och förståelse för världen.
– Min poddkollega sa vid ett tillfälle “förhoppningsvis gör resorna med barn att vi är med och skapar sköna världsmedborgare”.

Det är så Annika ser sina barn. Som sköna världsmedborgare.
– Om man är liten och träffar folk från andra länder och kulturer ser man inte ”det här är mitt land” och ”det där är ditt land”. De ser att det är vår värld. Vi äger den tillsammans. Att någon ska rita upp en karta är konstigt. Mitt och ditt. Jag tror det är bra för barnen att äta maten här i Thailand och se att den är annorlunda och de ser barnen här men att de är lika innerst inne.

Annika fullkomligt sprudlar av glädje när hon berättar om sitt liv. De känslorna letar sig fram via den skrapiga linjen på Skype hela vägen från Koh Lanta i Thailand.

Men jag måste ändå fråga.

Är du lycklig, Annika?
– Jag är jättelycklig. Verkligen. Jag lever en dröm.

skola
Annika och Tobias tog med barnen till en skola i Kambodja. “Det blev ett av våra starkaste minnen från den resan”, säger Annika.
Annika driver sedan några år bloggen Resfredag (Klicka och läs) där hon skriver om allt familjen hittar på. Hon skriver om drömlivet.
– Jag hoppas att jag kan inspirera mina läsare istället för att provocera. Jag menar inte att alla ska leva ett sådant här liv. Men om man har drömmen måste man tänka vad som hindrar en. Är det ekonomin, är det att man har handikappade barn, är det något annat? Jag förstår att det finns undantag.

Hon fortsätter:
– Hus, bil, barn och båt. Det kan tas ifrån oss på en sekund. Men minnena och upplevelserna kan ingen ta ifrån dig. Det är något speciellt med reseminnen.

Vad säger du till alla som säger att de inte kan uppfylla sin dröm på grund av familjeliv?
– Jag skulle vilja säga att allt går om man vill. Men jag kan inte säga det, för många blir så provocerade. Men gör vad du kan för att låta drömmen bli sann.

Men hur i hela friden fungerar det ekonomiskt. Många småbarnsfamiljer kämpar med att få pengarna att räcka varje månad och här har vi en familj som reser jorden runt.
– När vi är hemma sparar vi många små utgifter. Jag går nästan aldrig till frissan, jag gör inte naglarna, vi går inte ut på krogen. Alla de små utgifterna håller vi nere på. Men vad vi lever när vi reser sen. Om jag jobbar för något och har ett mål, då tycker jag det är värt att inte unna mig. Den där lyxkanten på vardagen behöver inte jag när jag vet att det här är det som väntar. Jag har ett jobb och min man är egenföretagare. Han kan jobba hemifrån och jag har snålat med föräldradagarna, vilket gör att vi nu kan vara borta såhär länge.

thaicat7
Yngsta dottern och pappa Tobias på familjens favoritstrand: Long Beach, Koh Lanta. Foto: Annika Myhre
Det är sen eftermiddag i Thailand. När jag Skypar med Annika har sonen Sebastian, 7, precis kommit hem från sin första dag i skolan. Eftersom familjen är på Koh Lanta i tre månader går han i den svenska skolan som finns på ön. Annika berättar att det blir lite vardag På Koh Lanta också. Men familjens största problem är vad de ska beställa från lunchmenyn.

Snacka om perspektiv.
– Och vi har ingen tvättmaskin, så vi lämnar in tvätten. Och städning ingår i hyran. Vi får mycket, mycket mer tid tillsammans. Vi blir tajta som familj, vi blir en liten enhet. Det tycker jag är superhärligt. Det är vi i världen, mot världen.

Annika saknar inte Svenssonlivet i Sverige överhuvudtaget med alla rutiner det innebär.
– Man måste fråga sig vad det är som betyder något egentligen. Är det att man har den senaste väskan? Det handlar inte om vem som ska köpa de dyraste julklapparna till barnen. Många tror att bara man har mer än vad grannen har så är det okej, man har lite större hus, lite finare bil och barnen har lite finare kläder. Då vinner man i slutändan. Men det är uppenbarligen inte så man blir lycklig. Jag tror inte ens folk reflekterar över det själva. Det är så lätt att dras med i det sammanhang man befinner sig i.

resfredag
Annikas liv i ett nötskal. Kamera, bebis och häftig plats. I det här fallet Angkor Wat i Kambodja. Foto: Privat
Annika pratar om resande på ett sätt som inspirerar extremt mycket. Hon säger att resandet är så viktigt för henne att må bra.

Vad är det som händer i dig när du reser, Annika?
– Ja du, om en doktor kunde göra analyser och se vad som fysiskt händer i kroppen, jag undrar det…

Annika fortsätter:
– Jag reser inte från något, jag reser till något. Jag reser till en upplevelse jag inte kan få någon annanstans. Jag reser till nya kulturer, för att träffa nytt folk, för att förstå mig själv, förstå hur livet fungerar, få en pusselbit till. Jag reser för att få perspektiv. På mitt liv men också på andras.

Det är något speciellt över Annika. Hela hon utstrålar livsglädje. Men hon menar att alla människor är speciella och unika på sitt eget vis. Och det är bra.
– Alla vill inte resa, alla vill inte har barn. Och tur är väl det, för fy vad tråkig jorden skulle vara om alla ville samma sak.

– – – – – –

Förutom att driva bloggen www.resfredag.se har Annika och poddkollegan Lisa en podcast om resor som heter “Att resa-podden”.

patrik

5 COMMENTS

Comments are closed.