Den lilla orangea krabaten med vita ränder stirrar på mig med sina svarta små ögon. Familjen med clownfiskar som jag tittar på bor i en vacker anemon. De undrar säkert vad jag är för en stor läskig filur som lägger näsan i blöt i deras liv.
Jag andas långsamt in och slås av tanken att det här är min vardag. Det här är liksom det jag gör. Jag jobbar inte. Jag har inga möten att passa, ingen buss att hinna med och inga uppgifter som gör att jag behöver jobba över. Jag kan ligga här 20 meter under ytan och titta på den här fisken hur länge jag vill.
Bredvid mig i vattnet ligger två glada och exalterade personer som är på semester. De har bokat dykning som dagens aktivitet och blir lika hänförda som jag av clownfiskarna. Efteråt sitter vi i solen, äter färsk ananas och skrattar och pratar tillsammans.
Min vardag. I sex månader.
LÄS MER: Varför ska jag jobba hela livet om pensionen ändå suger? >>
Vissa försöker övertala mig att jag visst har ett jobb. De hävdar envist att det är ett jobb då jag får betalt av ett dykföretag för att visa kunder korallreven.
Men jag tycker såhär, jag jobbar inte. Jag lever.
Dykning är min hobby. Det är dykningen som betalar min mat och mitt boende. Men det blir inte mycket över efter det. Jag gör inte det här för pengar. Jag är här för att dyka och ha trevligt.
Jag på dykbåten, redo att hoppa i vattnet. Foto: Fabrice Dieudonné
Varje dag får jag dyka, jag får sitta på en båt i solen, bättra på solbrännan, titta drömmande mot horisonten och slappna av. Jag får också möta otroligt många glada och peppade människor från hela världen. De är på semester, de är lediga och har åkt hit några veckor för att njuta av sol, bad och dykning. Det är alltid stora leenden, skratt och förväntan i luften.
LÄS MER: ”Jag vill aldrig bli vuxen – Jag är Peter Pan” >>
Foto: Fabrice Dieudonné
Visst, vi måste packa utrustning på morgonen och tvätta den i slutet av dagen. Det innebär en halvtimme på morgonen och en halvtimme på eftermiddagen. Det kan jag leva med.
LÄS MER: Såhär ser en vanlig dag ut som dyk-guide i ”ett annat liv” >>
Varje dag får vi som jobbar här frågor från de som dyker med oss. De undrar hur våra liv är och tycker förstås att det verkar sjukt glassigt. Svaret är förstås att det är precis det. Glassigt. Det är inget att hymla med. Vi lever ett fett nice liv.
Det som är mitt liv och min vardag betalar andra tusentals kronor för att få göra på sin semester. Hur många skulle betala tusentals kronor för att få följa med dig en dag på ditt jobb, på sin lediga tid?
LÄS MER – Sociologen Roland Paulsen: ”Arbete är destruktivt” >>
Du är lyckligt lottad du, säger många. Nej, jag är inte lyckligt lottad. Det här är något jag självt valt. Jag jobbade hårt i mitt ”gamla liv”, jag sparade ihop pengar och tog mitt dykcertifikat. Sen fortsatte jag utbilda mig inom dykningen och blev så småningom guide.
Tack vare mitt viljestarka strävande mot målet har jag sen två år tillbaka befunnit mig i den sits jag är i nu. En jäkligt skön sits.
Poängen är: Alla kan nå sin dröm – bara du vill det tillräckligt mycket.
Så gör dig själv en tjänst, stanna upp i livet och vardagen och tänk efter vad du VERKLIGEN vill. Sen börjar du jobba målinriktad för att nå dit.
LÄS MER PÅ SAMMA ÄMNE:
Vi svenskar jobbar så mycket att vi blir sjuka >>
Sanne höll på att stressa ihjäl sig – flyttade till Filippinerna >>
Samtalet med den gamle och sjuke mannen förändrade mitt liv >>
Regeringen vill höja pensionsåldern – hur sjukt?
Hillary och Will är rika på resor istället för pengar >>
Om jag bara kunde säga till den lilla pojken att arbete inte är allt… >>
Elin Stadenberg: Det är okej att bara leva >>
Sari är 36 år och lever på resande fot >>
