Vandringen till Everest Base Camp – Del 1

218

Sen jag som liten skolpojke för första gången fick lära mig om världens högsta berg har jag varit fascinerad. Sagarmatha. Chomolungma. Everest. Vad du än vill kalla den – den 8 848 meter höga toppen är för mig något otroligt imponerande.

Drömmen att en dag vandra till Everest Base Camp har varit med mig länge och nu har den blivit förverkligad. Vi bokade hela vandringen med Trekking Team som drivs av Hari och Ram. De är två bröder som Leanne lärde känna när hon var i Nepal för många år sedan. Det blev många koppar nepalesiskt te med dem både före och efter vandringen. Jag kan varmt rekommendera deras företag om du vill ha hela paketet med guide, bärare och lodger. Läs också: Så mycket kostar vår vandring till Everest Base Camp>>

Under vandringen till Everest Base Camp beställde jag ett tillägg i min reseförsäkring då vandring över 3 500 normalt inte ingår i vanliga reseförsäkringar. Europeiska ERV som är mitt försäkringsbolag har tillägget ”Extremsport” som går att teckna för specifika perioder – vilket jag gjorde.

Även om hela vandringen känns overklig nu efteråt avslöjar bilderna i min kamera att det faktist hände. Här avlägger jag min rapport från världens tak. Del 1 av 2.

Kathmandu – där allt börjar (Dag 1-2)

Avgaserna och vägdammet ligger som ett grumligt täcke över hela stan. Kathmandu är kaotiskt, vilt och exotiskt. På ena sidan gatan en liten stökig butik som säljer fina lyxiga skor, på andra sidan ligger nyligen styckat kött helt öppet på en disk bredvid vägen. I Kathmandu är det helt normalt.

Kaotiska Kathmandu. Foto: Patrik Enlund

Det är här vår resa startar. Vi inhandlar de sista småsakerna som behövs för vandringen. Tabletter för att rena vatten, müsli- och energibars, pulver med vätskeersättning, extra skavsårsplåster och givetvis choklad. Jag bara måste ha choklad.

Andra dagen i Kathmandu går vi till sängs tidigt. Klockan 02 – mitt i natten – ska vi möta vår guide Padam för att sedan åka minibuss till flygplatsen i den lilla byn Ramechap fyra timmar öster om Kathmandu.

Flyg till Lukla – världens farligaste flygplats (Dag 3)

Jag håller krampaktigt i nackstödet på sätet framför. Att flyga upp i Himalaya och in mellan bergskammarna med ett jättelitet flygplan är läskigt. Nästan lite för spännande, jag hade gärna sluppit. Vi ska landa på det som omnämnts som världens farligaste flygplats. Det går bra, piloterna tar ner oss sakta och säkert. Vår vandring från Lukla på 2 800 meters höjd kan nu börja.

Flygplatsen i Lukla.
Påväg över den första av många hängbroar. Foto: Patrik Enlund
Vår duktiga och roliga guide Padam.

Lukla till Phakding – en dag i grönska (Dag 3)

Det är bara jag och Sean i vår grupp. Men vi ska komma att möta många nya vänner längs vägen. Den första dagens vandring går genom grönska och förbi vattenfall. Den lilla byn Phakding som är vårt slutmål för dagen ligger faktiskt på lägre höjd än Lukla och vandringen går därför neråt. Vår guide Padam leder vägen glad i hågen. En bärare som tagit våra större väskor har redan försvunnit iväg långt fram på stigen.

Utsikten är fantastisk även om vi inte kan se några höga berg den här dagen. Den vilda Khumbu-floden nere i dalen duger gott, dess isblåa färg skvallrar om vart vi är på väg. Vi både passerar och blir passerade av jakar fullastade med väskor, gasflaskor eller plastdunkar. Bjällrorna runt deras halsar sänder ett rogivande och klingande ljud genom dalgången.

Khumbu-floden med sitt isblåa vatten. Foto: Patrik Enlund
Mulåsnor som bär på gasflaskor genom Khumbu-dalen. Foto: Patrik Enlund

Strax efter klockan 12 är vi framme och beställer genast in Dal Bhat för lunch. Dal Bhat är linssoppa med ris och curry och är den absolut vanligaste maträtten i Nepal. Det bästa? Beställer du Dal Bhat är det i princip ”ät så mycket du orkar” eftersom det ingår fri påfyllning.

Vår guide Padam är en klippa. Han tar hand om allt som har med boende och mat att göra när vi kommer fram till vår destination varje dag. Han fixar snabbt nyckeln till vårt rum, där finns bara två enkla sängar och ett badrum med toalett och dusch med varmt vatten (det är något som blir ovanligare ju högre upp vi kommer).

Med första dagens vandring i benen sover vi gott den natten.

Uppför mördarbacken ”Namche Hill” (Dag 4)

När vi var i Himalaya för två år sedan skrev jag det här blogginlägget om ”mördarbacken”. Det är backen som vi måste övervinna för att ta oss till det största samhället här uppe i bergen – Namche Bazaar. Backen ska visa sig vara minst lika jobbig den här gången.

Vi får se den första snötäckta toppen – Thamserku. Detta är innan vi kommer fram till mördarbacken.

Vi startar tidigt efter frukost från Phakding och vandrar längs med floden ännu längre in i dalen. Vi passerar genom byarna Monjo och Jorsale. Här pågår livet för Sherpa-folket. Någon rensar i ett grönsaksland, en annan hänger upp tvätt och en tredje hugger ved.

Vi får under dagen se vår första snötäckta bergstopp. Det är Thamserku med sina 6 623 meter. Vi korsar sedan en hängbro 60 meter upp i luften och börjar sedan vandringen i S-kurvor uppför branten som kallas för ”Namche Hill”. Utsikten ner i Khumbu-dalen är oerhört vacker med dalgångar som överlappar varandra i soldiset. Vyerna ger oss energi och tillsammans med en chokladbit halvvägs upp känns inte backen omöjlig.

Än så länge känner vi inte av höjden överhuvudtaget.

Namche Baazar. Foto: Patrik Enlund

Namche Bazaar – vilodag med fika (Dag 5)

Efter två dagars vandring har vi kommit upp till 3 400 meters höjd. Här blir det en vilodag för att acklimatisera oss till höjden. Vi gör en lättare dagsvandring på morgonen för att tillskansa oss lite extra höjdvana. Från kammen ovanför Namche blickar vi ut över bergen söderut, alltså motsatt riktning mot Everest. Där reser sig Kongde Ri (6 187 meter). Norrut ser vi bara Khumbila (5 761 meter), resten är täckt av moln.

Utsikt över Namche Bazaar under andra dagen i Namche. Foto: Sean Allston

Jag kan stirra i timmar på berg. Beundra dem och förvånas över hur höga de faktiskt är. Det är något alldeles speciellt med bergstoppar. Tillbaka nere i Namche och efter lunch och dusch är vi redo för fullt slappande. Lätt huvudvärk gör sig påmind men tynar bort med vila och vatten.

I Namche finns allt du kan tänkas behöva. Bland annat världens högst belägna postkontor, världens högsta Irländska pub och bra fika. Det sistnämnda lockar oss något oerhört och vi ramlar in på ”Hermann Bakery” och beställer te och äppelpaj. Fy sjutton vad gott det var! Vi är inte ensamma att tycka så, stället är riktigt poppis bland trötta vandrare.

Del 2 om vandringen kan du läsa här >>

SHARE