Vem fasen vill bo i Mårdaklev?

2869

Svenska är ett rikt språk och jag tycker det är roligt att hitta fyndiga beskrivningar och mustiga berättelser. Det finns dock två saker som jag aldrig riktigt rett ut. Det ena är att fatta vad ”piano” heter i bestämd form plural. ”Pianosarna” eller ”pianonen” låter inte rätt och något annat bra förslag har jag aldrig kommit på. Det andra som jag aldrig lyckats förklara för någon är varför jag flyttat till Mårdaklev. Det är nu dags att göra ett nytt försök.

För sex år sedan beslöt jag mig för att bryta med det så kallade konsumtionssamhället. Jag var less på den slit-och-släng-mentalitet jag upplevt, både när det ägodelar och människor. Fyra stycken huvudspår kunde identifieras. Jag ville leva friare, närmare naturen, få möjlighet att skapa med mina händer och ha möjlighet att lämna min bostad över de kallaste vintermånaderna utan att det skulle dränera min resebudget. Helst ville jag bo gratis.

Anders Krasse
Foto: Heini Peters

För mig personligen var detta en stor utmaning. Jag stod nämligen på minus på mitt banksaldo och hade inte några stora oförutsedda inkomster att se fram emot. Jag var nästan 50 år gammal och pank. Mina enda tillgångar var envishet, tillit och ett visst mått av kreativitet. Det är i och för sig inte så illa, men imponerar föga på hypotekspersonal. Exakt hur jag gjorde kan jag inte redovisa i denna krönika, mest beroende att det blir för många tecken. Dessutom beror det lite på att jag nu försörjer mig på att berätta om detta. Däremot kan jag nämna att man i denna delen av landet kan få en hel bondgård med fyra stycken rejäla hus, varav ett med tretton rum och kök, för en summa som upplånad till dagens låga ränta kostar en knapp tusenlapp i månaden. Detta gör att om jag hyr ut huset under några veckor på sommaren så kan jag bo gratis resten av året.

Men vem fasen vill bo i Mårdaklev, undrar kanske någon. Låt mig sammanfatta det så här. Några minuter öster om min gård så finns det enorma arealer med prima kanotvatten, såväl åpaddling som sjöpaddling. Några minuter väster om gården flyter floden Ätran, som är min navelsträng ut till de sju haven. Tänk, jag kan lägga i kanoten strax hemmavid och sedan paddla ner till Falkenberg, och teoretiskt sett över till Danmark och vidare ut i Atlanten. Jag har visserligen aldrig ännu gjort detta, men jag skull kunna! Jag kan från Mårdaklev på runt en timme ta mig med bil till en rad större städer, inklusive Halmstad, Ullared, Varberg, Göteborg, Borås, Ulricehamn, Jönköping och Sexdrega. Med dessa glasögonen på så bor jag centralt. Det sammanlagda nöjes- och kulturutbudet i dessa städer räcker gott, och avståndet dit motsvarar tiden det tar att förflytta sig från en förort i Stockholm in till centrum.

Jag har sett att ”Ett annat liv” har väldigt många globetrotters och världsresenärer i sin krets. Mitt medverkande här hoppas jag kunna bli en inspirerande version av ett liv som kan kombinera ett ”hem” med en frihet att resa. Åtminstone om man ser ordet ”hem” som en slags nollpunkt, dit man kan återvända och ladda sina batterier. Och som man kan lämna över några kalla vintermånader utan att det kostar 6, 8 eller 12 000 i månaden. Frihet är nämligen inte bara att kunna kasta loss. Det är även att slippa känna bojan av en hög månadshyra.

Välkommen till min version av ”Ett annat liv”. Nästa vecka ska jag skriva om hur det känns om att bo nära Ullared när jag inte köpt några kläder på sex år.

anders

SHARE

11 COMMENTS

    • Gjorde ett besök på tippen nyligen. En familj hade storstädat och slängde en hel släpkärra full med kläder rakt ner i containern. Tragiskt. Närapå kriminellt. 😉

  1. Låter perfekt. Bor också på landet enkelt o bra,alltid massor att göra , om man vill, nu har vi en massa hästar som kräver omsorg men de ger mycket tillbaka. skönt att slippa statusjakten och stress

    • Det sägs att hästägare aldrig någonsin blir kunder hos psykologer. Jag tror det ligger mycket i det. 🙂

  2. Fick tips om din sajt! Så spännande läsning som jag skulle vilja läsa och veta mer om. Snack om att vara rätt i tiden! Tror många går med dessa tankar, inklusive mig själv, men att steget från tanke till handling är för stort!

    • Pianonen kan vara vilka som helst. Vilka pianon menar du? Menar du de bruna pianosarna där borta? 😉
      Välkommen hem Anna!

    • Alla har vi en längtan. Vi verkar alla söka. Få verkar finna. Jag letar i Mårdaklev. Ibland hittar jag det. Andra dagar inte. Men det är lättare om man hart mer tid. 🙂

Comments are closed.