Steget från dröm till verklighet

Plötsligt slog det mig, som en käftsmäll från ovan.
– Det är nu eller aldrig! utbrast jag.
– Bara gör det Linda. Jag vet ju hur mycket ni vill det här, svarade min vän och kollega Karro.

Vi sitter i bilen på väg till Västerås och ännu en arbetsdag. Under denna bilfärd gick det upp för mig, jag måste ge det en chans. Med skräckblandad förtjusning hade jag bestämt mig, jag lämnar Sverige på obestämd tid. Jag kunde inte undgå att tänka på en öl i solnedgången framför det stilla blåa havet, med vänner från världens alla hörn. Eller ett dyk så gudomligt att du inte riktigt vet om det är en dröm eller inte.

Klassisk utsikt i Thailand som Linda drömmer om. Foto: Tobias Lundell

Den dagen kom jag hem full av energi och adrenalin. Innan jag ens hann ta av mig jackan var jag i fullgång. Jag tog kort på det mesta av våra möbler, inredningsprylar samt elektronik. Allt ska bort tänkte jag för mig själv. Jag la upp allt på en köp, byt och sälj sida på Facebook.
– Vad gör du? hörde jag från dörren.

Tobias kollade frågande på mig.
– Vi ska sälja allt, vi ska göra detta helhjärtat denna gång! skrek jag. Han bara log. I den sekunden det gick upp för oss. I kör sa vi:
– Det är på riktigt.

Här sitter vi nu och planerar inför vårt kommande äventyr. Med hjälp av min svarta kalender kan jag se att det endast är två veckor kvar tills vi åker. Två ynka veckor.
– Det här är helt sjukt. Kan du fatta att det nyss var åttio dagar kvar? undrade jag. Tobias svarade med endast ett leende.

Känslan jag har i kroppen är svår att förklara. Jag är så lycklig, taggad och glad. Så lycklig att jag bara vill springa och skrika, hoppa och skratta, dansa och dricka alldeles för många glas vin. Allt på en och samma gång. Det är så svårt att ta in att vi äntligen tagit steget som vi velat göra så många gånger förr. Detta kommer bli det sjukaste, underbaraste och roligaste jag någonsin gör i mitt liv. Givetvis kommer jag sakna alla fina hemma, men vi ses ju igen.

Innan våra tidigare resor har vi varje gång sagt upp lägenheten vi bott i. Det för att dra ner på kostnaderna i Sverige. Dock har vi alltid haft kvar alla våra saker hos familjemedlemmar. Det har inte varit på tal att vi skulle sälja någonting innan. Denna gång däremot tvekade vi inte en sekund på att sälja det mesta. Det föll sig naturligt. Att åka på ett längre äventyr och ha en massa saker som drar en hem är bara jobbigt. När vi väl bestämmer oss för att återvända, om vi gör det, är det bara att köpa nytt. Det är givetvis superläskigt att sälja hela ens trygga liv, men denna gång känns det bara så rätt. Jag vill aldrig någonsin ångra någonting jag inte gjorde. Då ångrar jag hellre att jag gjorde det, och det kanske inte gick som jag trodde.

Linda och Tobias på buss genom Thailand.

Redan när jag var tjugo år lämnade jag Sverige för första gången, alldeles ensam. Flyget tog mig till New York där jag skulle arbeta som au pair i ett år. Jag minns fortfarande känslan jag hade i kroppen, känslan av nervositet men samtidigt ren och skär nyfikenhet. Innan jag klev på planet hade jag fått ett sms från min låtsasmamma om att pappa grinade som ett barn. De var tvungna att stanna flera gånger för att han inte kunde köra bilen då han var så ledsen. Jag blev alldeles varm av att veta att han skulle sakna mig så mycket. Visst skulle jag sakna honom och alla de andra också. Ingen tvekan om saken. Men jag visste ju att jag skulle få träffa många nya människor och uppleva ny saker, så jag tänkte inte på det på samma vis.

Dock hade jag träffat min kärlek, min nuvarande pojkvän Tobias, två veckor innan jag lämnade. Vilket resulterade i att jag återvände till Sverige redan efter en månad. Någonting jag absolut inte ångrar idag, tur nog. När jag kom hem flyttade vi in i vår första lägenhet tillsammans. Vi hade båda trygga arbeten med stadiga inkomster. Vi fastnade i hamsterhjulet och var nöjda med det.

Jag har dock alltid vetat att jag vill se världen. Jag har alltid varit medveten om vad jag gjort med mina pengar. Att spara har jag gjort sedan jag fick mitt första jobb. För mig var det lätt att lägga pengarna på hög, just för att jag var så säker på vad jag ville. Om man har en dröm och ett mål är det inga problem att jobba som en galning. Jag har inte varit sjuk en enda dag från ett enda arbeta jag har haft. Jag lyckades någonstans övertala Tobias om att han också skulle börja spara och inte slösa alla pengar på onödig elektronik. Jag lyckades i samma veva även övertala honom att charterresor inte är någonting för oss. Att ha hela resan planerad från det att man landar tills dess att man åker hem är inte särskilt kul.

Efter två år tillsammans bokade vi vår första backpackerresa till Thailand. Efter den resan trodde vi att vi skulle vara nöjda. Men vem försökte vi lura? Att börja trampa runt i hamsterhjulet igen gick inte. Det var totalt omöjligt. Vi hade dunkat till resenerven rejält.

I tankarna var vi ständigt på resandefot. Vi planerade, pratade och forskade hela tiden inför våra kommande resor. Som ni förstår eskalerade det ganska fort. Vi kunde inte hålla oss borta från resandet. Därav bokade vi snart vår andra resa. Sedan hann vi nästan bara komma hem innan vi bokade vår tredje. Hela tiden har tanken om att försöka stanna utomlands en längre tid förföljt oss. Att skaffa oss ett boende och arbete. Att med andra ord starta ett nytt liv på ett nytt ställe. Träffa nya vänner och få nya vanor. Samtidigt som vi får leva i paradiset.

Jag vill varje dag andas frisk luft och känna vinden i håret. Jag vill bo ett stenkast från havet och den alldeles magnifika värld som finns där under ytan