Ny serie: Patrik liftar sig runt Sverige

1304

– Hahaha, det där funkar aldrig, säger han och fortsätter skrocka.

Det är min morbror som säger det. Det är svaret på mitt påstående att jag ska lifta mig runt Sverige i sommar. Nu när jag är här några månader. Var jag än ska.

Det är liksom den bilden som finns idag. Liftningen är utdöd. Det finns inte så många liftare längre. Annat var det på 70- och 80-talet.

Jag bestämde mig för att bevisa motsatsen. Trots att någon form av rädsla för främlingar och vägpirater som lagt sig över Sverige måste det väl finnas fler som jag, tänker jag. Fler som gärna delar med sig och är öppensinnade.

Nu är det många som tänker att jag är en snåljåp som inte vill betala för tåg eller bussar. Det är inte därför jag liftar. Jag liftar för alla fantastiska människomöten och livshistorier som tilldelas mig där jag sitter och lyssnar i passagerarsätet.

Det är dessa människomöten och deras historier jag ska dela med mig av till er. Med start idag börjar artikelserien ”Liftarsommaren – en historia från vägen”.

lifta

Del 1: Arlanda till Nyköping

arlanda        stockholm
Det är en solig dag när flygplanshjulen slår i backen på Arlanda den 19 maj. Jag har flugit i drygt 23 timmar hela vägen från Perth i Australien. Nu väntar några sommarmånader i Sverige. Jag har min stora ryggsäck på ryggen och en liten ryggsäck hängandes över axlarna framtill. Jag byter om till min snygga, blå skjorta och frågar vid informationsdisken efter en penna och ett A4. Jag klottrar snabbt ner Stockholm, Södertälje, Nyköping över hela pappret och går sedan ut till parkeringen vid Terminal 5 för att hitta en bra position att slänga ut tummen. Lite trögt till en början med flera bilar som bara kör förbi utan att ens titta på mig. Jag står vid sidan av rondellen där bilar från både drop-offzonen vid terminalen och parkeringen kör förbi. Min totala väntan är inte lång. Efter cirka 25 minuter stannar en svart Audi. En lätt gråhårig medelålders man i kavaj trycker ner rutan och säger att han ska till Danderyd. Han har en stor smartphone sittandes till höger om ratten. Jag slänger in mitt schabrak till ryggsäck i baksätet och hoppar glad i hågen in på passagerarplats. Den första liftningen är ett faktum. Vi har en trevlig pratstund om författare, filosofer och alternativt liv. Han berättar att han själv precis kommit från en middag i London. Hans fru är fortfarande kvar i England medan han själv kom hem för att jobba.

Precis utanför Danderyds sjukhus släpper han av mig. Jag går de 50 metrarna från parkeringen till påfarten som leder till motorvägen mot centrala Stockholm. Jag hinner precis lägga från mig ryggsäcken och slänga ut min papperslapp innan första bilen stannar efter nästan exakt 50 sekunder. Det är en liten blå Skoda och inne i bilen sitter en äldre dam närmare 75 år. Två kryckor ligger vid sidan av sätet.
– Man måste vara snäll när man är tant, säger hon när jag frågar vad som fick henne att stanna.
– Du såg inte så farlig ut, fortsätter hon.

Den snälla tanten kör mig in till Solna där jag återigen får slänga ut skylt och tumme.

stockholm        nykoping

Perfekt nog pågår ett vägarbete vid påfarten som så småningom leder till E4/E20 söderut. Jag ställer mig i en ficka bakom några betongsuggor. Endast fem minuter hinner passera innan en man med ett snyggt skägg stannar och säger att han ska hela vägen till Nyköping.
– Jag ska ner och hälsa på syrran och mamma och pappa, berättar han.

Han jobbar i IT-branschen i Stockholm, är i 40-årsåldern och har tidigare bott i Göteborg men kommer från Nyköping. Han har en farbror som bland annat bor i Australien.
– Vi skulle åkt ut med hans bil och kommit iväg och fiskat, men det har inte blivit av ännu.

Vi har ett långt och trevligt samtal om samhället, arbetsliv och resor. Någon timme senare släpper han av mig i centrala Nyköping och min första liftardag är därmed en succé. Det gick snabbare att lifta än ta ett tåg eller en buss med byte i centrala Stockholm.

Sträcka: Arlanda–Nyköping.
Total restid:
2,5 timmar.
Väntan med tummen ute: 26 minuter.
Bilar: 3.
Personer: 3.

För att inte missa nästa del i ”Liftarsommaren – en historia från vägen” gilla Ett annat liv på Facebook:

patrik

SHARE

3 COMMENTS

  1. Vad roligt att det funkar fortfarande! Kanske det är så ovanligt nu att folk plockar upp för att få lite spänning i tillvaron.

    Jag har testat och lifta lite grann fast det var typ 15 år sen. Då var det svårt att få lift men vi var två. Det kanske är lite det som är problemet. Om det bara är en person som liftar så är det större risk att man ser mindre läskig ut kanske. Skulle gärna plocka upp liftare men allt som oftasts kan jag inte det nu eftersom bilen alltid är full av barn och grejer men vi har gjort det innan vi fick barn. Både jag och min man har liftat. Jag tror liftare är mer måna om att plocka upp andra liftare.

  2. Kul att prova! Här i centralamerika har vi mött många backpackers som använder tummen och det har gått jättebra!

Comments are closed.