Claes sa upp sitt gamla liv för sju år sen – lyckligare än någonsin

12926

Året är 2009. 51-årige Claes Svedberg tittar ner på sin bok och kopp kaffe på bordet. Där och då inser han att det är det enda han behöver. Beslutet var ett faktum. Han öppnade dörrarna till sitt hem och satte prislappar på allt. Han sålde sitt liv för att följa sitt hjärta. Ett annat liv har kollat läget med honom idag – sju år senare.

Read the article about Claes in english here >>

IMG_4713
Claes på stranden i Arambol, Indien där han lirar gitarr med nyfunna vänner om kvällarna. Foto: Privat

Claes har två barn och drev tidigare sitt eget företag. Han levde ett bra liv i ett litet samhälle utanför Sandviken i Gästrikland. Men en dag tröttnade han på det materiella och det ytliga. Hans beslut att sälja allt och lämna är inte unikt, ändå väckte det mycket uppmärksamhet. Flera lokaltidningar, kvällstidningar, Dagens Nyheter och SVT slog på stora trumman för att berätta för svenska folket om det galna livsvalet.

Claes Svedberg fick gång på gång svara på frågan varför och vad han tar med sig. Hans svar? De kläder han står och går i och det han kan bära i en ryggsäck. Hans mål? Att vakna på morgonen och gå dit näsan pekar.

Ett annat livs redaktör Patrik bestämde sig för att slå en pling till Claes. Idag, sju år senare, finns det ju så många obesvarade frågor. Hur har det gått för honom? Hur ser hans liv ut? Fungerar det att leva utan jobb och trygghetssfären i välfärdssverige.

Signalerna går fram. Skype blinkar till och sen hörs ett svar. Det är Claes. Hela vägen från Indien där han befinner sig just nu. Han mår bra. Still going strong.
– Jag är lycklig. Det låter som en klyscha, säger han.

Men Claes övertygar mig om att det är på riktigt. Han berättar om vännen Tom.
– Jag stannade cykeln i gathörnet och då kommer han fram och tittar mig djupt i ögonen och frågar om jag är lycklig. Jag tänkte först och sen svarade jag att jag haft de lyckligaste veckorna i mitt liv.

LÄS MER: Markus är ledig 269 dagar om året >>

De där lyckliga veckorna spenderade Claes i en liten by upp i bergen där han mediterade två timmar om dagen, cyklade två timmar och skrev.
– Tänk vad enkelt det kan vara, säger han.

Många tänker att det är klyschigt. Och meditation, det låter ju flummigt.
– Det blir klyschigt. Det går inte att komma ifrån. Klyschigt eller flummigt. Det skiter jag i.

Han skiter i mycket, Claes. På ett bra sätt. Det är hans sätt att njuta fullt ut.
– Jag har lärt mig massor, jag gör allting så enkelt som möjligt. Jag har lärt mig att inte krångla till saker, det är som det är. Rent mentalt, personligt, att inte gå in i oro som kan störa sinnet. Jag går inte in i några draman. Draman är ytliga saker.

IMG_4714
Här är Claes uppe i bergen på Sri Lanka. Foto: Privat

Det ligger inget flummigt över Claes. Inte alls. Han är klok. Han har insett vad som är viktigt i livet och följer den inre rösten.
– Titta inåt. Där finns alla svar. Du upptäcker att du redan är lycklig. Det är så enkelt. Se bortom de yttre tingen, säger Claes.

Jag letar i mitt hjärnarkiv. Jag har hört det här förut, tänker jag, samtidigt som Claes pratar på. Jo, men det var ju Sanne som sa det. Ni som följt Ett annat liv minns Sanne Sevig som flyttade till Filippinerna. (Läs här)
– Jag följer min inre motivation istället för den yttre. Det viktigaste är att börja var snäll mot dig själv, sa hon i vår intervju i juni.

Det verkar alltså vara insidan som folk glömmer bort i allt det ytliga i dagens ekorrhjul till samhälle.

IMG_4710
På stranden i Arambol i Indien spelar Claes musik nästan varje dag när solen går ner. Foto: Privat

Nu är Claes i Goa i Indien. I en liten stad som heter Arambol. Han sitter på ett litet café där han har tillgång till wifi för att kunna genomföra intervjun. Helt plötsligt ett bullrande oljud i bakgrunden. Det är skolbussen som åker förbi flikar Claes in samtidigt som han berättar om musiken. Han älskar musik.
– En vän hemma i Sverige lyckades skicka ner en gitarr till mig. Nu består dagarna av musik. Jag spelar med alla. Det är fullt sjå och jag har roligt. Vi är ett litet gäng som samlas på stranden vid solnedgången. Det är jättespännande, jag går ner precis före solnedgången och sätter mig. Man vet inte vilka som kommer och man vet inte vilka sånger det blir, säger han.

