Maria: ”Äntligen framme i Kairo – en stad som ingen annan”

1524

Har nu varit i Kairo i en vecka lite drygt och det här är en stad som liknar ingenting som jag sett innan. Jag förstår att de turister som åker hit enstaka dagar inte får något bra intryck av staden, men faktum är att downtown och bazaaren är otroligt trevliga att besöka.

Då jag är här i första hand för att studera arabiska och hämta empiri om flyktingarbetet härifrån har vi ännu så länge inte hunnit göra så mycket som vi skulle vilja. Det är varmt också, en tryckande hetta. Vad vi däremot har gjort är förstås att besöka pyramiderna och det Egyptiska museet. Båda är definitivt värda att besöka. Pyramiderna har stått på min bucketlist länge. Även om dessa, sanningen att säga kanske inte är mycket att se, är det ju något som man ska se om man är i krokarna.

Här, liksom på många andra ställen, underlättar det definitivt att vara gift med en arab. Vi betalade 30 spänn ungefär, och fick då också biljetter till att gå in i pyramiderna (vilket det inte är jättemånga som får på grund av förslitningar. De försöker hålla ner antalet till ett par hundra turister per dag). Att gå in i pyramiderna är inget för klaustrofobiska, man går genom små tunnlar där man inte kan gå rakryggad och det går spikrakt uppåt, eller nedåt bara för att komma in i kala rum som då har varit gravar och skattkamrar.

Vid pyramiderna finns också gott om hästar och dromedarer att hyra. Jag tycker det är så otroligt viktigt att inte gynna djurindustri där djuren far illa. Man ska ha i åtanke här att djuren är den enda inkomsten dessa familjer har, men man ska i alla fall begära att de sköts schysst, att det inte brukas våld mot dem (tyvärr fick jag se en hel del sådant) eller att de är i bra hull så man ser att de får mat. Just hästarna vid pyramiderna har otroligt dåligt rykte om sig att de inte sköts på ett bra sätt och jag tycker inte man ska gynna detta, det finns privata turridningar runt om Giza om man vill gynna de som sköter sina djur bra.

Nåväl, vi gav oss i alla fall ut på en ökenritt på kamel. Jag stod länge och studerade hur bonden hanterade sina djur innan jag till slut tackade ja. Det gäller att ha skinn på näsan vid pyramiderna, det finns många försäljare och självklart vill alla sälja just sina souvenirer eller tjänster. Det är dock inte dyrt. Vi hittade en privatguide som fixade guidning runt pyramiderna och en lång ökenritt för 50 euro. Det var tre timmars ritt definitivt värt ute i öknen och förhoppningsvis fick bonden pengar för mat både på bordet till sin familj och till sina djur som var i bra skick jämfört med många andra.

Nåväl, jag har börjat komma igång här i alla fall. Det är mycket nya intryck att se och mycket riskbedömningar att göra som småbarnsförälder, kanske framförallt trafiken då. Här existerar inga regler, finns inga övergångsställen, utan man får kryssa över även stora vägen med tiofiliga fält. Jag är glad att jag första veckan har haft min mans bror som sällskap, han har vant lotsat oss genom trafiken. Och trots trafiken – är jag glad att jag fått den här chansen. Alla människor här är så gästvänliga, visst är de fattiga, visst är många lite påflugna men de allra flesta har ett stort hjärta som överallt i världen.

dsc_1067
Det blev en kort mellanlandning i Rom på vägen till Kairo. Vi reste med Aliitalia som är kända för två – dålig mat och tappa bort bagage. Trots att slutdestinationen var 30 timmar efter incheckning kom dock vårt bagage fram och till och med barnen åt flygplansmaten vilket är ett gott betyg. Jag fick dock inget gott intryck av Rom, utan det blev riktigt kaosartat och ingen trevlig upplevelse. Colosseum och Vatikanstaten hann upplevas innan vi reste vidare. Colosseum är ytterligare en grej på min bucketlist som jag inte sett innan.

dsc_1059

dsc_0039

Egyptiska museet är spännande att besöka. Även för barnen. Ska man gå igenom allt behöver man i alla fall en halv dag på sig men barnen höll ut i några timmar. Här finns mumier (det rummet kostar extra) och alla skatter från kungagravarna. Man får, mot en extra kostnad, fotografera överallt utom i Tutankhamuns rum. Allt som har grävts ut från Egyptiska dynastier finns bevarat i original här.

dsc_0050 dsc_0060 dsc_0065

dsc_0110
Pyramiderna och Sfinxen är självklart ett måste om man är i krokarna. Vi tog denna utflykt nu i början då jag inte alls vet vilka möten jag har inbokade i slutet av vistelsen. Även om området är överexploaterat av turister, försäljare och hästar och dromedarer, och det mest är sten man beskådar, är det självklart något visst att besöka det enda av jordens kvarvarande riktiga underverk.
dsc_0096
Det först diskussioner nästan varje år hur många turister man ska släppa in i pyramiderna eller om man ska stänga dem. Det är stort slitage från turister men än så länge släpper man in ett visst antal varje dag.

dsc_0122 dsc_0128 dsc_0134 dsc_0194 dsc_0205 dsc_0229-copy dsc_0239-copy

14330066_1782410682048367_2896569275781656560_n
Det här är inne i den största pyramiden. Det är absolut fotoförbud men roligare än så här är det alltså inte. Men ändå – häftigt för barnen att ändå få gå in i en pyramid.

Mina reflektioner so far i Egypten; 

  • Trafiken är en betydligt större risk än något terrordåd eller våldtäkt. Det är i trafiken man får göra de största riskbedömningarna, det är svårt att hitta bälte till barnen till exempel i taxibilarna.
  • Taxi kan man hitta överallt. De är vita men jag rekommenderar ända appen Uber där man snabbt och lätt får reda på priset. Taxi är billigt här, vi fick tag i en privatchaufför första dagen som körde oss i fyra timmar, det blev 150 spänn.
  • Har man kontakter är det bättre att ta med sig dollar eller euro och växla privat (typ svart). En dollar är i dagsvärdet på den svarta marknaden värd cirka 15 spänn vilket gör att man tjänar betydligt på det. Men det kräver givetvis sina kontakter. Hade jag rest ensam hade jag inte klarat det.
  • Människor är fattiga men inte elaka. Försäljare kan vara påflugna. Att säga Le Shokran femti gånger brukar räcka, men ta aldrig emot något gratis för det kostar pengar.

Återkommer med fler inriktade inlägg framöver.

Missa ingenting från Marias liv i Egypten – gilla Ett annat liv på Facebook:


maria

SHARE