Jag fick jobb som produktutvecklare i Kambodja

1477

För tre år sedan, i Kampot, Kambodja, besökte jag Banteay Srey Womens Spa som är beläget i slutet av allting, mitt i vild grönska, intill vägen som leder upp till mystiska Bokor Mountain. Spat är vad man kan kalla en oas. Beläget intill strandkanten av ån Preaek Tuek Chhu erbjuder duktiga kvinnor olika traditionella kroppsbehandlingar samt yogaklasser morgon och kväll med utsikt över ån och glimrande eldflugor.

Det var följaktligen givet att jag stannade där i tre dagar och skämde bort mig själv. Jag, som är väldigt intresserad av naturlig hudvård, har gjort mina egna produkter i över tolv år samt är utbildad holistisk ekologisk hudvårdsterapeut, lade ögonen på ett naturligt hudvårdsmärke som såldes där och som jag ville veta mer om. Coco Khmer hette företaget och eftersom jag var nyfiken på hur de gjorde, mailade jag kontaktuppgifterna jag hittade på baksidan av produkterna. Jag behövde inte vänta länge och fick ett svar om att vi är välkomna att komma förbi produktionsanläggningen. Och självklart gjorde det.

Coco Khmer´s produkter i vårt café

Det var då jag lärde känna kanadensaren Robert som hade startat igång hela detta social enterprise som är helt oberoende av yttre finansiärer, åtta månader tidigare. Vilket snille han är och vilka underbara värderingar.

Han erbjuder inte bara en förnuftig och verkligen rättvis arbetsplats för kvinnor i ett utsatt kvarter i Phnom Penh utan uppmuntrar till egna initiativ. Han tror på att sprida och dela med sig av kunskap och på så sätt ändra världen – samarbete istället för konkurrens.

Jag var fascinerad av hans idé men också av att faktiskt få ta del av hur man gör kokosolja helt för hand. Inga dyra maskiner eller redskap som förutsätter en viss startkapital och därmed ett hinder för alla de som vill starta egen produktion används. Robert och jag klickade ganska direkt när vi förstod varandras färdigheter – han som businessnille och jag som har koll på råvaror, hudvård och produktkomposition. Jag återvände några veckor senare till Phnom Penh och fick experimentera med planerade produkter såsom tvål och salvor med mera.

En av dessa dagar åkte vi ner till Kampotområdets landsbygd på hans vietnamesiska Honda Wing. Tre timmar genom tropiskt landskap i slalom för att undvika alla gigantiska potthål, konstant skrikande av den gamla MC-motorn, den heta dammiga vinden i ansiktet och en platt rumpa senare, svängde vi in vid palm nummer tre och följde en röd slingrig sandväg tills vi kom till byn där en ny självständig kokosoljetillverkning skulle installeras.

Och det var precis vad vi gjorde. Robert lärde byn allt från hur man väljer ut rätt kokosnöt till hur man vinklar sleven vid själva scimming (där man samlar in oljan från ytan av den fermenterade kokosmjölken). Vi spenderade ett par nätter där tillsammans med en volontärsgrupp som hjälpe till att bygga den lilla tillverkningslokalen. Under fria timmar hälsade vi på grannen som var en 60+ gammal man med ett brett leende på läpparna som barfota klättrade upp för sina palmer. Vi åt vildväxande tamarind direkt från trädet och beundrade cashewnötsskörden som torkades intill byn huvudled. Hit hade ingen tidigare turist kommit, det kan jag lova.Nånstans nära Kampot för tre år sedan

Mogna kokosnötter

Nu, tre år senare och efter sporadisk men regelbunden kontakt med Robert, var vårt första självklara stop i Kambodja i huvudstaden Phom Penh för att hälsa på Coco Khmer, Robert och gänget. Under återträffen blev det snabbt tydligt att vi skulle inleda ett samarbete och några veckor senare formulerade vi hur.

En ny storkund har visat sitt intresse för Coco Khmer. Kundgruppen kommer vara annorlunda än den företaget har tillgodosett hittills och därför behövs produkter som är ett snäpp vassare än de befintliga. Det är där Robert såg mig passa in. Jag reste alltså till Phnom Penh (vilket är 20 mil bort men tar sex timmar att åka med resebuss) för ett första möte kring detta nya projekt. Vi har en till kille ombord som är från New York och tillsammans visade sig vårt första möte vara otroligt fruktsamt.

Numera har jag rest flera gånger till Phnom Penh eller PP som man säger här och jobbat med att utveckla önskade produkter. Vi är i slutskedet av första perioden och produkterna är till 90% färdigställda vilket innebär att jag snart igen åker upp för att producera till testmarknaden…

Just nu ser vi på en lokal här i Sihanoukville där Adam och jag bor, för att installera ett labb till mig. Det gör det hundra gånger mer effektivt att fortsätta utveckla produkter för underbara Coco Khmer! Vårt ”passion project” Peace Food Café (som ni läst om tidigare) kommer jag skriva ännu mer om i nästa inlägg.

Busstop efter tre timmar respektive 10 mil
Busstop efter tre timmar respektive 10 mil

Med kabelrulle i sängen som knastrar och gnistrar (så typiskt Kambodja) Jag får bo på hotell och detta är utsiktenUtsikten från hotellet

Det finns gott om snacks vid busstoppet

 

Missa ingenting från Andreas liv i Kambodja – gilla Ett annat liv på Facebook:

andrea_bl

SHARE

1 COMMENT

  1. Wow vad fantastiskt och inspirerande! Ser fram emot att läsa mer om produkterna och hur det kommer utveckla sig! Hälsningar från en familj som reser jorden runt och just nu befinner sig i grannlandet 🙂

Comments are closed.