LÄS MER: Fem punkter – vägen till ett nytt liv >>

Det är många svenskar som går i samma tankebanor som Claes. Att starta ett nytt liv utan rutiner, utan tråkiga arbetsuppgifter, ett liv med semester hela tiden. Många låter det stanna vid en dröm på grund av ekonomiska förhinder. Hur ska en kunna leva utan att jobba och tjäna pengar. Det går ju inte.

Eller?

Precis som alla andra sparade Claes till sin pensionsförsäkring under sitt långa arbetsliv i Sverige. När han bestämde sig för att lämna sitt hemland tittade han på siffrorna.
– Pensionsförsäkringen minskade för varje år. Skulle jag vänta tills jag blev folkpensionär hade det inte varit något kvar av den. Jag tyckte det var lika bra att börja lyfta den när jag är 55. Det är ju mina sparade pengar som har legat i en institution i flera år, säger han.

Claes lever på 5 000 kronor varje månad.
– Jag kan inte ens hyra mig en lägenhet i Sverige för den summan. Målsättningen med beslutet att säga upp allt i mitt gamla liv var att få bort alla fastna kostnader. Det är de fasta kostnaderna som folk drunknar i, säger han.

Nu är det många som sätter kaffet i halsen och undrar hur det är möjligt. Men utan lån, bil, bensin, hyra, shopping och allt annat som ett rutinliv innehåller blir det inte många utgifter kvar.
– Här i Goa är det lite dyrare. Här har jag svårt att spara pengar. Men jag åker tillbaka till Ganeschko i mars och där sparar jag pengar varje månad, berättar Claes.

Han fortsätter:
– Mina byxor börjar bli lite slitna nu. Jag har köpt tyg och ska gå till skräddaren. Det blir rena lyxfasonerna, jag kommer få betala uppemot en hel hundralapp i svenska kronor.

IMG_4712
Claes till vänster klinkar gitarr på strandens ”open stage”. Foto: Privat

Claes tittar inåt, han jobbar inte och han är inte beroende av pengar. Ändå verkar han leva han ett rikare liv än de allra flesta. Rikare än alla de som stressande jagar lyckan mellan jobb, gym, julbord, fotbollsträningar och dagishämtningar.
– Jag har en favoritmening från boken Shantaram, säger Claes. ”Det svåra i livet är att inte önska sig någonting och lyckas få det”.

Jag läser upp det i min inre en gång till.

”Det svåra i livet är att inte önska sig någonting och lyckas få det”.

Vilken fantastisk mening.

Lycka är väldigt abstrakt. Lätt att sväva iväg. Jag tittar på mitt papper. Något konkret. Jag ställer frågan som jag kluddat ner för att komma ner på jorden igen.

LÄS MER: Fem enkla tips – så förverkligar du din dröm >>

Saknar du inte hemma, Claes?
– Jag kan sakna människorna. Jag ringer mamma var fjortonde dag och pratar länge. Jag har kontakt med min dotter. Jag saknar de mänskliga kontakterna med gamla vänner. Här i Goa hinner jag inte med alls, jag har så många nya vänner att det är hektiskt, säger han skrattandes.

Har åren gått fort?
– Jag lever i nuet. Det är då det går fort. Vilket äventyr, jag kan inte fatta att det är sju år sen jag satt på en rockklubb i Norrköping och kände mig lycklig. Tittade på bordet och såg en kaffekopp och en bok. Och bestämde mig för att bara behålla kaffekoppen och boken. Det var upprinnelsen till den vansinniga iden. Vansinnigt tyckte folk. Jag tycker inte det.

Han fortsätter:
– Men vi är ju alla olika. Vi måste få vara där vi är. Det här är min väg. Du gör din väg. Men vi har ett val. Vi behöver inte sitta och vara olyckliga. Vi måste alla vandra vår egen väg.

patrik

SHARE

7 COMMENTS

  1. Im also on my way to a life of freedom again…..into the unknown moment to moment what a blessing…

  2. I have done something similar and lived outside the community For about 10-12 years. Used to Take any job I could find but later learned to give massage. I have now given massage in many countries. Australia, Spain, France, Italy, Greece, Austria, Switzerland, Southafrica, Indonesia, Norway, Denmark and Sweden. Had a fantastic Life… Been there, done that! ??

Comments are closed.