Häftig tågresa från Singapore till Kuala Lumpur

5023

Loket brummar, frustar och stånkar. Utanför fönstret svischar palmer och snårig skog förbi i oändlighet och doften från tågets dieselmotor känns ända in i kupén.



Jag befinner mig på ett tåg någonstans i djungeln mellan Singapore och Kuala Lumpur.
Det är bra standard på tåget. Det är A/C. Nästan lite för kallt faktiskt, jag huttrar och får sätta på mig en långärmad tröja. Sätena är mjuka och sköna. Och de går att fälla extremt långt bak. Inte så bra om någon sitter bakom men väldigt uppskattat för den som vill luta sig bakåt. Det här tåget är långt ifrån fullsatt och jag ställer in mitt säte i ett perfekt mellanläge, ändå långt över SJ-vinkel.

Så här långt bak går det att fälla sätet.

Vi åker förbi ett litet hus mitt i djungeln. Eller skjul snarare. På pålar. Glipande träväggar och plåttak. En mager, brun ko stor bunden och betar. Här bor någon, troligtvis en familj. Det är en rätt häftig tanke.


Tåget stannar på flera stationer. Några hoppar av och några hoppar på. Det är fina stationer. Utsmyckade i många färger och detaljer. En mamma med sina barn vinkar av mormor och morfar. En pappa hjälper sin nyfikne och ivrige lille son upp på första trappsteget till vagnen.

Jag sitter tillbakalutad i mitt säte och bara njuter. Det här är så mycket bättre än att flyga.

Att åka tåg är en reseupplevelse i sig. Att tågluffa i Europa är känt och populärt. Transibiriska järnvägen är legendarisk. Med vad säger ni om Singapore till Bangkok?

Om det vet de flesta inte så mycket. Det går järnväg hela vägen på det som kallas Malacka-halvön (Thailand/Malaysia/Singapore).

För ett gäng år sen kunde man hoppa på tåget i Singapore och ta sig hela vägen till Kuala Lumpur. På grund av diverse olika anledningar är tågstationen i Singapore nedlagd och övergiven. Nu måste man först ta sig ut ur Singapore via tunnelbana så långt norrut det går. Stationen heter Woodlands. Härifrån kan du ta ett ”shuttle-tåg” eller buss till tågstationen i Malaysia som heter ”JB Sentral”. JB är förkortningen för staden Johor Bahru som ligger på Malaysiska sidan precis vid gränsen.

I båda alternativen igår utpassering genom Singapores passkontroll och inpassering i Malaysias passkontroll.

Dagvill som jag är när jag reser tänkte jag inte på att det var lördag. Uppenbarligen extremt många i Singapore som ska ta en weekend i Malaysia. Köer till förbannelse i passkontrollen. Jag missar mitt tänkta tåg klockan 10.00. Tur att jag inte bokat en biljett. Nästa tåg går vid midnatt. Men hela grejen med att åka tåg istället för att flyga är ju just för allt en får se på vägen. Jag tar en natt i Johor Bahru och bokar tågbiljett till nästa dag.

54 Malaysiska Ringgit för biljetten. Cirka 110 svenska kronor.
Det första tåget som körs på diesel på perrongen på JB Sentral.

KTM heter företaget som kör tågen. De har en liten biljettkassa på JB Sentral. Biljetten kostar osannolika 54 Malaysiska Ringgit. Cirka 110 svenska kronor. Löjligt billigt för ett tåg som kommer håller samma standard som ett av SJ:s regionaltåg. 7 timmars tågresa för dryga hundralappen alltså.

I en mindre stad som heter Gemas är det tågbyte. Härifrån körs tågen på el. Mycket modernare vagnar också. En och en halvtimmes väntan blir det här. Perfekt. Jag hinner springa ner och köpa lite snacks och vatten. Sedan står det supermoderna tåget inne på plattform fyra och väntar.

Det lyxigare eltåget.

Det är A/C. Riktigt kyligt här också. Det finns tv-skärmar som under min resa visar den animerade ”Rio 2” och ”Robocop”.

På ett sätt synd, det känns som att vara tillbaka i Europa. Känslan av det ruffiga Sydostasien försvinner lite. Men jag påminns snabbt när jag tittar ut genom fönstret. Palmer, palmer och palmer. Här och där någon liten by eller grusväg.

Det är verkligen sant det man alltid hör om Kuala Lumpur. Att det är en storstad uppsmälld mitt djungeln. Det är faktiskt precis så det är. Det är bara sista halvtimmen av resan som en inser att vi faktiskt närmar oss en stor stad. Annars är det bara djungel så långt ögat kan nå.

När tåget vid 17-tiden rullar in på Kuala Lumpur Sentral och jag kan skymta Petronas Twintower där borta utanför fönstret har jag ett stort leende på mina läppar. Det är typ femtioelvte gången jag är här. Jag är nog lite kär i Kuala Lumpur.

Varför? Det ska jag försöka förklara i ett kommande inlägg.

SHARE

2 COMMENTS

Comments are closed.