Berättelsen om kommunchefen och det obehagliga brevet

1059

Kommunchefen i den lilla västsvenska staden lät irriterad när hon ringde. Hennes röst lät vass och gäll.

– Talar jag med Anders Krasse nu? frågade hon och försökte låta myndig.
– Ja det stämmer, sa jag.
– Får jag fråga vad fasen du egentligen håller på med?!?
– Kan du specificera frågan lite? sa jag, eftersom jag anade att hon inte undrade hur det gick med mitt skrivande eller mitt snickrande.
– Du vet mycket väl vad det gäller, väste hon. ”Jag sitter med ett brev från Åklagarmyndigheten i min hand. Där står att du polisanmält mig! För ”Brott mot mänskligheten”! Vad fasen menar du med detta?!?
– Åh, du menar det, sa jag.

Och sedan började jag berätta.

Jag berättade i detalj om varför jag hade anmält henne, en respekterad västsvensk kommunchef för Brott mot mänskligheten. Allt. Hur mina resor till den kommunala återvinningscentralen varje gång resulterat i huvudvärk, och hur hon var ansvarig för detta. Hur personalen på den arbetsplatsen för vilken hon basade dagligen medvetet förstörde det inlämnade materialet för att ingen skulle kunna frestas att återbruka det.

containerfynd

Jag berättade om de fina möblerna som jag hade sett i containern för det som kommunchefen kallade ”Skrymmande brännbart”. Hur dessa möbler, som var mycket finare än de jag själv hade lyckats spara ihop till, varje dag maldes ner till flis och eldades upp. Detta samtidigt som tusentals människor tacksamt hade velat ta emot dessa.

Jag berättade om de handgjorda kulturmöblerna i träcontainern, som till följd av kommunchefens undfallenhet att vilja sortera ut dessa vid entrén till hennes återvinningscentral nu istället skulle omvandlas till vämeenergi i hennes fjärrvärmeverk.

Jag berättade även om varför man istället skulle återbruka eller materialåtervinna fibrerna i de tonvis med kläder som kommunens invånare varje vecka slängde på dessa konsumtionsvansinnets ändstationer som hon basade över.

Sedan tog jag gott om tid på mig att förklara för henne om varför annars fullt friska människor slänger allt detta material och varför hennes uppgift som kommunchef var att medverka till en sortering inriktad på återbruk snarare än urskiljningslöst elda upp helt användbara produkter.

I detalj förklarade jag för kommunchefen varför hon var tvungen att minska något på sitt golfspelande för att istället ta dessa frågor på allvar. I två timmar lyssnade hon på mig, tyst men ändå intresserat. Hon fick det underlag som hon tydligen hittills hade saknat, och nu fick hon det serverat rakt in i hennes vänstra öra. Hon kom inte undan. Min utläggning var så grundlig att hon till och med fick bakgrunden till hennes brott mot mänskligheten både ur ett klimatbiologiskt och ett socialantropologiskt perspektiv.

Som slutkläm dräpte jag till med en komplett plan om hur detta arbete kunde organiseras, både på hennes återvinningscentraler men även hos hennes konsumentrådgivare, hos hennes socialsekreterare, hennes personal inom förskolor och skolor och hela midevitten. Eller vad det heter.

När jag till slut hämtade andan sa jag bara; nu vet du lite mer varför du sitter med en anmälan i din hand. Hur mycket information behöver du innan du förstår att evig tillväxt inte är en möjlig utveckling, vare sig för din kommun eller någon annan ekonomi i världen. Att bara sitta vid sitt skrivbord och låta detta vansinne fortgå, det är ett brott mot mänskligheten.

Åh, kära nån, sa kommunchefen.

Därefter skakade en fönsterruta till av en plötsligt åskknall. Yrvaken gick jag ner och gjorde mig en kopp te. Jag tittade ut genom köksfönstret. Det såg ut att kunna bli en solig dag.

lada2

anders

SHARE

14 COMMENTS

  1. Häftigt skrivet och bra material för eftertanke. Jag blev nyfiken på varför ”annars” (jag kursiverar medvetet ett annat ord än du gjorde 🙂 ) fullt friska människor slänger allt detta material….

    • Tack Anna! Det är en blandning av lättja, obetänksamhet och ignorans. Det går att arbeta med frågan genom information, styrning på ÅVC och lagstiftning. Men det jobbet kommer inte att vara klart i morgon. Tills dess kommer vansinnet att avta långsamt, och våra barnbarn kommer att idiotförklara oss och våra konsumtionsmönster.

  2. Ja! Äntligen. Hur får vi nu tag på din strategi så att den kan spridas? Är den tillgänglig för oss alla. Jag har frågat runt bland hög och låg inom Uppsala kommun om varför slöseriet tillåts fortgå och hört så många versioner men framförallt tycks de som lyfter månadslön efter månadslön för att hantera färden mot äkta kretslopp ha hamnat där av en slump. De landar alla mellan aningslöshet, via luttrad skuldmedvetenhet till benhårt ointresse. Ingen tycks ha ställt frågorna på riktigt eller krävt ett svar – i Uppsala. Så kom jag till Malmö och möttes av en helt annan nivå. Här njuter Sysavs anställda av att hålla på reglerna så att inget sunt förnuft skall få slinka emellan. Vill gärna hitta fler som ser vad du sett och säger till!

    • Tack Olle. Jag har eventuellt ett samarbete med en västsvensk stad på gång. Då först kan jag i samarbete med den kommunen och det kontrakterade företaget få ner dessa idéer på pränt, och börja realisera dem. Jag lovar att återkomma när de är visualiserade. Malmö har jag hört talas om men inte besökt. En annan kommun som sticker ut är Umeå där totalt 200 personer arbetar (deltid upp till heltid) med all typ av reparationer och återbruk. En bra början, men ändå en piss i Mississippi, om uttrycket tillåts.

    • Per. Skicka vidare att en juridikstuderande skulle kunna ta reda på vad som hindrar att vi ökar återbruket kraftigt genom nätverk mellan redesigners, folk med tid, kanske folk med pengar och folk med kontakter och alla ovan sprinklas med kunskaper. Sakletarkulturen kan sedan ta fart.

  3. Och besök retuna i eskilstuna. Där finns ett ganska komplett köpcenter i anslutning till återvinningscentralen och folkhögskolan med inriktning redesign går igenom inkommande bilar på jakt efter material och produkter…framför allt ÅVCentraler bör bli besöksvänliga med serveringar, utökat återbruk, reparatörer och ligga på gång cykelavstånd så att inte bil är nödvändigt. Eller hur?

  4. Tusen Tack för inlägger. Måtte detta vara början på något mycket stort.
    Det beror ju på oss till stor del. Varmt Tack till Anders Krasse

    Ingrid

    • Jag såg nu att någon hade anmält Kjell A Nordström för hans något tanklösa uttalande om Värmland som ”skräpyta”. Vi får väl se om det dyker upp någon copy cat i denna frågan. 🙂

Comments are closed.